Efter några dagars vila är det imorgon dags för Mora att ta sig an seriens överraskningslag Bofors på bortaplan. Bofors har efter fem segrar, en straffvinst, en förlust på straffar och en förlust under ordinarie tid en strålande andra plats i tabellen och även om de själva säkerligen trodde mer på sig själva än media så måste detta vara överraskande bra även för Bofors själva. Att Malmö besegrats, att Leksand slagits på straffar och att AIK kunde vinna först efter straffläggning gör det hela än mer imponerande.

På spelarsidan har många presterat riktigt bra men de två som imponerat allra mest är backen Peter Messa och anfallaren Johan Nilsson. 29-årige, elitseriemeriterade (AIK och Södertälje) Messa gör sin tredje säsong i Bofors och har börjat riktigt lovande. Fem poäng och starka +6 är facit på de åtta inledande matcherna. Även 22-årige Nilsson gör sin tredje säsong i Bofors dit han kom efter att inte riktigt lyckats ta en plats i MoDos elitserielag. Fyra poäng blev det Nilssons första säsong, ifjol nio. I år har han redan gjort fem poäng och spelat +4.

Mora kommer till matchen efter ett riktigt bottennapp mot Växjö senast. Akilleshälen för MIK den här säsongen tycks vara den riktigt låga lägstanivån och att man är så ojämna att man spelar på den låga nivån relativt ofta. Att kapaciteten är hög har man visat däremellan, men just de matcher där MIK blir omständliga och tappar fart så är man ett ganska lätt byte för många lag i serien. Förhoppningsvis har Mora lärt sig läxan tills imorgon och kliver in på isen och spelar enkelt, disciplinerat och med högt puck- och skridskotempo!

Allsvenskan är ännu ung så några större slutsatser av hur det gått hittills ska man nog inte dra. Särskilt inte om man tittar på enskilda spelares insatser. Men lite tendenser kan man se och det är det dagens blogginlägg handlar om.

Förra säsongen krävdes det 77 poäng för att vinna poängligan för Västerås Pär Arlbrandt och +44 för Oliver Ekman-Larsson att vinna plusminus-ligan. Poängbäste backen var Växjös Josh MacNevin som fick ihop 42 poäng. Christopher Heino-Lindberg var vassaste målvakten sett till räddningsprocent med 93,29%.

Tittar man på vilka spelare som utgör denna säsongs ”drömfemma” plus målvakt, som tendensen ser ut efter de första åtta omgångarna, så är det spelare från serieledande Leksand som inte helt oväntat dominerar. Men även överraskningslaget Bofors har med en spelare.

Anfallare:
Nichlas Hardt, Malmö
Unge, danske Nichlas Hardt var ett stort utropstecken i underpresterande Malmö redan förra säsongen och att inte något elitserielag knöt honom till sig redan till denna säsong var förvånande. Förra säsongen skrapade han ihop 27 poäng och spelade +13. Redan nu är han uppe i tio poäng och har spelat +9. Håller han stilen slutar han på 58 poäng och fantastiska +52 i plusminusstatistiken.

Eric Johansson, Leksand
Eric Johansson tycks trivas utmärkt tillsammans med Pelle Prestberg och Peter Nordström. Förra säsongens 52 poäng är på väg att upprepas och förra säsongens goda +25 är på väg mot ypperliga +46 om han fortsätter lika bra som han börjat.

Pelle Prestberg, Leksand
Pelle Prestberg håller stilen i Leksand och ser ut att få ihop lika många poäng den här säsongen som den förra. Och precis som Eric Johansson har han goda chanser att klart förbättra sin plusminusstatistik. +29 blev den förra säsongen, denna är han på väg mot +39.

Moras bäste
Moras bäste anfallare hittills är Daniel Viksten som visat att förra säsongens imponerade insats inte var någon tillfällighet eller engångsföreteelse. Redan nu har han visat att han kommer vara en av Moras viktigaste spelare. Förra säsongen blev det 38 poäng och +10 för Viksten. Fortsätter han som han börjat blir det 40 poäng och hela +26 den här säsongen.

