Mora tillbringar uppehållet på playoffplats efter att förlusten mot Växjö följts upp med en stabil hemmaseger mot Troja/Ljungby. Och efter att ha gått fyra tuffa matcher mot seriens topplag och tagit fem poäng så är det ungefär där MIK bör ligga.

 Efter jul har Mora tveklöst kommit igång och spelmässigt nått upp i en mer förväntad standard. Det har sett avsevärt bättre ut och man har varit med i matcherna mot de bättre lagen på ett helt annat sätt än i inledningen av serien. Poängen man tagit sedan jul har också varit betydligt fler per match än innan. Nu är inte MIK ensamma om att ha höjt sin nivå. Kampen om både playoff- och direktplatser har blivit enormt hård. Rögle, Almtuna och Västerås är alla tre lag i god form. Samtidigt har både Leksand och Örebro, som länge känts ohotade, inte förbättrat sig nämnvärt under seriens gång, snarare har de tappat om något. Drömmen hade därför varit att MIK skulle kunna hinna ifatt något av dessa lag och dessutom kunnat ta sig förbi Rögle som reellt sett känns som det allvarligaste hotet för lagen på direktplats. Ska man sia lite ser jag det faktiskt som tuffare för MIK att ta sig förbi Rögle än förbi Leksand. Det absolut troligaste är dock att MIK inte kommer förbi någon av dem utan får inrikta sig på att kriga mot Almtuna och Västerås och att blia tvåa av playofflagen och därmed få extrapoäng. Med detta inte sagt att MIK är klara för playoff. De har skaffat sig ett bra slagläge och besegrar man bara lagen i nedre delen av tabellen så är det mycket möjligt att man kan förlora mot både Almtuna och Västerås och ändå nå playoff. Mötena mot Almtuna och Västerås kommer i så fall snarare handla om att få ett bra utgångsläge i playoffspelet.

Moraledningen har på slutet matchat samma uppställning i match efter match och man tyckts ha bestämt sig för att satsa på den. Resultatmässigt kan man egentligen inte klaga alltför mycket, MIK har uppträtt och tagit poäng i en omfattning som speglar tabellpositionen de har nu eller möjligen någon plats högre. Tittar man på plusminusstatistiken före och efter jul samt totalt ser den ut så här:

	Plusminus	Efter jul	Före jul	Totalt
1	Martin Johansson	+9	0	+9
1	Robin Gartner	+9	0	+9
3	Patrik Eklund	+6	0	+6
3	Mikael Zettergren	+6	-1	+5
5	Mattias Beck	+5	-6	-1
6	Niklas Fogström	+4	-1	+3
6	Marco Tuokko	+4	-5	-1
6	Alexander Hilmersson	+4	-5	-1
9	Dan Iliakis	+3	-1	+2
10	Simon Löf	+2	-1	+1
10	Niklas Bröms	+2	-7	-5
12	Emil Sandin	+1	+3	+4
12	Jens Jakobs	+1	-2	-1
12	Viktor Amnér	+1	-5	-4
15	Aki Heino	0	-8	-8
16	Henrik Olsén	-1	-2	-3
17	Henrik Eriksson	-2	+4	+2
17	Patrik Andersson	-2	-3	-5
19	Tony Lagerström	-5	-5	-10
19	Daniel Viksten	-5	-14	-19

Tittar man på det så här är det uppenbart att Moras förbättrade spel och den förbättrade statistiken går hand i hand. Innan jul var det bara Henrik Eriksson som låg på plus. Efter jul har de flesta spelat plus. Notabelt är att, trots förbättringen, en del spelare inte nått upp i plusstatistik efter jul heller. Daniel Viksten och Tony Lagerström är de tydligaste exemplen eftersom man haft så stora förväntningar på dem. De har också fått spela i fjärdeformationen en del på slutet och det tycker jag är rätt tänkt. De är fortfarande nyttiga i powerplay och får istid där så att låta dem spela mindre i spel fem mot fem tills de blir stabila är riktigt. Ytterligare två anfallare, Henrik Eriksson och Henrik Olsén, ligger också på minus efter jul. Det är egentligen bara i Erikssons fall det är anmärkningsvärt. Han låg som enda spelare plus innan jul men har inte fått till det på samma sätt efter. Tillsammans med Marco Tuokko och Niklas Bröms har det dock sett klart bättre ut på slutet så där känns det lovande.

Totalt sett skulle jag säga att MIK nu har tre kapabla kedjor: Martin Johansson-Mikael Zettergren-Mattias Beck, Emil Sandin-Niklas Fogström-Jens Jakobs och Henrik Eriksson-Niklas Bröms-Marco Tuokko. Till det har man Alexander Hilmersson som också är stabil. Därbakom kämpar Lagerström och Viksten för att få ut den kapacitet som alla vet att de besitter. I tillägg finns Olsén som nu i slutskedet av säsongen mest får ses en reserv ifall det bli skador.

På backsidan är det Patrik Andersson och Aki Heino som är ensamma om att inte ha spelat plus efter jul. Samtidigt har Viktor Amnér, som har varit bänkad ganska många matcher i rad, gjort det. Lite förvånad över att just Amnér fastnade på bänken eftersom han egentligen gjort det rätt bra när han spelat, och än mer förvånad att han inte fått chansen då vare sig Andersson eller Heino varit stabila.