Magnus Nygren gjorde sitt första mål för säsongen mot Borås. Lossnar det rejält nu och blir fler mot Bofors?

Imorgon tar Mora emot Bofors hemma och även om Bofors dalat en aning i tabellen jämfört med hur man inledde serien så lär det vara kvalificerat motstånd Mora ställs inför. MIK är det målgladaste men också tätaste laget av de två men Bofors har ett vasst powerplay – man är tvåa i serien – och drar MIK på sig onödiga utvisningar kommer det att straffa sig. I boxplay är det precis tvärtom, där är Bofors riktigt svaga – näst sämst i serien, och kan MIK hålla farten uppe och sätta press på Bofors kan det leda till en del powerplay-lägen. Tittar man på hur det ser ut individuellt så är det Mora som har det starkaste laget. Topparna i Boforrs är lika vassa som Moras men bredden finns inte riktigt. Två vassa femmor kan Bofors ställa upp med, sedan blir det tunt. Även på målvaktssidan är det fördel Mora.

Men Bofors är ett hårt jobbande lag – inte alls olikt Mora – så kan MIK förlora dubbla möten mot Oskarshamn kan man givetvis förlora mot Bofors om man inte spelar som man ska. Och riktigt tillbaka till det vägvinnande spelet har Mora inte riktigt hittat ännu. De många omkastningarna i laget och truppförändringarna den senaste tiden har än så länge kostat klart mer än de smakat.

Rörigt i Borås försvar. Två Moraspelare med öppet mål när Greger Artursson gör 6-2.

Mora behövde inte förta sig när de fick med sig alla tre poängen från Borås tidigare ikväll. Hemmalaget var närvarande endast på papperet och sällan har man sett en så svag och håglös motståndare. Det hade naturligtvis varit roligare att skriva att MIK gjorde Borås dåliga men det skulle vara att ljuga. Mora gjorde en tämligen medioker insats och hade man spelat som man gjorde ikväll mot Leksand senast hade det blivit noll poäng. Farten på skridskorna var visserligen ganska bra men precis som den ofta varit den senaste tiden hade man förtvivlat svårt att få iväg passningarna i tid. Det blev mycket uppåkningar och sena indumpningar när anfallarna redan fått stanna upp. Och det blev mycket solokörande. När man väl började släppa pucken var dessutom siktet ganska dåligt inställt. I försvarsarbetet var man heller inte helt noggranna även om det var den delen av spelet som var närmast den nivå man behöver för att kunna rubba ett bra lag.

Det var således inte förvånande att det var Borås som tog ledningen. Men efter att Mora fått en gratischans tillbaka in i matchen i och med att en Boråsare drog på sig ett onödigt matchstraff efter en knätackling på Victor Enmalm i offensiv zon och vänt till 2-1 så var Borås egentligen inte ens nära. Visserligen kvitterade man till 2-2 men redan efter Moras 4-2 kändes matchen avgjord och avslagen. Det är sällan man ser ett lag spela med så lite stolthet som Borås avslutade med, det var som att ingen brydde sig om hur det såg ut bakåt utan bara hoppades på att själv få in en puck framåt. Ändå dominerade inte Mora på något sätt även om det syntes på Moras förstakedja med Alexander Hilmersson, Niklas Fogström och Jens Jakobs att de hade både kylan och skickligheten för att utnyttja de ytor man fick. I övrigt så var det bortsett från Lars Johansson i Moras mål – som verkligen jobbade för att slippa släppa in så mycket mål trots att försvarsarbetet inte var hundraprocentigt – egentligen ingen som höjde sig över mängden.

Noterbart är att Robin Gartner började som sjundeback men kom in istället för Viktor Amnér. Om det var en skadekänning eller annat som fick Amnér att kliva av är osäkert. Var det frågan om en bänkning så känns det dock märkligt. Det dribblande med formationer som varit en tid nu har ju knappast gett ett mer stabilt spelande lag utan precis tvärtom.

Nu ska man inte vara alltför negativ heller. Mora tog tre poäng och det är vad som räknas. Att målskillnaden förbättrades en hel del är också bra. Man ska bara inte lura sig själv och tro att kvällens spel leder raka vägen till Kvalserien. För att nå dit är jag rädd att MIK måste höja sig.

