Mora besegrade Almtuna igår efter en egentligen ganska märklig match. Offensivt var MIK starka och effektiviteten var mycket god. Det var däremot inte så att MIK var klart bättre och spelade ut Almtuna. Defensivt gjorde heller inte MIK någon stormatch sett över tre perioder. Den första perioden var relativt bra även om Almtuna hade en del chanser, men de två sista var verkligen upp och ned. Vissa stunder såg det kontrollerat och bra ut. Vid andra tillfällen spelade MIK svårt och ställde till det för sig. Men det var sällan som Almtuna lyckades utnyttja sina lägen och eftersom MIK var riktigt vassa när deras chanser kom så var segern i slutändan rättvis. Om än lite för stor.

Många i Mora var bra igår och det gäller i synnerhet Greger Artursson som åter var en gigant. Även Håkan Bogg, Niklas Fogström, Alexander Deilert, Martin Johansson och Jens Jakobs var riktigt bra. På minussidan hamnar tyvärr åter Mattias Ekholm som efter en kanoninsats senast nu hade en tung match. Han gjorde det onödigt svårt för sig och var inne på båda Almtunas mål i spel fem mot fem.

De tre poängen som Mora fick var välbehövliga. Nu hakade man på i toppen av tabellen och plötsligt ser det riktigt bra ut för MIK. Med dubbelmöte mot Oskarshamn som nästa två matcher så borde MIK dessutom kunna befästa sin topplacering i tabellen.

Ikväll tar Mora emot Almtuna hemma och efter Moras imponerande seger senast är det med tillförsikt och hopp om en ny trepoängare som man ser fram emot matchen.

Motståndarna Almtuna har inlett säsongen likt Mora och varit väldigt mycket upp och ned. Segrar mot topplag som Leksand och AIK har varvats med förluster mot bottenlag. Internt inom laget har nivån också varit väldigt ojämn. Några spelare har presterat på en helt ok nivå medan andra har varit klart sämre. Backarna Johan Jonsson och Jonathan Sjölund har varit lagets två främsta. Jonsson är en Altunaveteran med förflutet som junior i Timrå, där han fick känna på lite elitseriespel innan han hamnade i allsvenskan. Sjölund kom tillbaka till Almtuna, där han inledde sin allsvenska karriär, förra säsongen efter att ha varit runt i bland annat AIK och Malmö.

Den ojämna resultatnivån har lett till en del oro i truppen där man redan gjort en del förändringar. Nyförvärven, bröderna Tobias och Tomas Berlin har exempelvis något förvånande fått lämna laget redan nu. In har ett lån från Djurgården, Carl Gustafsson, kommit. Han har haft svårt att ta en plats i DIF och i princip inte fått någon istid alls.

Mora kommer till spel med samma lag som mot Leksand senast.

—

För övrigt: Daniel Despotovic som provtränade med MIK under försäsongen men blev utan kontrakt är tillbaka i Björklöven där han försökte ta en plats innan han kom till Mora. Han inledde säsongen i Lycksele i division 1 och där har han övertygat så mycket att Björklöven vill testa honom igen.

Imorgon är det dags för säsongens första daladerby – i alla fall det första där poäng delas ut. Och att kommer att bli en tuff match är nog alla överrens om. Leksand har visserligen visat sig mänskliga och fått se sig besegrade av Bofors, Almtuna och AIK men skador och underskattning är en stor del av förklaringen åtminstone till förlusterna mot Bofors och Almtuna. Någon underskattning kommer inte MIK att bjudas på. Leksand vet att Mora är ett kapabelt lag om allt stämmer och att det är derby är garant för att LIF inte kommer att lägga fingrarna emellan.

Flera spelare i Leksand har inledningsvis sett starka ut: Pelle Prestberg, Eric Johansson, Peter Nordström, Thomas Rhodin och Oliver Ekman-Larsson är tillsammans med målvakten Joacim Eriksson de främsta. Å andra sidan finns det några som ännu inte riktigt fått spelet att stämma. Kimmo Lotvonen, Patrik Carlsson och nyanlände Jean-Luc Grand-Pierre är de som haft det tyngst inledningsvis.

