En poäng mot Rögle på bortaplan är egentligen inte fy skam. Men med tanke på hur matchen, och i synnerhet den tredje perioden, utvecklade sig så känns det direkt efteråt bara surt, surt, surt.

Den första perioden var fartfylld och frejdig från Moras sida och man var för det mesta bra samlade i försvaret. Men två stora misstag gjorde man och sedan blev man bjuden på en riktig åktur vid ett tillfälle och det räckte för att man skulle vara i underläge med 3-2 när perioden var slut istället för att ha oavgjort eller uddamålsledning. MIK hade 1-0 efter mål i powerplay när Simon Löf var oförlåtligt loj och nonchalant i försvarsarbetet. Löf är inte vindsnabb i grunden och när han därför inte är noggrann från början så riskerar han att bli efter. Vid 1-1 blev han mer än så, han var till och med rundad. Det kan tyckas att det är tidigt i matchen och inte så avgörande, men det är precis vad det är. Hade MIK fått behålla sin ledning längre hade det kunnat bli en helt annan match. Lika illa är Marco Tuokkos rensning då Rögle får in 3-2 precis innan periodslut. Mora hade fått in psykologiskt viktiga 2-2 och var tillbaka inne i matchen. I förstaläget gör också Mora rätt i den spelvändning som föregick Rögles mål, man kommer hem på rätt sida och är samlade framför Lars Johansson och får också tag i pucken. Men istället för att lyfta iväg pucken ordentligt, som man måste göra om man ska rensa i mitten, så slänger Tuokko bort pucken rakt till en Röglespelare. 3-2 är ett faktum och MIK tvingas jobba i uppförbacke igen. Rögles 2-1-mål var inte mycket att säga om, det var skickligt av Rögles Carl Gunnarsson att totallura Patrik Andersson och komma förbi.

Den andra perioden blev spelmässigt något sämre från Moras sida. Man fick fortfarande till spelvändningarna och stundtals även forecheckingen hyfsat men det egna misstagen var klart fler. Det var nästan som om båda lagen hade problem med att möta ett lag som var så likt det egna. Två skridskoskickliga lag som spelar med fart tycktes överraska varandra och stressa upp varandra. Några mål blev det inte i perioden och inför slutperioden gick funderingarna på om kanske inte Viktor Amnér borde få komma in på Simon Löfs bekostnad. Löf såg ut att ha svårt att hinna med de snabba motståndarna både åkmässigt och tankemässigt.

Några förändringar skedde dock inte men MIK tog ändå kommandot. Åter hade man bra tempo i spelet tack vare snabba passningar till spelare i fart. Forecheckingen, särsklit den som Henrik Eriksson, Marco Tuokko och Niklas Bröms stod för, var bra och 3-3 skapades just tack vare en lyckad sådan. Kvitteringen kom redan efter dryga två minuter och var en riktig drömstart på perioden för MIK. Och den skulle fortsätta. Man hade tur i några avgörande lägen då man själv gjorde misstag och kunde sedan göra 4-3 efter att Niklas Fogström visat fint spelsinne och hittat Dan Iliakis framför mål. Iliakis gjorde därmed sitt femte mål för säsongen. Ishockeyspelare får ju gärna en roll stämplad på sig som de svårligen blir av med och Iliakis betraktas ju som en enbart defensiv spelare. Fler mål och fler poäng än han gjort i MIK har han inte gjort sedan han spelade universitetshockey i Nordamerika. Det visar en del vad förtroende och istid kan göra för poängskörden.

5-3 till Mora kom strax efteråt, med under åtta minuter kvar av perioden. Målet var en aning turligt då pucken studsade på Rögleben fram till målskytten Jens Jakobs men inte desto mindre skönt. Där borde också matchen varit avgjord men det tycks som att Moraspelarna fortfarande så fort de gjort ett mål behöver höra att ingenting är klart, att de måste fortsätta spela som innan, att ödmjukheten måste finnas kvar. Hade den gjort det hade det blivit tre poäng ikväll. Nu betedde man sig istället som om det var klart och direkt kom Rögle upp i Moras zon med fart medan framförallt Patrik Andersson stod och snurrade framför mål och letade efter sin markering. 4-5 var ett faktum och det målet gjorde att MIK tappade allt mod. Resten av matchen försvarade man sig enbart. Man slog ifrån sig och vågade inte kliva upp och anfalla. Sådant som är dömt att misslyckas. 5-5 kom tyvärr inte oväntat.

I förlängningen var det ovanligt händelsefattigt även om Simon Löf och Patrik Andersson fortsatt hade vissa problem med de snabba Röglespelarna. Det var dock Aki Heino som hamnade på hälarna och drog på sig den utvisning som fällde avgörandet. Powerplayspel 4-mot-3 blev som så ofta för tufft och 6-5 som godkändes först efter videogranskning gav Rögle två poäng och MIK till sist bara en.