Mora-bloggen

Anders Linder – din man i Mora-land!

Inlägg av Anders

Straffar avgjorde mot LIF

av Anders

Igår var det dags för säsongens andra derby och med tanke på hur det slutade sist fanns det mycket mer än bara tre poäng att kämpa om för Mora. Och den här gången blev det också mycket jämnare. Avgörandet kom först efter straffläggning och där var Leksand det bästa laget.

Trots att matchen slutade med straffar och trots att lagen målmässig följde varandra så var det en match med olika ansikten. Och dessutom kanske inte helt logisk när det gäller hur målen föll. Leksand var det lag som inledde bäst även om Mora försökte spela som man ska med snabba spelvändningar, hög forechecking och mycket skridskoåkning. Dessvärre syntes det att spelet inte sitter till 100% ännu. Passningarna kommer fel ibland, forecheckingen blir otajmad och det blir perioder då man fortfarande åker upp med pucken eller håller den alldeles för länge. I förstaperioden var det snabbheten i omställningarna och farten puckleveransen som såg bäst ut. Ambitionen fanns där även om utförandet och precisionen i passningarna inte alltid höll tillräckligt hög klass. Forecheckingen var heller inte riktigt på plats och man gjorde också en del misstag i försvararbetet där man hamnade på hälarna när Leksand vände. Ändå var det MIK som gjorde periodens enda mål i powerplay och att det, i synnerhet med tanke på att det var Leksand som skapat de flesta hetare chanserna i perioden, var ganska orättvist och ologiskt måste erkännas.

I den andra perioden vände dock detta. För den perioden var Moras men ändå slutade den 1-1 och helt utan mål för MIK i spel fem mot fem. Moras forechecking var det som skördade triumferna i mittperioden. Den kom igång bra och Leksand uppspel stördes rejält. Tyvärr valde MIK samtidigt att bli lite försiktigare i sina egna uppspel och mer sällan försöka vända snabbt på spelare i fart. Leksands mål kom på en rejäl målvaktstavla av Daniel Hansen som skulle ut och rensa bort pucken bakom mål men blev lite tveksam och istället snabbade Leksand upp pucken och hann få in den i mål innan Hansen hann tillbaka och få kontroll på läget. Trist för Hansen som annars var i princip felfri. MIK kunde dock ta ledningen igen i powerplay efter att Robin Gartner direktpassat Mikael Zettergren som nöp till direkt. Och som vanligt när man skjuter direkt behöver skottet varken vara lika hårt eller välplacerat som annars. Nu fick Zettergren dessutom hjälp av en skridsko framför mål som ändrade riktning på skottet en aning. Några fler mål fick dessvärre Mora inte in och man gick därmed till pausvila med en 2-1-ledning.

Slutperioden började relativt jämnt men två oroande tendenser syntes: Dels var Moras snabba spelvändningar borta och dels såg forecheckingen mattare ut igen. Avsaknaden av snabba spelvändningar var dock värst och det kändes som ett typiskt tecken på att man blivit aningen försiktiga. Istället för att slå en snabb passning på en åkande anfallare kan det kännas tryggare att åka upp med pucken som Mora gjorde men resultatet blev att man tappade väldigt mycket av anfallsspelet eftersom uppåkningarna nästan alltid slutade med att pucken dumpades ned i Leksands zon samtidigt som de egna anfallarna tvingats stanna upp på anfallsblå och inte hade en chans att hinna först på pucken. Detta hämmade i sin tur forecheckingen eftersom man tvingades börja nästan helt utan fart. Leksand lyckades å andra sidan inte heller skapa alltför mycket inledningsvis men när både Tony Lagerström och Simon Löf klev ut för hårt i eget hörn och hamnade efter båda två och därmed, då pucken slängdes in framför Moras mål, Viktor Amnér ställdes ensam mot två Leksandsspelare kom kvitteringen. Efter den reste sig MIK inte riktigt. Tendensen att man åkte upp med pucken bara förstärktes och Leksand var de som var närmast att avgöra matchen under ordinarie tid. MIK höll dock emot och efter en relativt chansfattig förlängning avgjorde straffar. Och där började det bra med miss av Leksand följt av mål för Mora genom Martin Johansson. Sedan var dock det roliga slut. Jesper Ollas nätade först en gång och sedan en gång till när ”sudden-death”-straffarna tog vid och det räckte.

