3-1 efter två perioder är det till Mora och resultatet är ganska rättvist. Mora är det något bättre laget och man spelar väldigt disciplinerat utan att bli stillastående eller tvekande. Men jättemycket chanser skapar man inte och något tryck får man sällan till. Men å andra sidan har Västerås ännu svårare att skapa tryck och chanser och ser nog ett powerplaytillfälle som den bästa chansen till reducering. Mora får med andra ord inte bjuda på någon billig utvisning.
1-1 efter den första perioden är kanske inte helt rättvist då perioden gick lite på poäng till Mora sett till de chanser som skapades. Men de sista fem minuterna tog Västerås över en aning. Dessförinnan såg matchen ganska bra ut för Moras del och man skapade en del chanser samtidigt som man undvek att dra på sig utvisningar.
Ikväll är det dags för den oerhört viktiga matchen mot Västerås hemma. Bortalaget har gjort en bra säsong där framförallt spelet i numerärt överläge imponerar. Nästan 30% av lagets powerplay-tillfällen resulterar i mål, för Mora är motsvarande siffra 19%. Västerås kan ställa upp två femmor av god klass men där bakom är det lite tunnare. Av spelarna är det backen Andreas Lindh som gjort den överlägset bästa säsongen. Den framförallt defensivt skicklige Lindh har imponerande +19 i plusminusstatistiken i ett lag där näst bästa spelare har +9. 30-årige Lindh gör sin sjätte raka allsvenska säsong i Västerås dit han kom efter en säsong med Hammarby och dessförinnan fyra säsonger i Södertälje varav den sista var i Elitserien. Moderklubben är dock Västerås och han gjorde som junior några matcher för Västerås i Elitserien säsongerna 1995/96 och 1996/97.
Mest uppmärksammade i Västerås har dock de två poängkungarna Pär Arlbrandt och Niklas Olausson varit. Och de har – framförallt i powerplay – imponerat storligen den här säsongen och ligger också etta och tvåa i allsvenskans poängliga. I spel med lika många spelare på isen är däremot duon svagare – det blir mål för Västerås motståndare nästan lika ofta som för Västerås själva när de två är inne.
Den nu 26-årige Arlbrandt kom fram som junior i HV71 och gjorde 14 elitseriematcher för klubben säsongen 2000/01. Det räckte dock inte för att bli kvar i HV71 säsongen efter utan han gjorde istället en säsong i Allsvenskan med Troja/Ljungby innan han nästa säsong fick komma tillbaka till HV71 och göra ett nytt försök att slå sig in i laget. 38 matcher blev det då men han övertygade inte utan hamnade i Rögle redan under säsongen. Och där blev han kvar i fyra poängstarka säsonger innan han till förra säsongen värvades till Södertälje och Elitserien. Men inte heller den här gången gjorde han elitseriesuccé utan hamnade till denna säsong på nytt i Allsvenskan där han åter gör mycket poäng.
Unge, 22-årige, Olausson gör även han sin debutsäsong i Västerås efter att de två säsongerna dessförinnan försökt ta en plats i Linköpings elitserielag utan att lyckas. Säsongen innan det gjorde han sin allsvenska debutsäsong i Nyköping dit han kommit från Tingsryd i division 1.
När Allsvenskan drog igång igen igår efter landskampsuppehållet så fick Mora oväntat bra hjälp av Sundsvall som besegrade Växjö på hemma med 5-3. Men det satt hårt inne, Växjö hade 3-3 med en minut kvar att spela. Sundsvalls tredje powerplaymål på tre försök avgjorde dock matchen. I tabellen betyder detta att läget för Mora förbättrades en aning men det är givetvis fortfarande så att det är stenhårt om den sista direktplatsen till Kvalserien.
Minst två poäng imorgon mot Västerås måste nog fortfarande till om det ska bli Mora som kniper direktplatsen.
Idag fortsätter kollen av hur det gått för de Moraspelare som lämnat klubben sedan degraderingen i våras med Kenneth Bergqvist som tog ett rejält kliv österut och hamnade i Moskva.
Bergqvist kom till Mora den första elitseriesäsongen och gjorde till en början succé vilket kröntes med spel i landslaget både Moras andra och tredje elitseriesäsong. Degraderingssäsongen hamnade han dock i kylan och var inte ett populärt val för någon av de tre tränarna som styrde klubben i olika omgångar. Trots att han gjorde helt ok inhopp då han väl fick chansen var han mestadels förpassad till läktaren eller bänken. Att han skulle lämna klubben efter säsongens slut var därför knappast någon överraskning.
