Almtuna spelade för fortsatt kvalliv, MIK för att behålla serieledningen. Dessutom har MIK haft svårt för Almtuna tidigare. Förutsättningarna för att det skulle bli en riktig nagelbitare fanns verkligen. Men Mora avgjorde redan tidigt i den tredje perioden och lät sedan aldrig Almtuna göra det spännande.

MIK började också bra – Henrik Eriksson klev upp och satte in en tackling det första han gjorde, precis som jag önskat, och det slog an tonen för Almtuna som fann sig under press direkt. Någon underskattningen eller mättnad fanns det inte ett spår av. Dessutom hade man högre fart i det man gjorde än på bortaplan senast. Passningarna kom snabbt och gärna på yta och när Mora spelar så är man bra. Även om man inte vågade tänka tanken så var känslan att MIK denna gång visade att man är ett bättre lag än Almtuna. Något mål fick man dock inte in trots ett klart övertag i chanser och när Almtuna fick in en turlig ledningspuck på ett backskott, där Lars Johansson var skymd och annars skulle räddat, blev man orolig över att MIK skulle bli oroliga och tappa spelet. Till viss del hände detta också men i slutet av perioden repade man sig lite och var åter det lag som skapade mest.

När lagen kom in för period två hoppades man att Mora skulle våga fortsätta som innan. Man hade spelat bra och logiskt sett borde man kunna vända på matchen. Samtidigt fanns den där gnagande oron för att Almtuna skulle kunna få ner farten på MIK, göra det trångt och spela på kontring resten av matchen och till sist vinna med ett eller två noll. Därför var Henrik Olséns kvittering efter dryag fyra minuter förlösande. Inte bara för alla Moras supportrar utan även för spelarna på isen. För därefter såg MIK bra ut igen. Man fick med sig en utvisning och tog sedan ledningen genom hete Jens Jakobs som, även om han inte fick ut lika mycket igår som tidigare matcher, antagligen aldrig varit bättre än han är nu. Ledningen stärkte givetvis Mora ytterligare och även om man, något oroväckande, släppte till lite fler chanser bakåt då spelet böljade lite väl mycket så skapade man fortfarande flest och bäst chanser framåt. 3-1 var därför inte oförtjänt när det kom strax efter halva mittperioden. 3-2, som Almtuna dessvärre gjorde bara ett par minuter senare, var inte heller ologiskt sett till matchbilden. Men det slumpmässiga sättet vilket målet gjordes på gav känslan av att det var lite oturligt ändå. MIK kunde lyckligtvis svara direkt, och det var nog viktigt – för att inte säga avgörande. Daniel Viksten fick en fin passning av en väldigt kylig Mattias Beck som höll i precis lagom länge och sedan spelade i en minimal lucka. Avslutet av Viksten var sedan klockrent.

Period tre hade alla förutsättningar att bli något man skulle få se med hjärtat i halsgropen och pulsen i 120. Almtuna var tvugna att vinna och skulle antagligen komma ut och jaga och pressa allt var de orkade och MIK skulle få slita för att stå emot för att tills sist förhoppningsvis kunna kontra in ett avgörande 5-2. Nu kom inte Almtuna alls ut så heta eller så var helt enkelt Mora för bra för att Almtuna skulle kunna rubba dem den här kvällen. Något större tryck på MIK blev det aldrig utan matchbilden liknande den i period två. Att Almtuna hade flyttat upp folk märktes först när Viktor Amnér friställde Beck med en lång passning rakt igenom mittzonen och hela Almtuna var på väg åt fel håll. Becks avslut var iskallt och 5-2 var ett faktum. Förvånande nog hade Almtuna inte mycket mer att komma med. MIK spelade av resten av matchen utan att det egentligen var nära att bli spännande igen. All heder åt Mora som klarade av att göra avslutningen till en avslappnad resa för supportrarna mot ett så bra lag som Almtuna.

Förutom segern så gladde det att tidigare så produktiva Martin Johansson och Mattias Beck äntligen fick till det igen. De två var tillsammans med backparet med Patrik Andersson och Viktor Amnér planens giganter. +3 och 1+3 för både Johansson och Beck, +3 för Andersson och +2 och en assist för Amnér. Kul att just Amnér uppmärksammats av Harald Lückner för sitt bra spel. Amnér är väldigt spel- och skridskoskicklig samtidigt som han är läser spelet bra i defensiven och som bekant har jag förvånats över att han inte fått större förtroende tidigare.

I och med seger har MIK nu fyra poäng ned till jagande Västerås och Leksand. Dessutom en överlägsen målskillnad. Imorgon står Västerås på programmet och de har, precis som Almtuna hde igår, pressen på sig att vinna. Västerås är dock ett bättre och skridskoskickligare lag än Almtuna så är Mora inte redo från start och noggranna till 100% i varje situation så kan det resultera i ett jobbigt underläge på första chansen. Västerås är däremot inte övermänskliga på något sätt. Och kan man börja som mot Almtuna, med högt pucktempo från början – och en inledande tackling av Henrik Eriksson för att sätta press och stressa lite – så har MIK alla förutsättningar att ta tre nya poäng.