Totalt sett ska Mora trots att man inte nådde hela vägen känna sig rätt stolta över insatsen. Man visade upp något helt annat än sist då man föll ihop som ett korthus. Och även om det fortfarande finns mycket att förbättra så håller man en klart högre nivå nu än man gjorde i inledningen av serien. Slutligen så är förstås en poäng alltid en poäng och den kan bli värdefull.

Seger mot Sundsvall

av Anders

En bra period, en ok period och en inte så bra period räckte till tre poäng mot Sundsvall igår. Lyckligtvis kom den bra perioden först och gav MIK en ledning att gå på, hade det varit tvärtom hade man kanske fått jaga och frågan är hur det slutat då.

Moras förstaperiod var som sagt behållningen igår. Det var framförallt då man höll farten i spelet uppe. Den andra perioden var klart sämre medan slutperioden var ok. Spänningen och nerven fanns därmed hela matchen men till sist gick det vägen och blev tre viktiga poäng. I tabellen betyder det att man fortsatt hänger med i kampen om playoffplatser och nu är före Almtuna. Det är dock ett litet glapp upp till Rögle och Västerås på platserna ovanför så det vill till att MIK fortsätter att ta gott om poäng om man ska hänga med.

Tittar man närmare på Moras resultatrad nu när man mött alla lag en gång så får man säga att Mora efter en tung start hämtat upp sig så att man totalt sett med sina 19 inspelade poäng ligger på en nivå strax under godkänt. Hade MIK haft 15 poäng eller sämre hade det varit en direkt svag öppning. Då hade man varit reellt inblandade i bottenstriden. Hade man haft 21 poäng så hade det varit godkänt. Då hade man haft riktigt bra häng på lagen precis ovanför playoffstrecket. För att nå dit hade man fått lov att besegra fler av topplagen och det är något Mora tyvärr haft svårt för. Almtuna, Västerås och Malmö (även om det blev förlust i förlängningen i den sistnämnda matchen) är de finaste skalperna.

För att komma upp på betyget ”bra” så hade 27 poäng krävts. Då hade man på allvar varit med i kampen om en direktplats till Kvalserien. Hade MIK haft 33 poäng vid det här laget hade det varit läge att utropa ”Fantastiskt!” för med en sån poängsumma hade man lett serien.

Nu börjar nästa vända och förhoppningen är att Mora när 26 matcher är spelade kan stå på minst 42 poäng, helst en bit däröver. I så fall skulle MIK då vara bra med i kampen om playoffplatser och långt från bottenstriden. Och efter den senaste tidens upphämtning är det inte omöjligt uppdrag. De 23 poäng som krävs får man med sju segrar under ordinarie tid plus en seger efter förlängning eller straffar samtidigt som man har råd med fem förluster. Det står och väger litegrann nu, men det kan absolut slå över och bli en kul säsong trots starten på den.

Simons vs Bröms

av Anders

Imorgon så möts de för första gången sedan de gått motsatta vägar – Mikael Simons och Niklas Bröms. I alla fall om Mikael Simons klarar sig undan vidare påföljd efter det matchstraff han fick senast i comebacken efter sin skadefrånvaro.

Trotjänaren Mikael Simons fick ju som bekant inte vara kvar i MIK efter den förra säsongen och hamnade i Sundsvall där han inledde strålande innan han blev skadad. På de sex första matcherna gjorde han som förstecenter sex poäng, lika fördelat mellan mål och assist, och spelade dessutom +-0 i ett lag där nästan alla är på minus i plusminusstatistiken. I comebacken senast blev det dock bara tillskott i utvisningskolumnen efter ett matchstraff som kankse håller Simons borta från det första mötet med sin gamla klubb. Och kanske vore det det allra bästa då Simons är ett av Sundsvalls allra största hot.

Niklas Bröms, som gick motsatt väg mot Simons, har också inlett klart svagare. På tolv matcher har det inte blivit mer än tre poäng, två mål och en assist, men vad värre är hela -7 i plusminusstatistiken. Det är näst sämst i hela laget och sämst av alla anfallare. Förhoppningsvis ger mötet med Bröms gamla lag honom ordentligt med tändvätska imorgon.