Han hamnade alltså i Moskva och det ryska andraligelaget HK Dmitrov. Och i Dmitrov, som varit ett topplag den här säsongen, har det gått bra. Bergqvist har på 42 matcher gjort 26 mål och 14 assists samt spelat +25 och har varit en av lagets bättre anfallare.
Titten på hur det gått för de Moraspelare som lämnade laget efter degraderingen i våras har nu kommit till två trotjänare som hamnade i Frankrike – Anders Nilsson och Martin Jansson. De två hade liknande roller när de var i Mora: De jobbade hårt i varje byte, de var skickliga defensivt, de var otroligt laglojala men de gjorde begränsat med poäng. Därför var de oförtjänt underskattade av både publik och tränare. Fyra allsvenska säsonger och fyra elitseriesäsonger blev det för både Nilsson och Jansson i Mora och den förra säsongen var riktigt bra från bådas sida. Nilsson gjorde sju mål och sex assists och spelade +5 och gjorde sedan en riktigt bra kvalserie. Jansson gjorde två mål och åtta assists och spelade +-0 och gjorde även han en bra kvalserie. Men något vidare förtroende fick de aldrig från någon av de tre tränare som ledde Mora förra säsongen, trots att de gång på gång gjorde riktigt bra insatser, och att de då valde att inte bli kvar i Mora förstår jag. Men förlusten av de två var en av de allra tyngsta förlusterna för Mora – de hade varit nyckelspelare om de varit kvar.
Nu blev det istället spel i Frankrike och Grenoble för de båda. Grenoble spelar i högsta franska ligan, Ligue Magnus, och förutom Nilsson och Jansson finns det ytterligare fyra svenskar i klubben: Förre Morabacken Calle Bergström, som hade gjort en säsong i Tyskland och en i Italien innan han till denna säsong hamnade i Grenoble, finns där. Johan Forsander, med elitseriespel i HV71 och Djurgården samt allsvenskt spel i AIK bakom sig, gör även han sin första säsong i klubben efter att ha spelat i både Frankrike och Tyskland de fyra senaste säsongerna. Jan Hammar, med förflutet i Elitserien med Malmö, gör efter en säsong i Italien och två i Norge debut i den franska ligan den här säsongen. Viktor Wallin, som representerat HV71 och Timrå i Elitserien samt AIK och Nybro i Allsvenskan, är klubbens veteransvensk då han nu gör sin fjärde säsong i klubben.
För både Nilsson och Jansson började säsongen succéartat och efter fyra matcher hade de visat att de tillhörde lagets absolut bästa spelare. Poängskörden var bra och laget vann. Därefter åkte Jansson på en knäskada som först inte befarades vara så farlig med sedan visade sig vara så allvarlig att han troligen blir borta hela säsongen. Efter att ha inlett med tre mål och sex assists samt spelat +6 de fyra första matcherna måste det ha känts oerhört tungt att få det beskedet. Nilsson har dock fortsatt säsongen bra och med sju mål och tolv assists samt +6 på 22 matcher så tillhör han de bättre anfallarna i laget.
Idag fortsätter titten på hur det gått för de Moraspelare som blev kvar i Elitserien efter Moras degradering i våras. Nu har det blivit dags för de svenska anfallarna – Jonathan Granström, Yared Hagos, Håkan Bogg och Johan Lindström.
Jonathan Granström kom från Moras juniorlag in i Moras A-lag och fick debutera Moras första elitseriesäsong, 2004/05, då han gjorde två matcher. Säsongen därpå var han med på allvar och gjorde 43 matcher vilket sedan växte till 50 matcher säsongen därefter. Degraderingssäsongen var Granström helt ordinarie och fick hyggligt med förtroende och istid, men även om säsongen var hans poängmässigt bästa med sju mål och fyra assists så lyckades han inte riktigt ta det sista klivet och etablera sig som en stabil elitseriespelare. Han gick -4 i Elitserien och tyvärr sedan -3 efter en ganska svag kvalserieinsats. Så när degraderingen var ett faktum var känslan att en säsong i Allsvenskan där han fick ännu mer förtroende och istid skulle kunna göra att han tog det sista steget för att kunna bli en pålitlig elitseriespelare. Därför var det lite förvånande att Brynäs värvade honom och att han blev kvar i Elitserien. Och även om Granström med ökat förtroende och mer istid producerat mer poäng än tidigare så har han gått svaga -7 och tillhör de Brynässpelare som har haft allra tuffast säsong.
