Poäng- och tabellmässigt betyder morgondagens match ingenting för Mora men den känns likafullt väldigt intressant. För matchen betyder nämligen väldigt mycket för AIK. Och därmed blir den en utmärkt värdemätare för MIK. Skulle man lyckas besegra AIK så har man vunnit över ett skickligt och välmotiverat lag. Det man kan säga tala mot AIK och för Mora är att det är AIK som har pressen på sig medan MIK har allt att vinna. Men även beaktat det så skulle det vara både starkt och bra för sjävförtroendet om Mora kunde snå åt sig åtminstone en poäng.

Martin Johansson verkar vara ett frågetecken även imorgon men i övrigt ska MIK kunna ställa upp med ordinarie lag. Mest intressant är hur man ställer upp på backsidan, vilka två i trion Robin Gartner, Patrik Eklund och Magnus Nygren som får chansen.

Jämför man AIK och Mora är det för ovanlighetens skull Moras motståndare som är bäst i alla kategorier: AIK har gjort fler mål, släppt in färre, har ett vassare powerplay och ett vassare boxplay. Även individuellt har AIK:s spelare överlag gjort en jämnare, stabilare säsong och till och med på målvaktssidan – där MIK annars är väl rustade med Lars Johansson som förstaval – så är det aningen fördel för AIK. Att MIK är underdog är uppenbart. Kanske det kan passa laget bra?

Inte en dagsfärsk nyhet direkt men: Alexander Deilert har gjort sitt i Mora den här säsongen. I lördags var han tillbaka i Djurgårdens laguppställning när han satt på bänken mot Södertälje och därmed kan han inte komma tillbaka till MIK mer den här säsongen. Nyheten har dock passerat i tysthet för ganska många och Mora IK har inte heller gjort någon stor affär av detta. En tolkning av detta skulle kunna vara att Harald Lückner helt enkelt inte varit tillräckligt nöjd med det Deilert presterat denna andra längre vända i MIK och klubbarna har då i samförstånd kommit överrens om att det bästa för Deilert var att återvända till DIF framför att hamna på bänken i MIK.

Resultatet av detta är att Mora nu har sju backar i truppen och fyra konkurrenter om två platser har blivit tre.

Mora avslutade sin förlustrad ikväll när man hemmabesegrade Örebro med 5-4. Tre poäng för första gången på ett tag känns givetvis bra. Och 5-1 efter två perioder efter klart bättre spel än tidigare är också trevligt. Mindre kul är förstås att MIK, precis som man gjort vid flera tillfällen tidigare, inte höll ihop spelet i slutperioden utan var nära att släppa upp Örebro till oavgjort. Mora hade vaskat om en hel del i laget inför matchen och möjligen kan det åtminstonde framåt gett en positiv effekt. Niklas Fogström och Jens Jakobs parades ihop med Henrik Eriksson och de tre utgjorde Moras mest framgångsrika kedja. Alexander Hilmersson var tillbaka med Tony Lagerstöm och Daniel Viksten vilka han inledde säsongen med, Mikael Zettergren, Mikael Simons och Marcus Eriksson utgjorde tredjekedja och som fjärdekedja matchades Håkan Bogg, Viktor Enmalm och – lite förvånande med tanke på att Johan Persson var tillgänglig – Alexander Holmberg. Tar Martin Johansson plats istället för Holmberg i fjärdekedjan när han kommer tillbaka så känns kedjorna ganska stabila.

Problemet är defensiven. Av de sju topplagen är det bara Bofors som släppt in fler mål än Mora. Med andra ord så är alla lag ovanför MIK i tabellen tätare bakåt. På målvakssidan har det dock sett bra ut i Mora. Det är inte där problemet ligger. Skulle man peka på någon enskild faktor som har stor betydelse skulle jag snarare säga att en viktig sak är att MIK är relativt tunna på backsidan. Harald Lückner och co har blandat och gett en hel del för att finna de rätta konstellationerna men hur man än formerat backarna så är det bara fyra av dem som hållit hög klass medan övriga haft det svårt att hålla en jämn och god nivå. Greger Artursson, Mattias Ekholm, Viktor Amnér och Markus Lilja utgör den starka ryggraden – 19 mål, 62 assist, 81 poäng och +41 är facit för de fyra. Att hitta två backar att komplettera dessa med har varit svårare: Patrik Eklund, Robin Gartner, Alexander Deilert och Magnus Nygren har alla fått chansen att visa vad de går för men deras siffror – nio mål, 29 assist, 38 poäng och -10 – är ganska avslöjande. De gör en del poäng framåt men läcker tyvärr ännu värre bakåt. Totalt sett är det trots allt de ”egna” spelarna, Eklund och Gartner, som varit stabilast och förhoppningsvis är det de två som får chansen nu.