Jämför man lagen så är det på alla sätt och vis två lag som inlett ungefär lika bra – om än med olika förutsättningar. Endast ett poäng skiljer lagen åt i tabellen, man har gjort exakt lika många mål och släppt in nästan lika många. Moras något bättre powerplay uppvägs av Sundsvalls något bättre boxplay. Och på målvakts- och utespelarsidan har lagen börjat lika bra – eller dåligt om man så vill. Förutom nämnde Simons är det i Sundsvall kanske Gustaf Thorell och Marcus Högström som startat bäst. 20-årige anfallaren Thorell, som tillhörde Färjestad i fjol men mest höll till i Bofors, leder laget i mål (5), poäng (10) och plusminus (+2). Detta kan jämföras med de totalt elva poäng han fick ihop på hela fjolårssäsongen. Den 21-årige backen Högström, en tidigare Modo-junior som kom till Skellefteå inför den här säsongen från den ryska andraligan men bara fick göra en elitseriematch, har på endast åtta spelade matcher skrapat ihop goda åtta poäng (tre mål och fem assist) och ligger på +-0.

Totalt sett är det uppenbart upplagt för en riktigt jämn match. Det som förhoppningsvis fäller avgörandet till Moras fördel är att det känns som att man har mer att visa medan Sundsvall kanske ligger på ungefär den nivå man kan begära. Moras insats senast mot Västerås ger dessutom hopp om att formen är i antågande.

Härlig seger

av Anders

Mora besegrade aningen överraskande men inte desto mindre skönt Västerås på hemmaplan idag och förutom att det gav tre poäng och häng i tabellen så gav det också hopp om framtiden.

För äntligen så var det ett fartfyllt MIK som visade upp sig och det är något man saknat den här säsongen. Och även om poäng alltid är poäng så är de välförtjänta poängen där det spelmässigt ser bra ut som är de skönaste, de som lovar mest gott inför fortsättningen. Och dagens insats var en sådan. Något för MIK att bygga vidare på.

Två debuter skedde också: Mattias Beck och Patrik Andersson gjorde båda sina första insatser i Mora. För Becks del såg det lovande ut. Han har också elitserietempo i kroppen och hade därför säkerligen lättast av de två att komma in direkt och prestera. Några poäng blev det inte men han var inne på ett mål framåt och inget bakåt vilket ändå måste betecknas som en godkänd första match. För en matchotränad Patrik Andersson var det tuffare. Även han blev poänglös men han var dessvärre bara inne på baklängesmål – två stycken till och med.

Matchens främsta för MIK var målvakten Daniel Hansen, som ser ut att ha tagit ett stort kliv till den här säsongen, Viktor Amnér – ett mål och en assist samt hela +3, Martin Johansson – ett mål och +2, Mikael Zettergren – två assist och +2 samt Robin Gartner – noll poäng men +2.

Notabelt i övrigt var att Håkan Bogg satt på bänken som trettonde forward.

Lindberg ut, Beck in

av Anders

Mora fortsätter att göra förändringar av spelartruppen. Det senaste är att backen Erik Lindberg lämnar klubben samtidigt som AIK:s Mattias Beck ansluter. Dessutom talas det om att en utlåning av junioranfallaren Alexander Holmberg är på gång.

När ett lag inleder så genomgående svagt som Mora gjort den här säsongen, när inte en enda spelare sticker ut positivt utan alla tycks ha svårt att hålla i den serie man spelar i, så finns det två förklaringar till det. Endera så är truppen helt enkelt för svag för den serie man spelar i eller så spelar laget taktiskt fel. Vilken som är Moraledningens förklaring på Moras dåliga inledning är uppenbart då tre spelare redan i oktober lämnat laget och det under samma tid dykt upp hela fem nytillskott. Av de tre som lämnat är dessutom alla tre nya till den här säsongen och med tanke på att de övriga två nyförvärven, Niklas Bröms och Marco Tuokko, knappast inlett som man hoppats och åtminstone Bröms säkerligen ligger löst till nu när ännu en anfallare kommer till klubben så är det värvningsarbete som man gjort inför säsongen ganska tydligt nu underkänt och klassat som ett misslyckande av klubben själv.

