Mora får fira jul under playoffstrecket och när det senast hände är en bra fråga. Kompakt mörker är det kanske ändå inte. Man gästspelade över strecket i en omgång efter segern mot Sundsvall, man har gjort förändringar i båset, man har splittrat en formation som inte alls fungerade och man har börjat prata om viktiga detaljer i spelet istället för att bara prata om att ”ta kampen”.

Att MIK för första gången under säsongen var på playoffplats ett kort ögonblick efter Sundsvallssegern var givetvis positivt. Men att man direkt, efter att ha förlorat en match mot just det lag man krigade allra närmast med om platsen över strecket, tappade platsen igen var desto sämre. När man kommit efter från början och sedan jagat och jagat som Mora har gjort är det sådana saker som kan knäcka laget. Därför är det viktigt att man försöker se det positiva i nuläget. Man har jagat ifatt och nått upp till playoffstrecket. Och även om man inte är stabilt över det än så börjar man åtminstone på samma nivå som lagen ovanför strecket efter jul. Nu har man inte längre en stor lucka att hämta igen. Det räcker att vara lite bättre än lagen ovanför. Med detta inte sagt att man ska slå sig för bröstet och känna sig nöjda på minsta vis. Fortsatt förbättring är enda vägen till playoff. Få lag blir sämre ju längre säsongen går.

Att Patrik Ross kom in i laget och Göran Tärnlund förpassades till läktaren tror jag fortsatt är positivt. Än har så kort tid gått sedan han anslöt att man knappast kan skönja någon effekt men jag efter juluppehållet kan han börja göra avtryck. Visserligen är han bara assisterande tränare men eftersom han plockats in så tror jag han kommer ha en hel del att säga till om.

Redan innan Ross dök upp valde Harald Lückner att göra vissa förändringar i laget. Kedjan med Mattias Beck, Tony Lagerström och Daniel Viksten splittrades till sist efter att de fem matcher i rad varit väldigt svaga, i synnerhet defensivt. 1-3-förlusten mot Malmö hemma var deras sista match ihop och då hade de spelat -9, -8 och -7 under de matcher de varit ihop. Positivt att kedjan splittrades, lite märkligt att de fick fem matcher på sig när de presterade så pass svagt redan från början. Sedan splittringen har Beck och Lagerstrröm kamperat ihop med Mikael Zettergren medan Viksten haft lite olika kedjekamrater, dock ofta Martin Johansson. Resultatet? Lagerström har på sex matcher spelat +2, Beck +1 och deras nya tredjelänk Zettergren +-0. Totalt sett kan man säga att deras defensiv blivit avsevärt mycket bättre medan man offensivt fortfarande har en del att jobba med. Viksten har spelat +1 och för en kille som totalt ligger på -14 är det en klar förbättring.

Men det kanske enskilt mest positiva är att man börja prata om viktiga detaljer i spelet istället för att bara älta om att spelarna ”måste ta kampen”. Inför mötet med Oskarshamn sa Harald Lückner att ”farten är nyckeln till vår framgång, inte bara farten på bena utan även pucken” och det är så sant som det var sagt. Just det var Moras signum när det såg som bäst ut förra säsongen och det är precis det man saknat den här säsongen. Jobbar man med den biten så kan man garanterat få ut mer av den potential som finns i laget.

För övrigt: Mycket roligt att Patrik Eklund är tillbaka i laget igen. Han behövs verkligen! Helt rätt också att Aki Heino placerats som sjundeback. Hans offensiva skickligthet har helt enkelt inte räckt för att täcka hans defensiva brister.

Slutligen: Kan inte låta bli att imponeras av Mikael Simons insats i Sundsvall. I ett riktigt svagt lag ligger han i toppen av de flesta interna ligor och hans -1 i plusminusstatistiken skulle ge honom en delad tredjeplats bland de ordinarie Moraanfallarna efter Henrik Eriksson och Martin Johansson.