Det är ett helt klart stukat Mora som tar emot Örebro hemma imorgon efter ytterligare en match med svagt spel som slutade i förlust mot ett bottenlag. Visserligen betydde tre förlorade poäng mot Sundsvall ingenting tabellmässigt men man börjar verkligen undra om MIK kommer att ha något att hämta i ett playoff. Fast å andra sidan kan formkurvor vända snabbt och förlustsviter bli till långa segerrader. Det som oroar är dock att Moras formkurva tenderar att peka nedåt och de probelm man har spelmässigt – i synnerhet att man spelar svårt och gör en hel del stora misstag som motståndarna ofta utnyttjar – finns kvar i match efter match.

Att MIK spelade som bäst när man hade en tunn trupp där de ”egna” spelarna alltid hade en plats i truppen och ingen var bänkad. Istället för att komma in och stärka laget och ge Mora ytterligare spetskompetens så har de inlånade spelarna – med undantag från Henrik Eriksson (och Mark Owuya som å ändra sidan spelar minimalt) – haft stora problem med sitt eget spel. Både Magnus Nygren och Alexander Deilert är offensiva lagda backar och när de inte producerar framåt syns det att de tyvärr har det svårt med det defensiva spelet. Mora har nu plockat tillbaka utlånade Patrik Eklund och jag tror det bästa vore att åter ta in honom i laget och ge honom istid.

Med facit i hand tyder mycket på att det klokaste hade varit att inte utöka truppen alls som man gjorde precis innan övergångsstoppet. Eventuella skador och sjukdomar hade kunna täckas upp med att de befintliga spelarna matchades hårdare alternativt kunde juniorer plockats in i laget tillfälligt. Jag är övertygad om att man tagit fler poäng om man gjort så. Å andra sidan är det i playoff och kvalserie som det avgörs hur bra en säsong gått. Och MIK har fortfarande alla chanser i världen att vända på trenden och göra succé.

Imorgon mot Örebro saknas troligen Markus Lilja på nytt och blir det så skulle jag gärna se trygge och stabile Greger Artursson tillsammans med Alexander Deilert så att Deilert klarar sig bättre defensivt vilket kan ge honom större möjlighete att lyckas framåt. Vidare så skulle Mattias Ekholm kunna ge samma trygghet åt Patrik Eklund och Viktor Amnér – bäste Moraspelare senast – åt Robin Gartner.

Framåt är det bara att fortsätta med de två första kedjorna. De känns samspelta och får man bara ordning på defensiven kommer det att produceras framåt. Tredje- och fjärdekedjorna skulle kanske må bra av lite förändring. Kunde tänka mig att Simons fortsätter vara center i tredjekedjan men tillsammans med Marcus och Henrik Eriksson. Det skulle placera Håkan Bogg som center i fjärdekedjan tillsammans med Victor Enmalm och, om Martin Johansson fortsatt saknas – vilket det verkar som, Johan Persson som tredjelänk. Frågeteckan är det dessvärre även för Alexander Hilmersson och skulle han saknas kanske Håkan Bogg kunna flyttas upp på Hilmerssons plats och antingen en junior plockas in i fjärdekedjan eller så skulle man kunna spela med tre centrar och fyra yttrar.

I målet hoppas jag att man låter Lars Johansson stå, skulle man börja låta Owuya stå fler matcher är risken att Johansson känner sig ifrågasatt och tappar självförtroende vilket känns onödigt.

Mora mäktade inte med att besegra Troja/Ljungby igår utan föll med 3-4. Och på nytt så var det egna misstag och bjudningar som tillsammans med för svårt och överkonstruktivt spel som avgjorde. Lite oroväckande är att man från tränarhåll pratar om otur och att man inte har marginalerna med sig. Sådant kan vara sant i en enstaka match men nu har Mora förlorat och tappat poäng i lite för många matcher för att detta ska vara en trovärdig förklaring. Under den period MIK hade sin långa segersvit var tryggheten och harmonin i laget grunden. De unga spelarna gavs förtroende och även om de gjorde ett misstag så fick de chansen i nästa byte, i nästa period och i nästa match. När truppen utökades och spelare började bänkas och lånas ut försvann tryggheten. I ett lag med en stor andel äldre, rutinerade spelare kan det ibland behövas bänkningar för att få den rätta motivationen, men unga spelare mår bäst av tränare som tror på dem och ger dem förtroende.