Frågan är om truppförändringarna upphör här. Eller om de ens ska det? Skälet till att två i mina ögon annars givna nyförvärv, Anders Nilsson och Martin Jansson, inte fick komma tillbaka till MIK trots att de gärna ville var ju att man ville satsa på de unga lovande anfallare man hade, exempelvis Johan Persson och Alexander Holmberg, kryddade med nyförvärven Bröms och Tuokko. Persson har redan lämnat laget och Holmberg är på väg samtidigt som de anfallare man har i övrigt haft förtvivlat svårt att prestera som man hoppats. Därmed ser jag det som ett utmärkt läge att ta in både Nilsson och Jansson. Att de båda har Morahjärta och är sugna på uppgiften är det inget tvivel om. Och att man inte riktigt tror på den nuvarande truppen är också tydligt. Dessutom håller man redan på att röra om i truppen och då kan man lika gärna göra det här nu istället för att röra om ytterligare en gång senare. Att Moras ekonomi inte tillåter några större utvsvävningar är känt men de här två lär knappast vara dyra i drift. I synnerhet inte om man precis som när det gällt Dan Iliakis och Aki Heino inleder med try-out-kontrakt.

Lite upp till bevis är det för tränarduon nu de kommande matcherna. Man brukar ju prata om att spelarna i ett lag direkt efter ett tränarbyte ska visa att det var tränaren det hängde på och inte spelarna att det gick dåligt. I MIK har man ju nu gått den omvända vägen och gjort stora förändringar av spelartruppen.

Erik Lindberg lämnar MIK bokförd för elva matcher, noll poäng och -6 i plusminusstatistiken. Med den siffran har han endast Alexander Hilmersson (-7), Niklas Bröms (-8) och Mikael Wikstrand (-13) efter sig.

Mattias Beck till Mora?

av Anders

Rykten om att Mora har AIK:s Mattias Beck på ingång cirkulerar ganska friskt och att döma av de uttalanden som både Beck själv och Johan Sares gör så ligger det nog ganska mycket sanning i ryktet.

Beck har som nog många känner till haft svårt att ta en plats i AIK den här säsongen och att han skulle lånas ut eller säljas kommer inte som någon överraskning. I Moras fall är det nog i första hand tal om ett lån då de ekonomiska medlen är ganska små. Möjligtvis med någon slags option på köp, för med tanke på att Beck är 27 år gammal så är det inte särskilt troligt att han ingår i AIK:s framtidsplaner om de lyckas hålla sig kvar i elitserien och han inte dög nu.

Elva matcher har det blivit den här säsongen, de flesta med begränsad istid – totalt snittar han ca 7½ minut per match och det är inte mycket. Tre poäng har han fått ihop, ett mål och två assist, men samtidigt spelat -1. I fjol så var han ordinarie på ett helt annat sätt och på 51 grundseriematcher blev det åtta mål och 16 assist samt -1. I Kvalserien blev det sedan tio matcher, ett mål och en assist samt -2.

Rent statistiskt är det faktiskt inte särskilt imponerade siffor. Han var långtifrån att vara en poängmaskin, var ingen målskytt av rang och dessvärre direkt dålig i plusminusstatistiken. Väldigt få i AIK gick minus förra säsongen. Förutom Beck var det junioren Mathias Franzén och hyfsat unge – 23 år i fjol – backen Mikael Österberg som nu är utlånad till Almtuna. Att Beck får lämna redan nu är ur den synvinkeln mindre förvånande än att Beck fick vara kvar när en spelare som Jonas Westerling inte ens fick chansen.

Därmed ser jag ingen omedelbar frälsare i Beck. Han är en hygglig allsvensk spelare men knappast en stjärna. I läget han kommer till MIK så kan han dock komma in som en friskt fläkt, förhoppningsvis taggad och sugen på att visa sitt värde, utan att Moras tunga start har sänkt självförtroendet som hos de Moraspelare som varit med från början. Tar han den rollen så kan han bli värdefull.

Vem som i så fall får kliva åt sidan återstår att se men de som hänger lösast är gissningsvis Niklas Bröms och Håkan Bogg. Henrik Olsén fick ju komma in senast mot Malmö och såg pigg ut men det troliga, i alla fall om Beck kommer, är att Olsén och Alexander Holmberg även i fortsättningen kommer att få slåss om platsen som trettonde forward.

En poäng mot Malmö

av Anders

Mora fick till sist med sig en poäng mot Malmö borta efter förlust 5-4 i förlängningen. Men det var en match med många ansikten. Först såg det ut att bli Malmös kväll fullständigt med sedan vände det och blev riktigt spännande.