Yared Hagos värvades till Mora inför degraderingssäsongen som en av lagets viktigaste spelare, men han hade tyvärr en riktigt tung säsong där han inte alls nådde upp till förväntningarna trots mycket förtroende och istid. Han slutade säsongen på -8 och att en sådan toppklubb som HV71 värvade honom var förvånande. Som tidigare berättats här i bloggen tvingades han lämna HV71 efter en misslyckad säsong där och hamnade istället i Södertälje. Två assists och -8 i HV71 har blivit till ett mål och en assist samt -5 i ett Södertälje på väg mot Kvalserien.
Håkan Bogg tillhör det gäng spelare som varit Mora trogen länge och varit med om att ta upp laget i Eliserien, spela alla elitseriesäsonger och sedan varit med då Mora degraderades. Just degraderingssäsongen är nog en av de allra tyngsta säsongerna som Bogg haft, inte bara för att Mora åkte ur utan även för att den var en av de tyngsta för honom personligen. Trots ganska stort förtroende och hyggligt med istid hade han det svårt och han var en av lagets allra sämsta med -11 i plusminusstatistiken när säsongen var över. Att han i det läget valde att – som man då trodde – avsluta karriären med en eller ett par säsonger i Schweiz kändes logiskt. Men efter ganska misslyckad och kort sejour, först i Langnau i NLA och sedan Visp i NLB (som är den schweiziska andraligan), så kom han hem till Sverige och Elitserien. Det var Timrå som värvade honom och där har han visat att han fortfarande håller god klass. Elva poäng och +3 är facit på 21 matcher och det är riktigt bra i ett Timrå som haft en relativt svag säsong.
Johan Lindström värvades precis som Hagos som en spelare som skulle leda Mora förra säsongen men Lindström hade precis som Hagos riktigt svårt att övertyga trots både förtroende och gott om istid. Lindström lämnade redan under säsongen och hamnade i HV71 där han blev kvar efter att ha avslutat säsongen i HV71 helt ok. I år har det däremot gått tyngre igen och med bara sex poäng och -9 tillhör han de spelare i laget som gjort den allra sämsta säsongen.
Malmö vann igår sin andra raka seger sedan ”stjärnorna” lämnade laget och ser plötsligt ut att vara på väg mot playoff. Och tidigare i veckan vann Almtuna mot Bofors, visserligen först efter straffar, och puttade därmed ned Mora till playoffplats. Och med tanke på hur jämna de tre första playofflagen är och hur starkt det nytända Malmö verkar vara så ser vägen till Kvalserien via playoff nu oerhört jobbig ut. Med andra ord så har det om möjligt blivit ännu viktigare att ta den tredje och sista direktplatsen till Kvalserien. Det positiva är att Mora har allt i egna händer, och tar laget minst två poäng mot både Västerås och Växjö och sedan inte gör bort sig i de avslutande matcherna – då bara lag som ligger längre ned i tabellen ska mötas – så tror jag att Mora grejar det.
Spänningen är hursomhelst stor och väntan på onsdagens match är olidlig.
Del två av titten på hur det gått för de Moraspelare som lämnade laget efter degraderingen i våras handlar precis som del ett även den om spelare som blev kvar i Elitserien. Denna gång handlar det om de utländska anfallarna – Anders Bastiansen, Eric Beaudoin och Marco Tuokko.
Anders Bastiansen kom ju till Mora den andra elitseriesäsongen, 2005/06, efter att ha inlett säsongen i Allsvenskan och Almtuna. Det var knappast som en stjärna han betraktades när han kom men han utvecklades och växte och var en av Moras viktigaste och allra bästa spelare när laget åkte ur förra säsongen. Att han önskade bli kvar i Elitserien när Mora åkte ur kändes självklart och lika självklart kändes det att han skulle bli ett eftertraktat namn. Han hamnade i Färjestad och även om han inte riktigt har samma stjärnstatus i Färjestad som han hade i Mora så är han en av lagets absolut bästa spelare. 30 poäng skrapade han ihop den sista säsongen i Mora och han gick +6, i Färjestad är poängskörden ungefär densamma, 26, då några omgångar återstår. Dessutom har han gått imponerande +14. Färjestad lär vara mycket nöjd med sin värvning.