Moras möte mot Borås ikväll lär, om Mora fortsätter på den inslagna vägen, handla framförallt om att få igång vissa spelare för att få det lag man tror vara det allra bästa vara samspelt och på topp när playoff-spelet börjar. Självklart försöker man också vinna ikväll men med tanke på att MIK släppt iväg lagen framför så inser man nog att det enda realistiska mål man kan ha är att i bästa fall nå en fjärdeplats och därmed få möta något lättare Bofors i första omgången av playoff-spelet.

Det är i synnerhet på backsidan som man försöker få ihop fungerande konstellationer. Greger Artursson, Mattias Ekholm, Viktor Amnér och Markus Lilja är stabila och givna men de två sista platserna är osäkra. Färjestadslånet Magnus Nygren har fått väldigt många chanser att visa var han går för men det har sett ut att vara svårt att komma in i tempot defensivt för den offensivt lagde backen. Robin Gartner och Alexander Deilert som båda fått sitta en del på bänken – i synnerhet Gartner – har, som det så ofta brukar bli när man bänkar unga spelare, tappat självförtroende och spelat sämre efter det.

Framåt har man egentligen fyra tämligen bra kedjor men den riktiga spetsen saknas. Mot många motståndare räcker det ändå bara man håller farten uppe och gnuggar på i byte efter byte. Då kommer målen till sist även mot lag med tätare defensiv. Det handlar samtidigt mycket om att hålla disciplinen i försvarsarbetet. Tappar man tålamodet och noggrannheten kan man själva bjuda på ett baklängesmål innan man får in något framåt. Och då blir det jobbigt mot alla motståndare. Ikväll saknas Håkan Bogg vilket gör att Johan Persson lär gå in i uppställningen igen. Ska för övrigt bli intressant att se om Henrik Eriksson, som visat en stigande formkurva, kommer att få mer istid ikväll – han har ju hittills oftast matchats i fjärdekedjan.

Med bara tio omgångar kvar av Allsvenskan ser det ut att bli tufft för MIK att nå topp tre och en direktplats till Kvalserien. Man hade ett bra läge tidigare men två raka förluster mot Oskarshamn följt av förlust mot Almtuna var kostsamt och nu är man efter poängmässigt och har dessutom lite för många lag framför sig som ligger bättre till. Bakom Leksand, som med största sannolikhet vinner Allsvenskan, så är det nog AIK, Malmö och Växjö som kommer vara de lag som slåss in i det sista om två återstående direktplatser. För Almtuna och Mora är risken stor att återstoden av grundserien kommer att handla om att spela ihop laget och slipa formen till playoff. Och risken är stor att de båda, precis som förra säsongen, möts på en gång i den första omgången.

Mora tog till sist en poäng i kvällens derby men det satt riktigt långt inne. Först med Lars Johansson utplockad ur målet i tredje perioden allra sista minut kunde man kvittera till 3-3 och ordna förlängning. Men trots att Mora satsade friskt och radade upp chanser så gick matchen till straffar där Leksand slutligen fick bonuspoängen.

Man kan säga att det bättre laget vann men då syftar ”bättre” på att det var laget med mest spetskompetens och effektivitet som vann. För det var Mora som, i rollen som en fantastiskt kämpande underdog, ur den synvinkeln var mest värda segern. Man släppte pucken föredömligt till varandra, åkte skridskor, forecheckade och var disciplinerade och noggranna i försvaret. Kort sagt var man tillbaka på det spåret som gav den långa segerraden för inte alltför länge sedan. Men nu är det ju förstås inte så att segrarna delas ut efter förtjänst utan de går till lagen som tar dem. Och den effektivitet och spetskompetens som finns i Leksands lag i bland annat Pelle Prestberg, Peter Nordström och Thomas Rhodin är både imponerande och vinstgivande. Mora skapade klart flest heta chanser i matchen men man är tyvärr helt enkelt inte lika bra på att sätta dit pucken som Leksand är.