Mora låg under med 3-0 redan efter mindre än åtta minuter av den första perioden efter en provkarta på ödesdigra misstag. Vid 1-0 chansade Mikael Wikstrand och klev in tufft i en närkamp på mittplan för att stoppa upp en spelvändning. Han fick dock bara halvt till det och hamnade istället efter vilket gav en två-mot-en-situation som Malmö kunde utnyttja. Vid 2-0 vänder Daniel Viksten in i blindo framför eget mål efter att ha snappat upp pucken och blir av med den i slottet. 3-0 kommer sedan då Mikael Wikstrand och Erik Lindberg inte kommunicerar tillräckligt bra när Malmöanfallarna i en spelvänding byter position. Resultatet blir att man tappar markeringen och det ger ett nytt baklängesmål.

Efter den inledningen gör Mora det enda rätta och byter in Daniel Hansen. Inte för att något av målet egentligen var Lars Johanssons men för att signalera att man gör en omstart. Att man fortfarande tror att matchen kan räddas. MIK gör också några lite bättre byten men kommer av sig igen när Håkan Bogg åker ut efter att ha kommit lite fel i mittzon och löst det med att haka upp en Malmöspelare.

Att period två ska kunna bli annorlunda får man lite hopp om redan då Viktor Amnér intervjuas innan nedsläpp. Det är sällan man hör en så taggad, besviken spelare. Dessutom pratar han om att man måste få upp farten på laget genom att öka pucktempot, precis det som saknats i period ett. MIK sätter också igång på ett helt annat sätt än tidigare. Man gör exakt som man ska. Man vänder spelet snabbt på en spelare i fart och sedan levererar man pucken vidare framåt. Spelvändningarna går därför plötsligt fort och man får äntligen lite yta att spela på. Även forecheckingen är bättre. Man kliver på istället för att avvakta och utnyttjar snabbhet och skridskoskicklighet till att tvinga fast Malmö i egen zon. Mikael Wikstrand och Håkan Bogg är båda på bänken. Man går på sex backar och har ersatt Bogg med Henrik Olsén som kommit in och visat energi och glöd. 3-1 kommer både rättvist och relativt snart. Mikael Zettergren hittar Henrik Eriksson, som rört sig föredöligt framför mål, och både passen och avslutningen är klockrena. Målet stärker givetvis MIK som fortsätter att spela bra. Man får tryck på Malmö omgående och tack vare att man rör sig och släpper pucken till varandra så hittar man ytor. Till sist är det Daniel Viksten som slänger in pucken till Simon Löf som störtat på mål. Styrningen går otagbart in till 3-2.

Därefter tar Malmö time-out och de lyckas få stopp på raset. MIK hittar inte längre riktigt lika stora ytor och det leder tyvärr till att man tappar fart eftersom passen aldrig kommer. Och eftersom man inte dumpar in pucken i Malmös zon heller som kommer den höga forecheckingen av sig. Malmös 3-2-ledning håller perioden ut och i periodpaus hoppas man att MIK ska kliva ut med samma goda spel som man inledde den andra perioden.

Dessvärre sker inte det. Mora känns aningen försiktiga och mer måna om att undvika att släppa in 4-2 än att våga gå fullt ut för 3-3. Trots det får MIK sin kvittering. Man är åter vassa i powerplay. Denna gång skymmer Henrik Eriksson när Niklas Fogström skjuter ett dragskott stolpe in efter att Mora ägnat sig åt att spela runt-runt-runt och vägrat avsluta en lång stund. Tyvärr leder inte målet till ett ökat mod att kliva upp och att försöka höja pucktempot. Man blir långsamma igen och känslan är att det kommer att bli en vånda resten av perioden. Ändå är det MIK som skapar det vassaste läget, Alexander Hilmersson får chansen att slå in en retur men i samma ögonblick som pucken glider in i Malmös mål bedöms han ha slashat målvakten. Hårt för Mora med tanke på att man strax innan inte fått med sig mer än en tvåa efter en vårdslös tackling av förre Morajunioren Lucas Sandström på Aki Heino. Detta är början på en olycklig svit för MIK. Erik Lindberg blir i boxplayspelet som följer Hilmerssons utvisning offer för sin långsamhet och hamnar hängande och klängande på den Malmöit som vänt bort honom. Spel tre-mot-fem är ett faktum.

