Mora tog ikväll sin tredje raka seger i förkvalet till Kvalserien då man besegrade Almtuna med 4-2 på bortaplan. Men det satt riktigt, riktigt långt inne och kunde mycket väl blivit noll poäng istället för tre.

Att Mora har svårt för Almtunas spel är uppenbart. Även denna gång tycktes man ha svårt att komma loss och få någon fart i spelet utan drogs istället in i Almtunas långsammare tempo. Det blev trångt över hela banan för båda lagen och de rejäla målchanserna var få. Period ett gick ändå till MIK och man fick också in en ledningspuck. Spelmässigt kom man dock inte upp i den nivå man haft tidigare. Pucktempot var lägre, det var nog det enskilt största problemet, och forecheckingen inte alls lika lyckosam som tidigare matcher. Nu fick inte Almtuna till särskilt mycket heller, definitivt mindre än Mora själva, och sett ur den synvinkeln var det givetvis rätt ok. Men förhoppningen var ändå att ett bättre Mora skulle komma ut till period två.

Till viss del gjorde man också det. Den övervikt det hade varit för MIK i farliga chanser förstärktes en aning. Man både skapade lite mer framåt och släppte till mindre bakåt. 2-0 kom också i powerplay och i det läget kändes det som att Mora bara genom att fortsätta spela på samma hyggliga nivå de gjort ditintills skulle vinna matchen genom att långsamt mala ned Almtuna. Antagligen tänkte Moraspelarna samma tanke och i ögonblicket de gjorde det tappade de ytterligare i tempo och noggranhet. Man skapade ett par chanser till i det numerära överläge som följde strax efter målet men sedan var det slut. Almtuna tog över fullständigt och helt logisk kom också reduceringen till 1-2. Simon Löf blev aningen stillastående och Mattias Beck tittade enbart puck då Almtuna höll fötterna igång och den yta de fick var nog. Tyvärr räckte inte baklängesmålet för att få fart på MIK igen. Resten av perioden blev en kamp för att hålla resultatet och med nöd och näppe lyckades man med det.

De flesta lag, Mora inget undantag, brukar höja sig efter att ha gjort en dålig period och sedan fått gå in och snacka ihop sig i pausen. Det var också det man hoppades på inför den tredje perioden. Man ville se Henrik Eriksson eller Marco Tuokko kliva in första bytet och sätta in en tackling och markera att man var tillbaka på banan. Dessvärre skedde inte det. Man fortsatte istället på den inslagna vägen med lågt pucktempo, mycket soloåkande och svag forechecking. Vis av hur det gått tidigare under säsongen när Moras spel börjat se ut på det viset så hängde en kvittering för Almtuna i luften. Och strax efter halva perioden kom den också i powerplay. Någon större spelmässig förbättring kom inte heller efter målet men när mindre än två minuter återstod kom Martin Johansson i en fin spelvändning. Han hade fin fart och när man såg att han hade Daniel Viksten med sig i bra läge så hoppades man att spelfördelaren Johansson, som man varit van att se under säsongen men som lyst med sin frånvaro under matchen då det mest hade blivit eget åkande med puck, skulle vakna och leverera pucken. Och det gjorde han. Viksten fick pucken och han pricksköt 3-2 i första krysset. Avslutningen blev sedan både turlig och lyckosam för Mora. Almtuna plockade ut sin målvakt och med en rensning kombinerad med ett ihopslag fick Niklas Bröms iväg en puck som till sist letade sig in i Almtunas mål fram till slutresultatet 4-2.

Tre nya poäng alltså och fortsatt tabelledning. Men spelmässigt var matchen Moras sämsta i playoff-serien hittills. Framförallt blev det för mycket åkande på egen hand vilket gjorde att spelvändningarna gick för långsamt och man därmed mötte samlat försvar nästan hela tiden. På den positiva sidan är att man fortsatt var noggranna i försvarsspelet så även om MIK själva hade svårt för att skapa chanser så gällde det även Almtuna. Bra i Mora var åter målvakten Lars Johansson. Extra plus även till målskytten Patrik Eklund samt kedjan med Jens Jakobs, Niklas Fogström och Alexander Hilmersson som på nytt var lagets främsta även om de skapade betydligt mindre denna match än tidigare.

På onsdag blir det ett nytt möte med Almtuna, då hemma, och även om det kanske låter förvånande så tror jag att det är läge att börja oroa sig för mättnad och underskattning. MIK har vunnit tre raka matcher och tabelläget är bra. Almtuna parkerar i botten och man har precis besegrat dem på bortaplan utan att egentligen spela riktigt bra. Det är just i de lägena som risken är stor att man bara är 95%-igt ödmjuk i sitt spel, har 95%-ig fart på skridskorna och tar sig tid att börja söka långa, svåra passningar för att göra lite snyggare mål. Det har Mora absolut inte råd med. Då kommer Almtuna att vinna.