Backar:
Oliver Ekman-Larsson, Leksand
Redan förra säsongen gjorde han det otroligt bra och frågan är hur länge Ekman-Larsson blir kvar i svensk hockey. Även om Leksand skulle ta klivet upp till Elitserien den här säsongen är nog sannolikheten stor att Ekman-Larsson inte spelar i Elitserien på mycket länge, utan istället är det NHL-publiken som får imponeras. Både poängmässigt och plusminusmässigt är han på väg mot samma höga nivå som förra säsongen, poängmässigt möjligen lite bättre till och med.

Peter Messa, Bofors
Peter Messa har varit en av överraskningslaget Bofors främsta så här långt och fortsätter han som han inlett blir den här säsongen 29-åringens bästa någonsin i Allsvenskan. 13 poäng fick han ihop förra säsongen, den här har han redan gjort fem och håller den tendensen i sig slutar han på över 30 poäng. Dessutom ser hans plusminusstatistik ännu mer lovande ut. +1 blev det förra säsongen, nu ligger han på +6 och ser ut att vara på väg mot superba +39.

Moras bäste
Precis som i fjol så tycks Greger Artursson bli oerhört viktig för MIK. Han har åter inlett pålitligt och att han blivit ett år äldre märks inte alls. Artursson är inte bara lagpappa och pådrivare utan han leder genom att vara ett föredöme på isen också. Och vem han än spelar med så är ofta Arturssons backpar Moras bästa. Poäng- och plusminusmässigt är han på väg att göra en lika god säsong som han gjorde förra säsongen.

Målvakt
Markus Svensson, Malmö
Att Malmö tappade en så god målvakt som Henrik Karlsson i fjol tycks hittills inte vara något problem för Malmö. Markus Svensson har inlett lovande och håller än så länge god klass. Han är allsvenskans tätaste målvakt sett till räddningsprocent och tvåa sett till insläppta mål i genomsnitt.

Moras bäste
Mora har hittills satsat hårt på Lars Johansson som stått varenda match. Men han har å andra sidan gjort det bra. Räddningsprocenten, 90,79% och antalet insläppta mål i genomsnitt, 2,78, är dock inte riktigt i samma klass som Markus Svenssons.

Mora har, som många säkert vet, en av allsvenskans lättaste trupper, men å andra sidan har de kanske en av seriens skridskoskickligaste trupper istället. Och precis som Harald Lückner gärna påminner om så är det farten som ska kompensera bristen på tyngd: Det är fart på skridskor, fart på passningar och fart på beslut han menar. Och har Mora det står man upp väl mot seriens allra bästa lag – vilket syntes tydligt mot Malmö, Västerås och i två perioder mot AIK. Men saknas det, precis som det gjorde igår, kan man få stryk av alla lag i serien. Så jämn är serien. Och så viktigt är det att Moraspelarna följer Haralds taktik.

För fart försvinner så lätt. Håller man pucken en sekund för länge måste medspelare stanna upp för att inte åka offside och motståndare hinner skära av passningsvägar. Levererar man däremot passningen direkt bibehåller man farten och passen behöver inte vara lika perfekt eftersom motståndarna ännu inte hunnit täcka upp. Ofta är de största syndarna de mest tekniska spelarna som vet att de klarar av att hålla pucken även om de blir pressade och som vet att de klarar av att slå en svår passning. De mindre tekniska spelarna slår passningen direkt, för dem är det inget alternativ att försöka sig på något svårare. Det de spelskickligare spelarna ofta inte inser är att de med sin teknik kan slå den snabba passen ännu mer precist och därmed kan ge sina medspelare mer tid och ännu mer bibehållen fart. Och jag tror det är här Moras problem ligger. Efter en så övertygande seger som den mot Västerås frestas många i laget att förklara segern med att de är så mycket skickligare än sina motståndare när sanningen är att det är kombinationen av spelarnas egna skicklighet och Moras till spelarmaterialet väl anpassade taktik som gör att man vinner. Och det leder till att man börjar försöka sig på att söka den där avgörande passen som ger assistpoäng och rubrik i tidningen istället för den där snabba och enkla som gynnar laget men gör spelaren poäng- och rubriklös.

