Mora gick i fällan i mötet med Borås och hade köpt historien om att man var så bra samtidigt som man glömt vad det var som gjorde att man var bra. Och när ingen ödmjukhet fanns så hamnade man i underläge och när man började vakna en aning i slutperioden var det för lite och för sent.

Mora är ett bättre lag än Borås på papperet. Och matcherna precis innan mötet lagen emellan visade dessutom ett Mora som var på gång. Därmed var det en typisk match av karaktären ”motståndarna kan inte besegra oss, det är bara vi som kan ge bort segern” för MIK. Tyvärr så klev inte Mora in på isen taggade att göra allt för att förhindra att Borås fick några poäng utan man hade undermedvetet redan vunnit matchen. Och detta var inte Borås sena att utnyttja. Och vare sig snack i periodpauserna eller en timeout hjälpte för att få igång MIK förrän möjligen en aning till slutperioden. Och det är egentligen inte konstigt. Moras styrka ligger fortfarande i att vara stabila defensivt och vända spelet snabbt. Det är en styrka som inte ger så många chanser mot ett lag som spelar noggrannt och defensivt. Precis som Borås kunde göra i den sista perioden med ledning i ryggen. Moras spel går ut på att man inte ska hamna i underläge, och ifall man gör det ska det inte vara med särskilt många mål. Det är bara i ett fåtal matcher, visserligen nu på slutet, som Mora fått till en bra forechecking. Och det är vad man behöver då man ligger under och tiden håller på att rinna ut. En bra forechecking ger betydligt fler chanser framåt. Nu saknades det i MIK och då blev det jobbigt.

Kort sagt skulle man kunna säga att MIK:s svaghet, att man har svårt för att pressa och stressa fram chanser via misstag hos motståndare, gör att laget är sårbart för att hamna i för stort underläge. Man gör inte jättemycket mål och därför måste man se till att alltid vara ödmjuka och disciplinerade och alltid själva vara svåra att få hål på.

Uppställningarna på anfallssidan mot Borås blev ungefär de förväntade bortsett från att Alexander Hilmersson fick spela med Jens Jakobs och Niklas Fogström medan Henrik Olsén fick vara center mellan Henrik Eriksson och Marco Tuokko. Comebackande Emil Sandin fick spela med Tony Lagerström och Daniel Viksten och det gick inget vidare för trion. För även om MIK var bleka generellt så de tre inblandade i alla baklängesmål. Viksten var inne på alla tre medan Lagerström och Sandin precis klarade sig från att vara på isen vid ett av målen då man var mitt i ett byte. Viksten ligger därmed på fruktansvärda -19 och trots att man vet att det finns otroligt mycket kapacitet hos honom så börjar man fundera på om han kommer hinna komma igång den här säsongen. När det är så tätt som det är i tabellen kan ett ynka mål hit eller dit i en match avgöra om det blir playoff eller inte. Och Niklas Bröms har förvisso inte gjort någon succé med sju poäng och -6, men han är ändå märkbart stabilare bakåt än Viksten. Det är en tuff avvägningsfråga, kommer Viksten komma igång och spela bättre än Bröms eller ska man gå på ett säkrare men bara ok val med Bröms?

På backsidan är det jämnt om den sista platsen. Patrik Eklund, Robin Gartner, Dan Iliakis, Patrik Andersson och Simon Löf får väl anses såom topp fem i nuläget och bör vara hyfsat givna så länge som de håller nivån. Sedan håller jag Viktor Amnér för lite stabilare än offensive Aki Heino men även Amnér, som är spelskicklig han med, har den här säsongen gjort lite väl offensiva val ibland och ställt till det. Både Amnér och Heino är som bäst när de använder sin teknik till att spela pucken snabbt och inte när de söker en öppnande pass eller försöker utmana (även om de såklart får till även det ibland).