Mora ligger fortsatt kvar på playoff-plats men som man spelar nu så känns det som att det blir väldigt tufft. Gårdagens match var dock inte helt utan ljuspunkter. Lars Johansson fortsätter att vara stabil i målet, Viktor Amnér – som fick inleda som anfallare och avsluta som back – var tillsammans med Markus Lilja och Mikael Simons bra.

Morgondagens match för Mora handlar framförallt om att försöka hitta tillbaka till ett vinnande spel inför playoff. För det kommer att behövas. Motståndet kommer att bli tufft direkt. Tillbaka i Moras trupp är backen Patrik Eklund som varit en tid i Hedemora. Med Alexander Deilert och Mattias Ekholm som osäkra kort – men ändå med ned till Småland – så ska MIK ändå kunna ställa upp med sex backar. Intressant är att se vad som händer om både Deilert och Ekholm är i speldugligt skick imorgon. Skulle i så fall gärna se Greger Artursson-Viktor Amnér, Mattias Ekholm-Alexander Deilert och Markus Lilja-Robin Gartner som uppställning på backsidan. Skulle bara en av dem kunna spela tycker jag att Eklund är värd chansen som en av sex försvarare.

Jämför man Mora och Troja så är egentligen MIK bäst i det mesta. Trojas boxplay har dock varit stabilt vilket talar för att det blir än viktigare att få igång Moras spel med lika många spelare på isen. Tittar man på de individuella spelarnas instatser så kan Troja inte få ihop mer än en femma av hygglig klass. Moras rullande på fyra bra kedjor och tre stabila backpar bör därmed ge utslag i det långa loppet bara man kommer till match med den ödjukhet man måste ha inför alla motståndare.

Moras matchrad efter 3-1-segern mot Almtuna ser allt dystrare ut efter gårdagens förlust mot Västerås: Fyra förluster under ordinarie tid, två enpoängare och endast en vardera av två- och trepoängare. 24 insläppta mål har det blivit under den här perioden, det vill säga i snitt tre mål per match. Och även om anfallsspelet inte hållit samma klass som tidigare och marginalerna inte varit på Moras sida alla gånger offensivt sett så är ändå huvudproblemet att laget läcker bakåt. Tyvärr går det inte en match utan att MIK bjuder på åtminstone en riktigt bra chans bakåt. Det är än sak om motståndaren är skicklig och skapar chanser på egen hand men när Mora genom överkonstruktivitet, noncharlans och annat ger bort både lägen och mål så blir det tufft. Släpper man in tre mål per match vinner man väldigt få matcher i ishockey. Så enkelt är det. Och det är därför MIK måste börja i den ändan.

Gårdagens match var ett exempel på detta. Västerås hade genom ett starkare powerplay-spel än Mora övertaget när slutperioden inleddes med efter en kvittering av Mikael Zettergren – Moras kanske bäste spelare igår – nästan halvvägs in i perioden så var det plötsligt öppet. Väldigt symptomatiskt för Mora den sista tiden att avgörandet kommer när Mora har kontroll på pucken i anfallszon, försöker sig på en för vågad passning som Västerås bryter och sedan har plötsligt Västerås ett friläge som man gör avgörande 3-2 på. Att ett sånt här läge kan uppstå på grund av otur emellanåt är självklart, men tycker man sig ha otur med den här typen av små marginaler ofta så borde man fundera på om man kanske inte spelar lite svårare än man klarar av.

Hursomhelst var resultatet trots allt inte särskilt avgörande. Drömmen om att komma bättre än den sjätte plats som man nu parkerar på har känts ganska avlägsen sedan förlusten mot Växjö och nu är det i praktiken klart. Därmed handlar de sista omgångarna att vässa formen inför ett tufft playoff.

Imorgon tar Mora emot Västerås hemma och känslan inför matchen är lite kluven. Å ena sidan är MIK redan klara för playoff-spel och chansen till att nå en fjärdeplats i tabellen – och därmed få möta det antagligen något svagare Bofors i den första omgången – minimal. Å andra sidan finns den chansen fortfarande. Och, om man är en riktigt optimist, kan man faktiskt ännu ett tag drömma om en direktplats. Ur den senare synvinkeln är det bara tre poäng som gäller och med tanke på Västerås säsong är MIK också favorit till att ta segern.