Men att matchen var ett fall framåt var otvivelaktigt. I den första perioden var det Mora som skapade mot ett Leksand som mest fick hålla till i egen zon. I den andra kom som väntat Leksand upp högre i banan och började stressa och pressa MIK och det gjorde att matchen jämnades ut. Färre chanser skapades åt båda håll och det var först när Leksand fick spel i fem mot tre i två minuter som en riktigt het chans dök upp. Och den satt direkt och det var därmed 1-1. När Leksand sedan gjorde 2-1 så var det på lagets tredje riktigt vassa chans på hela matchen. I det läget såg för ett ögonblick Mora lite slagna ut och tappade självförtroendet och spelet helt. Man hamnade djupt i egen zon och hade svårt att hänga med. Men man överlevde perioden och i den tredje var det som att Leksands press mattades samtidigt som MIK fick igång sin forechecking igen. Men trots mängder av chanser dröjde det alltså till allra sista stund innan MIK kunde kvittera.

I förlängningen satsade Mora offensivt och när det blev spel tre mot tre efter en dubbelutvisning valde man att ha två anfallare och endast en back på isen. Ett klockrent skott i kryssribban av Greger Artursson och en dragning av Mattias Ekholm som gav öppet mål men som i sista stund avvärjdes av Marcus Weinstock var den närmaste Mora kom segern.

Att många var bra i Mora ikväll är förstås uppenbart. Allra bäst var kanske den hårt jobbande Henrik Eriksson som i de riktigt täta och tuffa matcherna kommer till sin rätt med sitt slit och sitt goda defensiva spel. Plus i kanten även till Lars Johansson – stod bland annat för en kanonräddning med klubban på en puck på väg in i nättaket, Greger Artursson och Viktor Amnér – Moras bästa backpar för kvällen, Marcus Eriksson och Håkan Bogg – som framförallt visade fin känsla i passningsspelet även när det hettade till samt Tony Lagerström, Markus Lilja och Victor Enmalm.

Om det var tufft motstånd igår mot Almtuna så talar allt för att det blir ännu värre imorgon då Leksand kommer på besök till Mora. Leksand har det klart namnkunnigare laget och visade senast lagen möttes att man kan spela riktigt högklassig ishockey. Då hängde Mora kvar i matchen tack vare oerhört disciplinerat spel men framåt räckte man inte riktigt till. Mot Almtuna senast höll man tyvärr inte riktigt den nivån i försvarsspelet även om trenden visserligen var positiv jämfört med Oskarshamnsmatcherna. Framåt saknades dock farten i passningsspelet och då hjälpte det föga att man jobbade hårt i skridskoåkningen. Ishockey är en sport med betydelsefulla linjer i isen och kommer passningarna inte i rätt läge kan ett helt anfall vara borta.

En stor positiv nyhet är att Daniel Viksten är tillbaka i laguppställningen igen. Det lär betyda att Johan Persson börjar på bänken. Men trots Vikstens närvaro får varje poäng betraktas som en bonus. Leksand är klara favoriter, så klara att det faktiskt finns en risk för underskattning. Bjuder LIF på det är det bara för Mora att tacka och ta emot.

Mora förlorade ikväll på bortaplan mot Almtuna med 1-2 efter en match som var precis lika tät som väntat. Men Almtuna var det lag som lyckades bäst med att minimera sina egna misstag samtidigt som man lyckades stressa Mora till att bjuda på lägen. Almtunas 1-0 var resultatet av att man satte allra högsta fart från början vilket gjorde att ett chockat Mora hamnade under press direkt. Men därefter visade Mora styrka som successivt arbetade sin in i matchen och anpassade sig till det hårt forecheckande motståndet. Visserligen var de flesta chanserna fortfarande Almtunas men det skapades inte längre några jättelägen. Sista tio minutrarna av den första perioden kom Mora upp och skapade en del lägen offensivt också men det blev aldrig riktigt farligt. Den andra perioden blev inledningsvis mer disciplinerad och tät. Inget av lagen fick tryck på det andra och inga rejäla målchanser skapades. Moras kvittering kom därför både överraskande och aningen turligt men samtidigt ganska välförtjänt med tanke på det sätt som MIK rest sig efter chockstarten. Men glädjen varade inte så länge. Färjestadslånet Magnus Nygren missade att Almtunas Kim Karlsson smög upp bakom honom och när Karlsson fick pucken åkte han rakt mot Moras mål och hann med att ta tillvara på returen på det egna skottet innan Nygren hann ifatt. Resten av matchen blev en kvitteringsjakt för MIK men Almtuna fortsatte sin hårda forechecking och gjorde Mora tämligen bleka. Närmast var ett ribbskott från Greger Artursson men annars var Almtuna i ärlighetens namn närmare 3-1 än Mora 2-2.