Så fort spelarna börjar tro att de är så viktiga att de står över spelsystemet rasar allt. MIK har en bra spelartrupp. Men bara om spelarna spelar disciplinerat på ett sätt som passar laget.

—

Harald Lückner har hittills testat en del olika formationer både på anfalls- och försvarssidan och egentligen är det bara kedjan med Daniel Viksten, Tony Lagerström och Alexander Hilmersson samt backparet med Greger Artursson och Viktor Amnér som fungerat riktigt bra. Det sistnämnda tycks dock inte Lückner hålla med mig om eftersom Amnér nu vid ett par tillfällen hamnat på bänken istället för på isen.

Marcus Eriksson och Håkan Bogg har varit hyfsade, framförallt defensivt, men att hitta en passande tredjelänk har hittills inte varit lätt. Skulle gärna se att Mikael Simons fick en chans där eftersom jag tror att han går in bra både ur gemensamhetssynpunkt – de är ju av samma generation Moraspelare – och spelmässigt. Ingen av de tre är jättesnabba men de är disciplinerade och spelskickliga. Mikael Zettergren har det varit svårt att få igång riktigt men snabbheten har han. Det har också Martin Johansson och därför hade jag gärna sett de två tillsammans. Som tredje länk skulle Niklas Fogström passa bra.

På backsidan är det nyförvärvet Robin Gartner som haft störst problem – i synnerhet med det defensiva spelet. MIK spelar normalt med sex backar om det ser ut nu så är det Gartner som borde vara sjundeback.

Efter att det några omgångar sett bättre och bättre ut för varje match Mora spelat så vände det ikväll mot Växjö. Instatsen var på samma bottennivå som mot Örebro och hade inte MIK fått med sig några turliga utvisningar på slutet hade man antagligen inte ens kunnat putsa siffrorna och få till lite spänning som man nu trots allt gjorde. Växjös seger var helt rättvis, man var närmare en större seger än MIK var oavgjort.

Det som gav Mora segern mot Västerås senast – kvicka passningar, rapp skridskoåkning och enkla lösningar – var helt bortblåst. Man höll pucken för länge och drog därmed ned tempot. Man valde svåra lösningar framför de enkla. Kanske var det så att Moras 1-0 kom alldeles för snabbt och lätt. Kanske tappade man ödmjukheten efter det. Eller så steg Västeråssegern spelarna åt huvudet så att ödmjukheten aldrig fanns överhuvudtaget.

Att Harald Lückner ansåg att Viktor Amnér inte var värd en plats bland de sex startande backarna är också ett mysterium. Och att han inte fick kliva in och ersätta darrige Robin Gartner efter den time-out Harald Lückner tog när det såg som allra värst ut är lika märkligt.

Nämnde Gartner var tyvärr inte den ende som hade en tung kväll. Marcus Eriksson, Mikael Zettergren och Niklas Fogström var alla inne på två av Växjös tre mål. Och det slutar inte där, de flesta i Mora presterade under sin förmåga. Några förtjänar trots resultatet ett plus i kanten: Trion Daniel Viksten, Tony Lagerström och Alexander Hilmersson var bra tillsammans med Lars Johansson i målet. Även Mikael Owilli, Mikael Simons, Victor Enmalm och Alexander Deilert kom undan med hedern i behåll.

Imorgon är det dags för en ny tuff motståndare för MIK då Växjö kommer på besök. Växjö har som tidigare skrivits i bloggen inlett hyfsat och de två förluster man har åkt på har kommit mot bra motstånd i form av Leksand och Almtuna. Men insatsen har varit ojämn inom laget, vissa spelare har inlett bra, andra ganska dåligt. Bäst har den offensivt lagde kanadensiske backen Josh MacNevin börjat. Desto tuffare har lagets försteval i målet, Viktor Fasth, haft det och kanske är det Växjös största enskilda svaghet att han har inlett formsvagt.