Mora inleder dock det numerära underläget bra. Med tur och skicklighet håller Tony Lagerström, Niklas Fogström och Simon Löf tätt tillsammans med Daniel Hansen. Men när andrauppställningen kommer in är det slut på det roliga. Marco Tuokko kliver vare sig på Carl Söderberg som slår passen eller markerar Nichlas Hardt som gör målet och även om tre-mot-fem givetvis är ett svårt läge så känns det lite svagt. Med under fem minuter kvar av perioden känns målet oerhört tungt. Men MIK ger sig inte. Man satsar allt på ett kort och får med sig en utvisning. Och åter är det Henrik Eriksson som är inblandad. Han rakar in en förlupen puck och får in kvitteringen. Matchen går till förlängning. I den är det dock Malmö som får jubla. Niklas Fogström slår en vansinnig backhandflip-pass snett bakåt när han själv är på väg framåt och ställer hela laget. Malmö får två mot en och Patrik Hersley skjuter avgörande 5-4.

Totalt sett så är poängen givetvis skön att få med tanke på den usla inledningen, men efter Moras båda upphämtningar, från 0-3 och 3-4, så hade det känts bättre med två. Det MIK ska ta med sig är dock spelet i den andra perioden, i alla fall hur det såg ut i 12-13 minuter. Då vände man spelet snabbt och vann därmed två stora fördelar: Man hamnade aldrig under tryck och man fick ytor att kontra på eftersom Malmö inte hann samla sig. Dessutom hade man en bra forechecking där man fick fast motståndarna innan de hann få ut pucken ur zon. Kan MIK behålla de spelet i 60 minuter så finns gott hopp om klättring i tabellen.

Nästa uppgift: Malmö borta

av Anders

Mora får en kort tid att slicka såren efter Bofors-förlusten igår – redan imorgon är det dags för match igen. Denna gång är det bortamatch mot Malmö som gäller och det blir givetvis en tuff uppgift.

Men även om motståndet är riktigt tufft på papperet har även Malmö, precis som MIK, börjat sämre än förväntat och pressen på hemmalaget är dessutom stor. Definitivt större än vad pressen är på Mora. Jämför man vad lagen presterat hitills så är det dock så att Malmö inlett lite starkare. De har gjort fler mål, släppt in färre och har ett bättre powerplay. När det gäller boxplay är lagen jämförbara med ett litet övertag för Mora. På målvaktssidan är det samma sak, jämnbördigt, fast – åtminstone sett till räddningsprocent – aningen fördel för Malmö.

Tittar man på utespelarsidan så har Malmö inledningsvis sett starkare ut än Mora. I MIK har ju i princip hela laget haft en trög start medan det i Malmö finns en del som sticker ut positivt. Carl Söderberg är, som vanligt, viktig och han leder laget i poäng, assist och plusminus. Tre mål och hela elva assist har han och till det +5. Bakom Söderberg så finns Nichlas Hardt, som varit bra sedan han kom till Malmö och nog borde ha en del elitserieögon på sig. Tre mål och fem assist samt +4 har han. Ex-Leksingen Morten Green håller också god klass med två mål och sex assist samt +4. På backsidan är det ingen som är dominant men å andra sidan har insatserna där varit ganska jämna på en trots allt hygglig nivå.

Förlust mot Bofors

av Anders

Mora lyckades tyvärr inte bygga vidare på storsegern mot Almtuna och ta ytterligare en seger mot Bofors på bortaplan idag. Men siffrorna, 5-1, var i överkant. Så illa var det inte.

Mora inledde nämligen inte bara bäst utan visade dessutom tendenser till ett snabbare spel och en vassare forechecking. Man vände spelet direkt och på spelare i fart. Allting såg kort sagt lovande ut och när 1-0 kom i powerplay kändes det både logiskt och rättvist. Men efter målet blev det bättre fart på Bofors och Moras tryck avtog. Defensivt kändes det dock fortfarade bra. Man var relativt välorganiserade i försvarsarbetet och man bjöd inte på några lägen. I alla fall inte förrän Håkan Bogg och Patrik Eklund missförstod varandra och båda trodde att den andre skulle ta pucken vilket gjorde att den istället hamnade hos Boforsspelaren precis bakom. Tyvärr var det lilla läget tillräckligt för att det skulle bli 1-1. Strax därefter åkte Martin Johansson ut för puck-out och när Bofors körde en intränad variant där pucken snabbt gick från högerbacksplats, ned till högerforwarden och sedan in framför mål så tittade Marco Tuokko bara puck och missade helt markeringen på Daniel Wessner.