I och med värvningen av Andreas Johansson har Leksand fått det trångt om anfallsplatser i laget och det har lett till att Johan Enequist fått lämna A-truppen helt. Sådan oro i laget brukar alltid ha viss påverkan direkt efter att det inträffat. Det är en liten detalj som kanske skulle kunna få det att väga över till Moras fördel om matchen blir jämn. Men det är ändå så att LIF får bära favoritskapet imorgon och varje Morapoäng är en liten seger.

Som väntat blir det Viktor Amnér som kliver in i Moras startuppställning nu när Mikael Owilli är borta medan Patrik Eklund blir sjundeback på bänken.

Efter Moras insats de första tio omgångarna av allsvenskan är det framförallt en sak som är tydlig: Ojämnheten.

Både resultat- och spelmässigt för hela laget och hur insatserna av olika spelare i laget varit. Poängmässigt ligger man något under det som man hade kunnat kräva för att säga att insatsen var bra. Tycker att man kunde hoppats på att MIK hade haft minst 18 poäng – nu har man 16. Det är dock inte långt under och kan man höja sin lägstanivå, och därmed minska ojämnheten, så kommer man klättra i tabellen.

Att Moras insats som lag varit så ojämn är jag rädd att man kan härleda till underskattning från Moras sida. Fler tappade poäng – än vad man kan skylla på otur och att unga spelare inte kan prestera på topp jämt – har kommit mot på papperet svagare motstånd samtidigt som man plockat en del poäng i förväntat tuffa matcher. Det är inte så att man gått ut halvhjärtat och utan att jobba hårt, underskattningen har legat på ett mer undermedvetet plan: Alla spelarna har koll på förhandstipsen. Alla har koll på tabellläget. Och då – om man inte aktar sig noga – kan det bli så att man mot Örebro, Borås och andra lag längre ned i tabellen slår den där lite svårare passen, håller pucken den där extra sekunden och chansar med tacklingen eller brytningen. Något man absolut inte gör mot AIK eller Malmö. Och eftersom Moras spel bygger på hög fart och minimalt med egna misstag så förstör sådant oerhört mycket och gör MIK till ett ganska mediokert lag.

Att både spelarna i laget och framförallt Harald Lückner är medvetna om detta är jag övertygad om. Och att man jobbat med det såg man resultatet av i två perioder mot Borås. Men hur lätt det är att falla in i de gamla mönstren såg man sedan också i den tredje perioden.

Mora har även varit väldigt ojämnt internt inom laget. Framåt är det framförallt trion Tony Lagerström, Daniel Viksten och Alexander Hilmersson som imponerat. Även Marcus Eriksson och Håkan Bogg har varit helt ok. Där bakom har det dock varit tunt. Det har varit svårt att hitta en fungerande tredje länk till Eriksson och Bogg och det har varit svårt att få till någon mer bra kedja av de andra anfallarna. Niklas Fogström, Mikael Simons, Martin Johansson, Mikael Zettergren och Jens Jakobs har inte alls fått ut det man hoppas på av dem. Zettergren och Jakobs har visserligen gjort en del powerplaypoäng men i spel med lika många spelare på isen har de tyvärr haft det svårt. Är lite nyfiken på att se hur ett ytterforwardspar med Zettergren och Johansson hade sett ut. Båda är ganska snabba och skulle kunna spela på samma sätt som Viksten och Hilmersson gör tillsammans. Hade också gärna sett en veterankedja med Eriksson, Bogg och Simons.

På backsidan är det Greger Artursson som är Moras viktigaste spelare. Den som spelar med Artursson gör för det mesta en bra match. Allra bäst har de sett ut de få gånger Viktor Amnér fått chansen tillsammans med Artursson. Kanske blir det fler tillfällen nu när Mikael Owilli inte längre kan vara med. Övriga – Alexander Deilert, Mattias Ekholm, Markus Lilja och Robin Gartner – har inte riktigt lyckats fullt ut hittills och med Owilli borta vore det skönt om några av dessa kunde kliva fram och visa upp lite stabilare spel.

I målet har Lars Johansson varit bra och vid flera tillfällen visat att han har förmågan att vinna poäng åt Mora på egen hand. Får bara Johansson ännu bättre hjälp genom att laget spelar så disciplinerat och enkelt som de ska kommer det bara att bli än bättre.