I mina ögon trots allt ändå det viktigaste att den spelmässiga tendensen är positiv. Tror att följande förändringar i laguppställningen skulle främja detta: För det första skulle jag vilja att Mattias Ekholms återkomst i laget gör att han bildar backpar med Alexander Deilert, att förstabackparet även i fortsättningen består av Greger Artursson och Viktor Amnér samt att Markus Lilja och Robin Gartner utgör det tredje backparet. För det andra så skulle jag gärna se Marcus Eriksson tillsammans med Daniel Viksten och Tony Lagerström i andrakedjan för att se om det kan få igång den igen. För den har inte riktigt varit sig lik sedan Viksten försvann ett tag på grund av skada. I tredjekedjan, tillsammans med Mikael Simons och Mikael Zettergren skulle jag vilja testa Henrik Eriksson. Det skulle ge en fjärdekedja bestående av Håkan Bogg, Martin Johansson och Victor Enmalm. På målvaktssidan tror jag att det är viktigt att Lars Johansson fortsatt matchas hårt så han känner att man har fullt förtroende för honom. Börjar man växla för mycket i det här skedet är risken stor att det hela slutar med att man har två målvakter som presterar dåligt snarare än att någon höjer sig.

Jämför man Mora med morgondagens motståndare Västerås så är en sak ganska tydlig. VIK är ett kapabelt lag defensivt. Med tanke på hur tuff deras säsong varit är det imponerande att de släppt in färre mål än Mora – även om det med en match mer spelad bara är ett enda mål det är frågan om. En stor förklaring är ett riktigt bra boxplay – bäst i hela serien – och det betyder att MIK sannolikt kommer att få slita för sina mål. Därmed så blir det åter viktigt att inte bjuda på något bakåt. Får VIK sina mål enkelt och Mora tvingas jobba hårt för sina så blir det givetvis en tuff uppgift imorgon. Tittar man på de enskilda spelarna så kan VIK i princip få ihop två femmor av god klass men sedan blir det tunnare. Det är något som Mora, som kan rulla på fyra stabila kedjor och tre bra backpar, borde kunna utnyttja om man behåller tålamodet matchen ut. Spelskickligen kanadensiske anfallaren Christian Larrivée är kanske Västerås enskilt viktigaste spelre. 27-åringen, som är ny den här säsongen och kom från den danska ligan, har gjort åtta mål och 21 assist och spelat +15 på 36 matcher. I synnerhet +15 är imponerande i ett lag där drygt hälften av medspelarna ligger på minus och närmaste lagkamrat har +8.

Moras spel den här säsong bygger på en tät defensiv där antalet misstag och bjudningar ska minimeras samtidigt som hög fart och hårt jobb ska stressa motståndarna att ge Mora bra lägen. Mora har inte den slagkraften på laget att man har råd att släppa in ett par billiga mål och ändå vända och vinna tre poäng. Många tränare pratar ofta om ”individuella misstag” och hur kostsamma sådana kan vara. Och för MIK är det väldigt påtagligt. De matcher då man bjuder motståndarna på lägen så förlorar man ofta. Även mot bottenlag.

Därför är det naturligtvis oerhört viktigt att alla i laget inte bara spelar disciplinerat och ödmjukt utan dessutom verkligen håller måttet defensivt. Skulle det vara så att någon i laget helt enkelt inte klarar av att spela utan att stå för den här typen av ödesdigra bjudningar och misstag så räcker inte Moras lag inte till för att kompensera det. Någon sådan överkapacitet finns inte. Marginalerna är så små och motståndet så tufft att en eller två missar av det här slaget kan kosta hela matchen. I fjol kom Ross Lupaschuk in i ett Mora som var på väg mot en tredjeplats i tabellen och han hade just den här typen av problem. Det pratades mycket om hans offensiva kvalitéer men när det inte fungerade framåt var det smärtsamt tydligt att hans defensiva skicklighet var alldeles för låg. Trots det så matchades han friskt i hopp om att han skulle komma igång men det gjorde han aldrig. MIK missade tredjeplatsen och förvann sedan abrupt i playoff-spelets första omgång. Att Lupaschuk utan fungerande offensiv var en ganska svag länk i laget var med facit i hand uppenbart.