Gårdagens Morainsats var ytterligare ett steg i rätt riktning och långa stunder såg det riktigt bra ut. Greger Artursson och Lars Johansson har varit lagets två största nyckelspelare i inledningen även om flera andra också visat mycket positivt. De som fortsatt har det svårt att få det att stämma riktigt är trion Robin Gartner, Mikael Zettergren och Jens Jakobs. Zettergren har sett lite piggare ut på slutet medan Gartner och Jakobs fortfarande ser ut att ha det lite tufft när det gäller det defensiva arbetet. Förhoppningsvis ser det lite bättre ut imorgon.

Det blev seger för Mora mot Västerås med 3-1 på bortaplan efter en gedigen insats. Man visade åter vad man kan göra om man håller farten uppe och spelar disciplinerat. Då man gjorde det hade Västerås det jobbigt och svårt att skapa särskilt mycket. Men MIK var inte på något sätt felfria matchen igenom. Den andra halvan av mittperioden höll man pucken lite för längre och tappade fart samtidigt som man valde den svåra lösningen framför den enkla. Man fastnade i egen zon och lyckades inte längre få något tryck på VIK. Och då visade Västerås att man var tyngre och pressade ett tag fast Mora i egen zon. Tack vare storspel av Lars Johansson kunde till sist Mora ändå reda ut stormen och gå till pausvila med bibehållen 2-0-ledning.

Och det var nog lite av nyckeln, för efter att Mora överlevt Västerås första anstormning i den sista perioden – som till stor del kom tack vare hemmapowerplay – så kunde man hitta tillbaka till det enkla spelet och farten igen. 3-0 var logiskt och det 3-1 som Västerås kunde göra strax efteråt får tillskrivas att Moraspelarna slappnade av en aning och trodde det hela var klart. Men mer spännande än så blev det aldrig, MIK behöll disciplinen perioden ut efter 3-1-målet och då rann tiden iväg för VIK.

Bäst i ett bra Mora var, förutom nämnde Johansson i målet, Greger Artursson, Niklas Fogström och Viktor Amnér. Amnér var dock, med överkonstruktivt spel, på väg att ställa till det för sig ett par gånger. Även Mikael Simons och Victor Enmalm förtjänar ett extra plus i kanten precis som Daniel Viksten och Alexander Hilmersson. De sistnämnda är de två som kanske bäst av alla personifierar Moras fartfyllda spel. Synd bara att de inte fick kröna sin insats med att sätta dit pucken.

Det blir inget spel för Johan Persson ikväll heller men i övrigt kan Mora ställa upp med ordinarie lag mot Västerås ikväll. Det troliga är att Lars Jinghage ersätter Persson precis som han gjort tidigare. Långtidsskadade backen Patrik Eklund är dessutom på väg tillbaka, han spelar match med juniorerna i helgen för att komma in i matchtempo.

Imorgon bär det av till Västerås för MIK och att det kommer att bli tätt, jämnt och ganska målsnålt är ingen vågad gissning. Mora såg formmässigt ut att vara på väg uppåt senast mot Troja/Ljungby men efter gårdagens Västeråsseger mot AIK så vill det nog till att MIK kan höja sig ytterligare ett snäpp om det ska kunna bli en trepoängare.

Moras främsta så här långt den här säsongen har varit en blandning av rutinerat och ungt: Marcus Eriksson, Håkan Bogg och Greger Artursson är de av veteranerna som stått upp bäst inledningsvis. Inte så mycket med mängder av poäng utan istället med disciplinerat och laglojalt spel. Av de unga spelarna är det Daniel Viksten, Tony Lagerström, Alexander Hilmersson och Lars Johansson som stuckit ut mest. Energi och fint anfallsspel av trion Viksten, Lagerström och Hilmersson. Stabilt målvvaktsspel från Johansson.