Mikael Owilli akutopererades inatt efter sitt lårbensbrott som han drabbades av i samband med en tackling i gårdagens match mot Borås. Operationen, som bestod i att en titanspik opererades in i lårbenet, gick bra och Owilli rapporteras må efter omständigheterna bra. Mindre muntert är det förstås att han nu tvingas gå på kryckor i tio till tolv veckor. Därefter blir det rehabiliteringsträning och i bästa fall kan han vara med när försäsongsträningen drar igång inför nästa säsong för Mora.

Tungt för Owilli personligen givetvis. Och ett avbräck för MIK. För Owilli hade inlett lovande. Han var en av Moras få utpräglat fysiska backar vilket han kombinerade med ett klokt spel med puck. Enkla, snabba lösningar var hans val. På de tio matcher han spelade gick han totalt +1 och med det var han tredje bäste back i laget. Särskilt mycket utvisad var han heller inte, något annars fysiska spelare har en tendens att vara, utan han spelade disciplinerat och använde sin tyngd klokt och rätt. En poäng, en assist, gjorde han på sina tio matcher.

Så för Owilli personligen är trösten att han trots allt hann med att göra ett positivt intryck i klubben och kommer att saknas. Och med tanke på att han bara är 21 år gammal så har han alla förutsättningar att komma tillbaka till en lång och framgångsrik karriär.

Det är tveksamt om MIK kommer att ersätta Owilli med någon ny back utifrån. Istället kommer troligen Viktor Amnér, som har fått sitta några matcher på bänken, att få speltid igen samtidigt som Patrik Eklund, som ju är på väg tillbaka från sin långtidsskada, kommer in i truppen. Detta gör nog också att lånet av Alexander Deilert från Djurgården förlängs.

Det var en tung kväll för Mora igår då man inte bara förlorade två poäng mot Borås utan även Mikael Owilli för resten av säsongen. Owilli bröt lårbenet vid en tackling och blir borta minst ett år från ishockeyn. Ett riktigt tungt besked framförallt för honom själv som inlett bra i Moratröjan men även för MIK som tappar en stabil back.

Efter två riktigt bra perioder av Mora med den höga fart som krävs för att man ska lyckas såg det ut som att MIK skulle kunna ta en välbehövlig trepoängare och haka på i toppen av tabellen. Istället för underskattning som präglat några matcher mot på papperet lättare motstånd tidigare tog nu Moraspelarna Borås på fullaste allvar och spelade så med en sådan fart. ödmjukhet och disciplin som man annars mest gjort mot topplagen. Och det betalade sig. 2-0 efter första perioden och 3-1 efter två perioder kunde ha varit ännu mer.

Men i den tredje perioden rasade allt. Alla gamla synder var tillbaka. Om det berodde på Borås snabba reducering, den kom 43 sekunder in i slutperioden, eller om Moraspelarna gick ut med en outtalad känsla av att det var klart är svårt att säga. Tyvärr är jag rädd att det senare är närmare sanningen och att det också var orsaken till att reduceringen kom så snabbt. Att MIK sedan förlorade i förlängningen var extra salt i såren. Fast å andra sidan blev läxan desto tuffare för spelarna: Det räcker inte att spela bra i två perioder mot någon motståndare i serien. Matcherna är över 60 minuter och det är i 60 minuter man måste prestera.

Surast måste förlusten vara för Tony Lagerström, Alexander Hilmersson, Daniel Viksten och Mattias Ekholm som gjorde det bra.

För Boforsmatchens bästa backpar vände det snabbt nedåt och Greger Artursson och Alexander Deilert var knappast nöjda med sin insats igår. Detsamma gäller säkerligen Niklas Fogström, Martin Johansson, Mikael Zettergren och Jens Jakobs också. Jakobs gjorde visserligen mål och har poängmässigt kommit igång bra, men det är tyvärr bara i powerplay som Jakobs producerar. I spel med lika många spelare på isen är det dessvärre motståndarna som gör mål oftast, och inte Mora, när Jakobs är på isen. Så även igår.