Att hemmasegern var rättvis är det ingen tvekan om. Tvärtom så spelade Almtuna i många avseenden precis så som Mora strävar efter att spela: Man var täta bakåt och bjöd egentligen inte på några gratislägen alls samtidigt som man hade en riktigt bra forechecking som under långa perioder under flera tillfällen i matchen såg till att hålla Mora i egen zon eller tvinga MIK till svåra uppspel. Mora själva föll framförallt på två saker: Dels så bjöd man på en del lägen – och tyvärr måste man konstatera att Magnus Nygren åter stod för ett par av de bjudningarna – och dels så var man för långsamma i passningsspelet. Att farten finns på skridskorna är en sak men kommer inte puckarna till spelarna med fart så blir spelet långsamt ändå och då är det avsevärt mycket lättare för motståndarna att vara rätt i sina positioner.

Mora ställde upp med tre backpar och använde Alexander Deilert som extraback ibland och med tanke på att Magnus Nygren åter fick chansen tillsammans med Greger Artursson tyder på att Harald Lückner verkligen tror på att det ska lossna för Nygren. Samtidigt tappar man nu mark i tabellen och mycket talar tyvärr för att Mora inte kommer ta någon direktplats till Kvalserien. Av de uttalanden som Moraledningen gjort – om att man gjort en bra säsong bara man kommer topp-sju – talar också för att man internt inte riktigt tror på någon direktplats heller längre.

I Mora ikväll är det egentligen ingen som höjer sig över mängden. De flesta gör en helt ok insats men med några misstag för mycket och för omständligt spel så räcker man inte till mot ett bättre Almtuna.

Imorgon står en tuff bortamatch mot Almtuna på programmet för MIK och även om man givetvis hade hoppats att Mora skulle komma till den här matchen med två raka segrar i ryggen så finns både tro och hopp om att det ska kunna vända imorgon. För potentialen och klassen finns i laget. Det gäller bara att hitta tillbaka till det som gav segrarna tidigare: Disciplinerat, enkelt och snabbt spel och hög fart under skridskorna.

Men någon lätt match kommer det säkerligen inte bli. Almtuna är precis som Mora ett lag som imponerar med små resurser och som har tränare som förespråkar taktiskt driven ishockey där noggrannt försvarsarbete och hårt jobb står i centrum. Moras unga lag har inte alltid lyckats hitta rätt balans och ibland slarvat och bjudit på målchanser, det lär inte Almtuna – seriens särklassigt tätaste lag – göra i någon större utsträckning. Men kan MIK själva hålla tätt kan Moras starkare offensiv mycket väl fälla avgörandet genom att man med hög fart kan få Almtuna under press och till sist arbeta sig fram till ett läge. I powerplay och boxplay har lagen varit jämnbördiga hittills och på målvaktssidan har båda lagen det välbeställt. Jämför man lagens utespelare så är det dock en liten fördel Mora. Främst på backsidan men även på anfallssidan är Almtuna både ojämnare och tunnare än Mora.

I Mora saknas som väntat Daniel Viksten, i övrigt är alla i truppen tillgängliga.

Att Mora nu lånar ut en av sina backar är inte förvånande med tanke på att det, efter att det blev klart att Alexander Deilert blir kvar i MIK ett tag, funnits åtta backar i truppen samtidigt som man normalt bara använder sig av sex av dem på match. Att det blev just Patrik Eklund som blev utlånad förvånar heller inte. Av de ordinarie ”egna” backarna är han den som presterat minst bra – men definitivt godkänt med tanke på att han inledde säsongen långtidsskadad och fortfarande är junior. Han har varit bänkad en del på slutet och tanken, att han nu ska få spela i Allettan med Hedemora – där han rimligen får ordentligt med istid, är god. Det blir säkert utvecklande för honom. Att Eklund kan kallas tillbaka om något skulle hända känns också bra.