Så hastigt men mindre lustigt var det MIK som gick till periodvila i underläge trots en relativt bra spelmässig insats. Dessvärre var det inte slut där. Moras andraperiod var också spelmässigt ganska bra men det här var en dag då MIK missade sina lägen – bland annat sumpade Alexander Hilmersson och Jens Jakobs varsitt friläge – och tyvärr straffas sådant ibland hårt. Bofors fick sitt första riktigt heta läge när klockan tickat dryga 13 minuter av mittperioden och det resulterade direkt i 3-1. Även denna gång var det Marco Tuokko som missade i markeringsspelet. Patrik Eklund följde med sin Boforsspelare upp mot blålinjen medan Tuokko släppte sin vilket gav Aki Heino två motståndare att ta hand om. Det blev för mycket och baklängesmålet var ett faktum.

4-1 kom i powerplay, direkt i inledningen av slutperioden, men det var inte där matchen tog slut. MIK fortsatte en stund till och fick bara ett par minuter senare ett numerärt överläge. Men man fick inte in pucken och då var det som att Mora dog en aning. Man tappade i tempo, man åkte mer med pucken själv. Därför blev slutet aldrig spännande utan Bofors kunde göra 5-1 när kedjan Henrik Eriksson-Niklas Fogström-Jens Jakobs blev pucktittande och stillastående och lät Fredrik Höggren komma in ren i slottet och fastställa slutresultatet.

Totalt sett så är resultatet givetvis inget vidare men som matchen gestaltade sig så finns det ändå hopp. Men man måste bli bättre på att sätta sina lägen och alla fem utespelarna måste vara aktiva i försvarsspelet, det håller inte att låta motståndarna komma inåkande från blålinjen helt utan markering på det vis som skedde idag. Och det var framförallt anfallsspelarna som var skyldiga till det.

Vad gäller nytillskotten, Simon Löf och Joachim Rohdin, så gjorde de inte så värst mycket väsen av sig. Men det är också väl myckat att begära den första matchen när man precis kommit till en ny klubb. Samma sak såg man i fjol med Anton Rödin. Det tog ett tag innan han kom in i spelsystemet men sedan var han bättre och bättre.

Imorgon: Bofors

av Anders

Imorgon står Bofors borta på programmet och det känns som en riktigt intressant och spännande match av flera skäl. Dels är man väldigt nyfiken på att se om Mora kan bygga vidare på insatsen senast, om man nu – med lite mer självförtroende efter storsegern mot Almtuna – kan spela ut. Dels är man också lite förväntansfull inför att få se vad de två inlånande Brynäsjuniorerna kan bidra med.

Annars är matchen egentligen ett möte mellan två lag med klart högre ambitioner än vad tabellplaceringen visar. MIK är det lag av de två som hämtat sig bäst, Bofors sladdar fortfarande rejält – näst sist i tabellen och minst gjorda mål av alla. Jämför man de båda lagen så ser det ändå ganska olika ut. I Mora har hela laget, kollektivt inlett svagt och det är ingen som varit bättre än någon annan egentligen. Och nu när det börjat se bättre ut så har det sett bättre ut generellt. För Bofors del är det annorlunda. Trots den tuffa starten så har man en trio spelare som klarat sig riktigt bra och står ut på ett positivt sätt: I ett lag där få gjort särskilt många poäng, där ännu färre gjort mål och nästan ingen gått plus så har Kristoffer Näslund gjort tre mål och sex assist och spelat +4, Linus Persson ett mål, åtta assist och +3 och Tobias Thermell fyra mål, två assist och +4. Det är imponerande! Samtidigt betyder det att det är den här trion Mora framförallt måste se upp med imorgon.

I övrigt ser det mörkt ut för Bofors. MIK är vassare i de flesta kategorier. Visserligen har Bofors släppt in färre mål än Mora men framåt har MIK varit vassare. Likaså i boxplay och i synnerhet i powerplay där Bofrors haft stora problem. Och på målvaktssidan har paret Lars Johansson och Daniel Hansen inlett klart bättre än Bofors Micael Andersson och Michel Andro.

Sammantaget så är det därmed på förhand Mora som får bära favoritskapet men eftersom det är så viktiga poäng som står på spel för båda lagen så lär antagligen små marginaler avgöra.

Sida 5 av 35
  • Tjänstgörande sportredaktör: Fredrik Pettersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB