För andra gången på bara några dagar tappar MIK en ledning i slutet av matchen och förlorar i förlängningen och istället för glädje över tre poäng blir det istället en tråkig repris av onsdagen där en poäng mot ett topplag känns som en förlust.

MIK inledde matchen mycket lovande med flera fina byten och fick också omedelbart utdelning. Tyvärr lyckades Örebro kvittera på sin första chans i matchen, en spelvändning där Moraspelarna inte fick riktig ordning på markeringen trots att man fått hem laget. Därefter var det som att allt självförtroende rann av Mora. Passningarna i spelvändningarna höll plötsligt inte längre måttet och MIK drog ned i Örebros långsammare tempo och mer kampfyllda ishockey. Och där fastnade man och blev kvar i inte bara resten av perioden utan även hela den andra. Målchanserna var få för båda lagen och det kändes som att den som gjorde 2-1 skulle ligga riktigt bra till för tre poäng.

I den tredje perioden höjde sig MIK en aning och fick lite tryck inledningsvis. Dryga sju minuter in i perioden gav det också utdelning. Moras tunga, hårt forecheckande kedja med Henrik Eriksson, Niklas Bröms och Marco Tuokko lyckades stressa fram ett misstag från Örebros sida, pucken rann till Aki Heino som fann Eriksson som kunde sprätta upp 2-1 högt vid första stolpen. Målet gav hopp om tre poäng, i synnerhet då MIK fortsatte att ligga på bra och även fick till en del bra spelvändningar. Tyvärr blev det aldrig riktigt farligt. Endera tappade man pucken i de avgörande lägena eller sköt över. När dryga sex minuter kvar hade MIK haft sitt andra powerplay i perioden utan att vare sig skapa något jätteläge framåt eller ställa till det bakåt. Då sjönk man plötsligt ned i samma defensiva, försiktiga positioner som man hamnade i när man släppte in Rögle i matchen senast. Man slutade att fullfölja forecheckingen och backade istället snällt hem i egen zon så att Örebro relativt enkelt kunde komma upp och få tryck. Och det trycket syntes det direkt att MIK hade jobbigt med. 2-2 kom tyvärr helt logiskt och rättvist.

Några fler mål föll inte innan periodens slut utan det blev åter förlängning. Och på nytt var det MIK som fick se sig besegrade. Detta efter en situation där man var samlade hemåt och först hade kontroll på Conny Strömberg framför eget mål genom Patrik Andersson, men sedan hade så stor respekt och var så rädda för att bli uppsnurrade att man släppte lite på markeringen och gav honom yta att vända runt och skjuta på.

Surt givetvis. I synnerhet med tanke på att MIK nu lett två matcher i rad på slutet men inte klarat att knyta ihop säcken på grund av att man helt frångått sitt vanliga spel och blivit överdrivet försiktiga. Sitter det hos spelarna, eller är det av taktiska skäl man blir så defensiva? Känns oavsett som att det mesta talar för att det skulle gå bättre om man bara spelade på.