Mora vann till sist på bortaplan mot Borås. Men segermålet kom först i förlängningen och efter an match som MIK allt annat än imponerade i.

Om det dåliga spelet mot Troja senast kunde skyllas på ringrostighet och underskattning så fanns det färre ursäkter igår. Att det är tufft även mot bottenlagen om man inte är ödmjuk nog borde man lärt sig och nu hade man en match i benen. Ändå var det Borås som höll i taktpinnen inledningsvis och hade trycket och skapade chanserna. Daniel Hansen räddade då MIK och därför blev Moras första mål ett ledningsmål. Ett ganska orättvist sådant. Men som bekant betyder ett mål ganska mycket och MIK höjde sig därefter och jämnade ut spelet.

I den andra perioden var det dock åter Borås som tog över och kvitteringen kom också. Resten av matchen var tyvärr närmare ett försvarande av den poäng man hade än en jakt efter ett segermål. Mora har förtvivlat svårt att skapa både riktigt heta chanser och riktigt många chanser i spel fem mot fem och det är kanske det som är den enskilt största svagheten i Moras spel just nu och därmed det man bör jobba mest med. Sedan de fyra inledande förlustmatcherna känns det nämligen som fokus legat på att laget skulle blir mer försiktigt och hålla sig mer på rätt sida, kort sagt få ordning på defensiven. Och det har man gjort, åtminstone hyggligt. Men för att bli ett lag som tar sig till playoff (eller bättre) och dessutom har något där att göra så krävs det förbättring av det egna anfallsspelet i spel fem mot fem. Och nyckeln där är farten. Snabba spelvändningar startar med en snabb passning till en spelare i rörelse. Ju snabbare passen levereras, desto sämre kan den vara för den som tar emot passen kommer ha mer tid på sig. För att behålla farten gäller det att sedan fortsätta släppa pucken även i mitt- och anfallszon samtidigt som man hela tiden rör sig, oavsett om man har puck eller inte.

Igår vann MIK till sist. I förlängningen kom segermålet men knappast som resultatet av en längre period av bra spel utan snarare utnyttjande av ett enstaka läge. Och det är därför Mora får två poäng istället för tre. Man skapar totalt sett alldeles för lite för att vinna matchen under ordinarie tid.

Frånsett de spelmässiga detaljerna kan man fundera lite över hur MIK matchar sitt lag. På backsidan har det på slutet utkristalliserat sig fyra backar som håller ganska bra: Robin Gartner, Viktor Amnér, Dan Iliakis och Patrik Eklund. Till det så har man Simon Löf, som gått hyggligt, samt Patrik Andersson och Aki Heino som båda gått väldigt svagt i spel fem mot fem. Heino har däremot varit en tillgång i powerplay. Ändå var det Amnér som matchades som sjundeback igår. Med tanke på de problem Mora haft i inledningen med backspelet så borde kvartetten Gartner, Amnér, Iliakis och Eklund matchas stenhårt i spel fem mot fem medan Löf och antingen Andersson eller Heino skulle matchas som tredjebackpar med mindre istid. Med den ekonomiska situation MIK har kan man inte kräva att laget ska kunna ha sex backar av hög klass och då handlar det om att utnyttja sina resurser maximalt. Och då ska vissa spelare ha mer istid i spel fem mot fem precis som vissa spelare ska ha mer istid i powerplay och boxplay.