I och med detta återstår sju backar i truppen och gissningsvis kommer Harald Lückner att fortsätta på den inslagna vägen och försöka spela igång dem han tror har störst potential framför att spela med det allra bästa laget och försöka ta så många poäng som möjligt. I så fall är risken stor att det är Robin Gartner som blir sjundeback. Det är i alla fall den tendens man sett hittills efter ett par bänkningar. Hade jag fått som jag önskade hade man istället satsat hårt på att ta så många poäng som möjligt de sista matcherna och verkligen prioriterat att försöka nå en av tre direktplatser till Kvalserien. Och då hade backuppsättningen sett annorlunda ut. Greger Artursson tillsammans med Alexander Deilert, Mattias Ekholm tillsammans med Viktor Amnér och Markus Lilja bredvid Robin Gartner skulle vara tre stabila backpar formerade av de sex nu bästa backarna. Och framåt skulle Daniel Vikstens tomma plats – för med största sannolikhet är han borta ett tag till – fyllas med Marcus Eriksson så att Mikael Simons kan få tillbaka sin plats i tredjekedjan och man därmed samlat sina bästa anfallare i de tre första kedjorna. Fjärdekedjan kan sedan användas mest som avlastning.

Nu tvivlar jag som sagt på att det blir på detta vis. Hoppas bara att den vägen Harald Lückner väljer blir den mest framgångsrika!

Mora och Harald Lückner valde som jag fruktade att fortsätta på den inslagna vägen med att spela högt och satsa på att få igång spelare man tror på men som ännu inte presterat framför dem som varit de bästa i laget hittills. Och precis som senast fick man betala priset i form av en förlust mot serien jumbo Oskarshamn. Även om det är en hel del matcher kvar känns det som att MIK i och med detta kastar bort sin chans att komma topp tre och istället hamnar i ett ovisst playoff. Det man hoppas att vinna är givetvis att ha ett ännu bättre lag då, när det drar ihop sig. Frågan är bara om det ens blir det och om det därmed i värt risken. Förra säsongen gjorde man precis samma sak med en betydligt namnkunnigare spelare – Ross Lupaschuk – och misslyckades. Med tanke på den fina säsong Mora har bakom sig är min åsikt att det känns onödigt och tråkigt att man chansar på det här viset.

Det tydligaste tecknet på att detta verkligen var vad man gjorde var att Färjestadslånet Magnus Nygren åter fick chansen i förstabackparet tillsammans med Greger Artursson. Inte heller ikväll var han tyvärr lyckosam och ännu så länge är det hans defensiva brister som märks mest. Poänglös och -1 ikväll gör att han på två matcher mot jumbon med en bra backpartner bredvid sig poänglös spelat hela -4! Ett annat förvånande beslut var att låta junioren Alexander Holmberg gå in i andrakedjan i Daniel Vikstens frånvaro. Hade förväntat mig att man placerat comebackande Marcus Eriksson där eftersom Holmberg haft det svårt tidigare. Nu hamnade Eriksson istället i tredjekedjan på Mikael Simons bekostnad. Simons blev istället center i fjärdekedjan. Något lyckosamt drag var det inte. Holmberg hade det svårt ikväll igen, blev utan poäng och spelade -1. Totalt har han spelat -3 på sju matcher vilket placerar honom som näst sämst i den kategorin med endast Nygren efter sig.

Mora gör naturligtvis ingen bra insats och det är framförallt i powerplay och boxplay som man förlorar matchen. Bland annat spelade man fem mot tre i över en och en halv minut utan att göra mål samtidigt som Oskarshamn utnyttjade två av tre boxplaylägen. Trots förlusten ska man dock inte såga hela laget. Några gjorde faktiskt helt ok ifrån sig. Djurgårdlånet Alexander Deilert var kanske Moras främste men även kedjan med Niklas Fogström, Alexander Hilmersson och Jens Jakobs var godkänd. Detsamma gäller Mattias Ekholm, Marcus Eriksson, Mikael Zettergren, Markus Lilja och Mikael Simons.