Mora besegrade i förrgår Rögle på hemmaplan med 5-2 och känslan dagarna efteråt är att Mora sakta ser ut att vara på rätt väg. Spelmässigt så såg det bra ut med tanke på motståndet även om det fortfarande givetvis finns mycket att jobba med.

Om man börjar i den positiva änden så syntes det att man börjat prata fart, och då inte bara fart på skridskorna, och snabba spelvändningar. För det var vad Mora framförallt inriktade sig på. Fokus nummer två var att försöka minimera de egna misstagen och vara samlade och på rätt sida i försvaret. MIK inledde också bäst med ett lovande första byte där man kom upp och fick tryck på Rögle direkt. Första målet blev ändå Rögles då Patrik Eklund och Niklas Bröms tittade puck istället för markering och då var båda två på fel sida när pucken kom och relativt ostört kunde en bortaledningspuck skickas in. Att Mora jobbat med att vända spelet fort och att få ut pucken ur egen zon innan man hamnade under tryck syntes. Rögle fick sällan långvarigt tryck och det är något som MIK haft svårt för tidigare när det hänt. Genom att snabbt försöka vända spelet eller lägga ut pucken ur zon undvek man detta i möjligaste mån. Att detta ledde till få riktigt heta chanser för Rögle märktes dock inte direkt eftersom Mora samtidigt som man gjorde rätt i spelvändningsmomentet inledningsvis inte riktigt var med när Rögle gjorde samma sak mot Mora. MIK tappade några gånger spelare för högt upp i banan när Rögle vände och det gav ett par riktigt heta bortachanser. Något mål kom dock aldrig utan istället kunde Mora inte bara kvittera utan till och med gå ifrån till 3-1. 1-1 kom efter en snabb spelvändning där Daniel Viksten fick pucken i fart och sedan kunde trampa ifrån sin back – något han aldrig klarat om han fått börja från stillastående som Moraspelarna ofta gjort under hösten. 2-1 var ganska turligt och aningen billigt om man bara ser till skottet men målskytten Jens Jakobs kom med fart in i Röglezonen och det gör det direkt svårare för motståndaren. Mattias Becks 3-1, även det i powerplay precis som Jakobs mål, såg inte heller det otagbart ut för Joel Gistedt i Rögles mål men Becks avslut kom ganska snabbt efter att han fick pucken och ofta är det viktigare att skottet kommer fort än att det blir hårt och välplacerat.

Andra- och tredjeperioderna blev mer symptomatiska för det sätt Mora spelade på. Man fick bättre kontroll på Rögles spelvändningar samtidigt som man själva fortsatte att sträva efter att vända fort. Givetvis fungerar det inte varje gång. Det blir passningar som inte kommer riktigt rätt och det finns framförallt en motståndare som ser vad man gör och försöker komma med motmedel. Men när MIK spelar på detta vis syns det att skridskoskickligheten kommer till sin rätt och man skapar därför chanser ändå. Få riktigt heta visserligen men eftersom motståndarna skapar ännu färre och det samtidigt även blir fler halvchanser för MIK så känns det ändå rätt bra. Tiden går utan att MIK hamnar i egen zon och får jobba under långvarigt tryck. 0-0 var helt rättvist och logiskt i period 2. Att det sedan kom en reducering en bit in i tredjeperioden efter att Tony Lagerström blivit väl sugen på pucken och lämnat sin spelare i mitten och Dan Iliakis inte hunnit täcka upp och ta över markeringen är sådant som händer. Man kan inte förväntas göra en match helt utan misstag. Det positiva var att Mora inte bröt ihop och blev stressade efter målet utan fortsatte som innan. 4-2 var visserligen ganska billigt men hade inte kommit alls om MIK backat hem och börjat spela på 3-2. Efter 4-2 fortsatte matchen som innan och när Rögle aldrig lyckades etablera tryck så gick tiden fort. 5-2 i öppen bur var rättvist och inte helt oväntat.

Att det finns saker kvar att jobba med är dock uppenbart. Spelet man presterade mot Rögle räcker till playoff om man kan fortsätta med det. Men för att MIK ska kunna ta sig till Kvalserien så behöver dels de egna misstagen minimeras lite till och dels så måste man få igång en forechecking värd namnet. Nu lever MIK på snabba spelvändningar och att man fått hyfsad ordning på försvarsspelet och de egna misstagen men möter man de allra bästa lagen är det inte säkert att det räcker. Det troliga är att det blir ställningskrig där MIK har svårt att få till några rejäla chanser även om de förvisso inte kommer släppa till så många själva heller. Men kan man få till forecheckingen så att man kan trycka fast motståndarna i egen zon, åtminstone periodvis, så kan man få med sig både utvisningar och ännu fler halvchanser. MIK är ett relativt jämnt lag, utan poängmaskiner eller storstjärnor. Istället finns många hårt jobbande, skridskostarka spelare. Och sådana kan göra mål de med, fast de behöver några fler chanser än den klassiska måltjuven. Därför är varje extra halvchans jämfört med motståndaren som MIK kan skapa viktig. Och det är därför en vass forechecking skulle stärka Mora ytterligare.