Men laget har också en del spelare som haft en tung start. Nye Mikael Zettergren, Jens Jakobs och Robin Gartner är de som haft det tuffast. Och det är framförallt defensiven som varit problemet. Harald Lückner har kastat om en hel del i formationerna för att komma till rätta med detta och senast såg det bättre ut. Förhoppningsvis fortsätter det så.

Västerås har inlett säsongen med flera riktigt tuffa motståndare vilket har gjort att de trots ganska bra spel inte skrapat ihop särskilt många poäng. Fortsätter VIK på den inslagna vägen kommer detta att vända och laget börja klättra i tabellen. Elitseriemeriterade backen Ola Svanberg har inlett bäst av lagets försvarare medan rutinerade Stefan Hellkvist, nye kanadensaren Christian Larrivée och förre MoDo-junioren Tobias Forsberg inlett bäst av anfallarna. 22-årige Johan Thalberg med förflutet i de egna juniorleden har inlett stabilt i målet.

Efter att de flesta lag i Allsvenskan nu spelat sex matcher så har de förväntade topplagen nästan lite väl programenligt radat upp sig i toppen av tabellen. Topp tre är som många trodde innan säsongens start Malmö, AIK och Leksand. Malmö visserligen med sju spelade matcher och AIK med bara fem. Och på playoff-plats återfinns inte överraskande Almtuna, Växjö och Mora. Det sjunde topptippade laget, Västerås, ligger – efter en tuff inledning med många svåra matcher – lite längre ned.

Av de tre är det tveklöst AIK som imponerat allra mest. Med en spelstil som påminner mycket om Moras – disciplinerat, enkelt spel där man försöker bjuda motståndarna på så lite som möjligt samtidigt som man inte är rädd för att kliva fram och stressa motståndarna till att ge bort enkla mål – har man varit mycket svåra att få hål på samtidigt som spetskompetensen framåt har räckt för att avgöra matcherna. Både Leksand och Malmö har blandat och gett men att det i båda lagen finns kvalité är det ingen tvekan om.

Bland de fyra ”playoff-lagen” har kanske Västerås – trots sin tabellplacering, Almtuna och Växjö imponerat mest. VIK har haft en tuff inledning med matcher mot Leksand, Malmö och Almtuna. I dessa möten blev man poänglösa men mot sämre motstånd tog man sina förväntade trepoängare. Almtuna har mer blandat och gett, men segrar mot Leksand, Växjö och Västerås är bra. Växjö har precis som VIK haft en del tuffa motståndare och har förluster mot Leksand och Almtuna men annars har man gjort vad som förväntats av dem.

Med andra ord är det MIK som inlett svagast av de förväntade topplagen och oavsett hur det går i den intressanta matchen mellan AIK och Västerås ikväll är det – trots att Mora ligger före Västerås i tabellen – snarare MIK är Västerås som har pressen på sig då lagen möts på onsdag. Positivt är dock Moras trend som tyder på att man börjar hitta rätt igen.

Känslan jag hade efter matchen mot Sundsvall senast, att MIK varit nere på botten och börjat vända uppåt igen, förstärktes igår i och med segern mot Troja/Ljungby. För även om man inte gjorde en alltigenom lysande insats över 60 minuter så var spelet periodvis uppe på en god nivå igen. Och det gällde hela laget. Extra plus ska ändå Marcus Eriksson, Håkan Bogg, Niklas Fogström och Greger Artursson ha. Dessa, tillsammans med målvakten Lars Johansson, var snäppet bättre än övriga. Litet plus i kanten även till Daniel Viksten, Alexander Hilmersson, Markus Lilja och Alexander Deilert.

Med gårdagens tre poäng så hakar MIK på i toppen av tabellen där de ”förväntade sju” nu radat upp sig tillsammans med överraskningen Bofors.