Den här säsongen har man lånat i Färjestads Magnus Nygren och en obehaglig känsla av deja-vu börjar infinna sig. Nygren, som innan han kom till MIK mest hållit till i division 1 där han varit poängkung, har, trots att han verkligen fått chansen, tyvärr inte lyckats alls. Hans offensiva skicklighet har, precis som Lupaschuks i fjol, inte märkts utan det är istället hans uppenbara problem att hänga med i tempot defensivt som märkts. Att han har ett riktigt vasst skott är tveklöst men i egen zon är det dessvärre lika otvivelaktigt så att han har det jobbigt. Särskilt mot bättre lag. Ikväll mot Växjö var han på isen vid samtliga Växjös mål, och även om det självklart är så att han inte ensam ska lastas för alla målen så är det tyvärr ingen tillfällighet. Eller ens något unikt för kvällens match. Tendensen har synts tidigare. Och den syns också tydligt i statistiken – han är ensam back att ligga på minus med sina -4 vilket också är sämst i laget.

Och även om en spelare inte gör ett lag så bygger Moras taktik som sagt på att minimera de egna misstagen och då är det jobbigt att ha en spelare på isen som inte riktigt förmår att klara sitt jobb. Att han är offensivt skicklig spelar i detta läge ingen roll. Ikväll så var matchen egentligen ganska jämn men det var tyvärr MIK som gjorde de största missarna och då blev uppförsbacken till sist för brant. Och så små är marginalerna i den här serien.

Nygren har fått en chans att komma till MIK och få känna på spel i Allsvenskan. Han är ung och utvecklingsbar. Men det heter ”chans” just för att det inte är något givet och jag tror att det bästa för MIK och Nygren själv vore att han fick gå tillbaka till Skåre och avsluta säsongen där. På den nivån räcker hans offensiv till och Allettan kan vara en lagom nivå för hans defensiva skicklighet i dagsläget. Med Mattias Ekholm tillbaka i laget har Mora sex klart bättre backar än Nygren – i synnerhet om Alexander Deilert och Robin Gartner fortsätter den positiva tendensen som de uppvisat när de fått vara ordinarie ett par matcher i rad – och att ha Nygren på bänken känns dumt, särskilt med tanke på att Färjestad rimligen vill att han ska spela så mycket som möjligt. Skulle MIK på grund av skador eller sjukdomar behöva en back till så har man dessutom Patrik Eklund att kalla hem ifrån Hedemora. Eklund, som visserligen inte är lika offensivt lagd, har för det mesta varit riktigt stabil tidigare under säsongen och känns som en trygg backup.

Om kvällen match finns egentligen inte mycket att säga. Totalt sett var MIK det sämre laget även om det som sagt inte var enormt mycket som skiljde lagen åt. Men segern var rättvis och odiskutabel. Den gör det dessutom ganska klart att MIK missar direktplatserna till Kvalserien och troligen också får det jobbigt att komma på fjärde plats vilket med betyder tufft motstånd direkt i playoff-spelets allra första omgång. I Mora var Greger Artursson, Viktor Amnér, Alexander Deilert, Robin Gartner och Lars Johansson topparna. Övriga hoppades man att se mer av.

Mikael Simons laddar för att skjuta in avgörande 3-2 i förlängningen.

Mora besegrade Bofors efter förlängning tidigare ikväll. Men det var mycket nära att MIK fick med sig tre poäng – Bofors kvittering till 2-2 kom med bara 20 sekunder kvar av den tredje perioden.

Och kanske hade också tre poäng till Mora varit hyfsat välförtjänt. Man spelade åtminstone stundtals ganska bra. Man släppte pucken snabbt mellan varandra och hade hög fart på skridskorna. I defensiven var man noggranna och spelade för det mesta väldigt enkelt. Fast å andra sidan så fanns det perioder då man föll in i gamla synder och drev pucken själva och var ovårdade i passningsspelet. Totalt sett var ändå MIK det lag som skapade flest heta chanser och man hade faktiskt möjligheten att göra 3-1 då man i slutet av tredjeperioden både fick en straff, Marcus Eriksson missade tyvärr, och ett powerplay-läge. Istället var det Bofors som kunde utnyttja ett slarvigt ingripande av Niklas Fogström där han lite övermodigt slängde in pucken från sarg mot backen närmast som stod vid eget mål. Passninge hade varken tillräckligt bra riktning eller fart och den hamnade istället hos Bofors som kunde få in 2-2. Tungt för Fogström då detta var hans kanske enda riktiga misstag på hela matchen.

Moras toppar i ett lag där Mattias Ekholm saknades var framförallt matchvinnaren Mikael Simons. Men även Alexander Hilmersson, Greger Artursson, Markus Lilja, Jens Jakobs, Martin Johansson, Victor Enmalm, Alexander Deilert och Viktor Amnér förtjänar plus i kanten.