Mora tar ikväll emot Borås hemma och det är en match där Mora är favoriter och har pressen på sig att vinna. Just sådana matcher har MIK haft förtvivlat svårt att vinna den här säsongen och man har faktiskt två förluster mot motstånd man borde besegrat: Örebro och Sundsvall på bortaplan. Mot bättre motstånd har däremot Mora visat upp riktigt bra spel och där har också lite överraskande poäng kommit. Klassen finns med andra ord, men inte jämnheten. Tyvärr är känslan att det är underskattning som är en stor del av förklaringen. Mot bra motstånd spelar man snabbt, rakt och enkelt, mot sämre motstånd krånglar man till det och överarbetar situationerna.

Borås har inlett helt ok med tanke på sina resurser och har egentligen bara varit helt borta i en match, den mot Leksand då det blev en 1-6-förlust. Senast besegrade man överraskande AIK och det visar att det finns potential att mäta sig med alla lag i serien när man spelar på topp. Två veteraner, anfallaren Per Fernhall och backen Daniel Wågström, är de två som börjat allra bäst men det finns fler som börjat bra. 29-årige Fernhall gör sin tredje säsong i Borås dit han kom från Almtuna. Den förre Frölundajunioren var dessförinnan i Halmstad. 31-årige Wågström kom fram som junior i MoDo men lyckades aldrig ta en ordinarie plats. Han hamnade istället – efter ett kort mellanspel i Husum – i Björklöven och representerade dem i Elitserien. Därefter hamnade han i Brynäs där han gjorde två säsonger innan han hamnade i Rögle och allsvenskan. Efter att ha testat spel i Norge, Finland och Italien gjorde han två säsonger i Örebro i division 1 innan han kom till Borås den här säsongen.

Förbundskapten Bengt-Åke Gustavssons son Anton är Borås senaste tillskott som kommer efter att ha misslyckats med att ta en plats i både Washington och deras farmarlag. Han är dock inte med ikväll.

Mora var tillbaka på banan igen igår efter den svaga insatsen mot Växjö och det gav tre poäng mot Bofors på bortaplan. MIK gjorde en riktigt bra första period men i den andra föll man in i gamla synder och släppte tillbaka Bofors in i matchen. Nu kvitterade Mora innan periodeslut och det var nog viktigt, annars hade man kanske inte klarat av att vända tillbaka matchen som man gjorde i den tredje perioden.

Harald Lückner har den senaste tiden varit kritisk till lagets äldre spelare men igår var det just de som visade vägen. Kedjan med Marcus Eriksson, Håkan Bogg och Mikael Zettergren var Moras bästa. Eriksson och Zettergren gjorde dessutom sina bästa matcher för säsongen. Det gjorde även Alexander Deilert som bildade backpar med Greger Artursson – som även han var bra som vanligt.

Tyngre hade formsvage Robin Gartner det trots en assist. Han gick minus för tredje raka matchen och har uppenbara problem med det defensiva spelet. Samma sak gäller också hyllade Mattias Ekholm. Framåt har han inlett bra med fem poäng på nio matcher, men defensivt har det sett sämre ut. Av de 27 mål Mora släppt in med lika många spelare på isen har Ekholm varit inne på hela elva stycken. Det är 41% av målen. Nyckeln för dessa båda är att istället för att försöka skapa mer och vara än mer konstruktiva – som man gärna gör när man vet att man inte spelat så bra som man kan – börja i den andra änden och vara extra noga i defensiven. Spela enklare, spela snabbare. Det kanske är tråkigare, men det kommer bli fler poäng för laget.

Mora aviserar att man kommer ställa upp med helt ordinarie lag mot Bofors ikväll och att det åter blir Viktor Amnér som börjar på bänken som sjundeback. Att Lückner åter väljer att ge Robin Gartner, Markus Lilja och Alexander Deilert chansen framför Amnér fövånar mig. Gartner har spelat svaga -5 så här långt, Lilja och Deilert -2. Amnér däremot, är tillsammans med Greger Artursson och Mikael Owilli de enda backarna i laget som gått plus och Amnérs +3 är faktiskt delat tredje bästa plusminus i hela laget.

Gartner, Lilja och Deilert har definitvit presterat under förväntan hittills och kanske är det så att Lückner anser att de har högre högstanivå än Amnér och därför vill ge dem ytterligare en chans att bevisa det. Frågan är om det är rätt?