Mora är klara för playoff efter att ha klarat att ta en poäng borta mot Västerås ikväll. Men chansen att komma bättre än sexa i tabellen är borta. Och med tanke på att MIK ledde med 3-1 med bara nio minuter kvar av matchen så känns det lite surt.

Mora inledde annars riktigt bra. Man släppte pucken snabbt och rätt – på yta så att spelaren som fick passningen kunde behålla sin fart. Avsluten var tyvärr inte de vassaste samtidigt som Jonas Gustavsson i Västerås mål var stabil. Hade det stått 2-0 eller 3-1 till Mora efter perioden hade det inte varit märkligt. Att Västerås skulle komma ut som ett nytt lag i den andra perioden kändes givet men ändå verkade inte MIK riktigt beredda på det. Kanske gjorde det sitt till att VIK satte sin allra första chans då Simon Löf var för långsam på skridskorna i en en-mot-en-situation mot Peter Öberg men ändå. Därefter tog VIK över helt. De var mycket snabbare ur egen zon med pucken och MIK fick då vare sig till någon forechecking eller kunde sno åt sig pucken högt upp i banan. Samtidigt var man inte helt noggranna i det egna spelet. Ibland var man lite omständliga och ibland tog man lite för offensiva och chansbetonade beslut vilket gjorde att VIK fick lägen. Mora vände ändå på matchen genom enorm effektivitet, två mål på tre lägen. Oavgjort, 3-3, efter två perioder kanske hade speglat matchbilden bäst.

Att MIK skulle komma ut som ett stabilare lag i den tredje perioden kändes givet. Harald Lückner och Patrik Ross hade givetvis sett hur matchbilden förändrats de med.  Och MIK började bra. Man höll nere antalet chanser och gjorde relativt välförtjänt 3-1. Den spelmässiga bilden fortsatte sedan, det var klart färre chanser åt båda håll. Och det gjorde att resultatet stod sig. Tyvärr bjöds VIK tillbaka in i matchen av Mora själva. Simon Löf var åter för långsam, denna gång bakom eget mål, och hamnade i tidsnöd och vallade därför pucken i alldeles för brant vinkel när han skulle lägga fram den till väntande egen högerforward. Pucken gick rakt ut till Västeråsspelare som kunde få in 2-3. Det gav VIK vittring och efter det tog de också över matchen. MIK hade åter svårare att hålla ihop defensivt och 3-3 kom rättvist. Dock även det efter att MIK inte agerat särskilt bra. Denna gång var det Patrik Andersson som inte hängde med. Både Löf och Andersson har samma stora svaghet, vilken ofta avslöjas mot skridskoskickiga lag, de är på tok för svaga skridskoåkare. Att de båda spelar i samma backpar är därför förvånande.

3-3 stod sig matchen ut och det gav MIK den poäng de behövde för att säkra en playoffplats (nu förlorade Malmö så det hade gått vägen ändå). I förlängningen skapades inte särskilt mycket, men det som skapades stod Västerås för. MIK red dock ut stormen men förlorade till sist på straffar. Därmed blir Mora sexa eller sjua i tabellen men har ingen möjlighet att nå högre än så. Med ett Sundsvall som slåss för sin existens i den sista omgången så blir det naturligtvis inte lätt att ta tre poäng men det är ändå vad man måste begära.

Det som är lovande är Moras spelmässiga insats. Totalt sett ser det trots förlusten ändå rätt bra ut. Det är de perioder i matchen då man tappar ödmjukheten och noggrannheten som inte är godkända men annars har man ett gott, tydligt eget spel som ger fler målchanser än vad motståndaren får. Ett orosmoment är backparet med Patrik Andersson och Simon Löf. Skulle gärna se Viktor Amnér få en av de platserna istället, i synnerhet med tanke på hur pigg han kändes i en ovan centerposition ikväll.