Eric Beaudoin var ofta Anders Bastiansens radarpartner i Mora och Beaudoin gjorde också ungefär samma resa som Bastiansen med Mora. Beaudoin kom även han Moras andra säsong i Elitserien, och också han värvades mitt under säsongen. Beaudoin kom från finska SM-Liiga där han redan hunnit avverka två klubbar utan att göra någon särskilt lyckad insats. Så inte heller Beaudoin var en stjärna när han kom. Men även han utvecklades och var precis som Bastiansen en av Moras viktigaste spelare när han lämnade klubben. Det enda smolket i bägaren för Beaudoins del är att minnet av hans tid i Mora förmörkas av ett onödigt matchstraff och följande avstängning i de allra sista elitseriematcherna samt en riktigt dålig insats i Kvalserien som följde. Beaudoin hamnade i Linköping där han gjort en bra säsong. För hans del har dock klubbytet, från ett bottenlag till ett topplag, märkts i kraftigt minskad istid och därför är hans 19 poäng den här säsongen – att jämföra med 27 poäng i Mora – riktigt bra. Dessutom har han i år spelat +5 jämfört med +1 i Mora. Frågan är dock om ett topplag som Linköping ändå väljer att förlänga hans kontrakt, antalet platser för icke-EU-spelare är ju begränsat och kanske vill man ta in någon vassare än Beaudoin. Å andra sidan har Linköping i år inte ens fyllt kvoten med icke-EU-spelare så det är kanske inget man bekymrar sig över.
Marco Tuokko kom även han till Mora säsongen 2005/06 och precis som Mikko Kurvinen, som gårdagens inlägg handlade om, så är minnet av Tuokko att han inte levde upp de förväntningar man hade på honom då han värvades. Förra säsongen var också riktigt svag från Tuokko som tillhörde dem som hade det tufft både i Elitserien och i Kvalserien. Detta trots hyggligt med istid. Det var därför mycket förvånande att han blev kvar i Elitserien och hamnade i Modo. Där har dock hans säsong varit riktigt svag. För visserligen har Modo gått dåligt som lag men Tuokko har samtidigt varit en av dem i laget som spelat allra sämst. De 17 poäng han gjorde i Mora förra säsongen har blivit till bara tre i Modo och än värre är att han spelat mycket svaga -9. Att jämföra med redan svaga -6 som han spelade förra säsongen i Mora. Han har visserligen kontrakt även nästa säsong men det känns högt tveksamt att han blir kvar.
Hur har det gått för det stora gäng med Moraspelare som lämnade laget efter degraderingen från elitserien förra våren? Har karriärerna tagit fart i de nya klubbarna eller kan man misstänka att de längtar tillbaka igen? Detta är något jag tänkt ta en titt på nu när det är uppehåll för Mora i matchandet. Till att börja med tänkte jag kika närmare på hur det gått för de Moraspelare som höll sig kvar i Elitserien. Och jag börjar idag med de tre backar som gjorde det – Tomas Skogs, Pierre Johnsson och Mikko Kurvinen.
Tomas Skogs tillhör det gäng spelare som var med om att spela upp Mora i Elitserien och – även om han tillbringade större delen av Moras första elitseriesäsong som utlånad till Halmstad och Nyköping i Allsvenskan – en av dem som var med hela vägen till dess att Mora degraderades. Degraderingssäsongen var dock Tomas Skogs bästa i karriären. Han var lagets bäste spelare och klart bäste back och fick också göra några landskamper. Även i kvalserien var han en av lagets bästa och att han skulle vilja hålla sig kvar i Elitserien för att fortsätta att utvecklas kändes givet. Han värvades av Timrå och har där fått stort förtroende med relativt mycket istid. Men i ett Timrå som har haft en tung säsong är Tomas Skogs den som kanske haft det allra tyngst. I Mora gjorde Skogs 18 poäng och gick +13 – i ett lag som åkte ur – i år har han inte gjort mer än sex poäng och spelat mycket svaga -10. Skogs är förvisso fortfarande ung men han ligger nog definitivt i riskzonen för att hamna i kylan i Timrå.
Pierre Johnsson har gjort ungefär samma resa som Tomas Skogs. Han var med om att ta upp Mora i Elitserien men tillbringade Moras första elitseriesäsong framförallt i Allsvenskan och Troja/Ljungby. Den andra elitseriesäsongen blev det mestadels spel i Mora men även då lånades han ut, den gången till AIK. Degraderingssäsongen var han ordinarie och gjorde en skaplig säsong och fick hyggligt med istid. Att han skulle bli kvar i Elitserien var lite av en överraskning men Luleå snappade upp honom. Där har han fått lite mer förtroende än han fick i Mora och det förtroendet har han tackat och tagit emot. Fyra poäng har visserligen inte vuxit till mer än fem men den framförallt defensivt skicklige backen har gått +5 i år jämfört med -2 i Mora. I ett Luleå som spelat bra den här säsongen kan man betrakta Johnsson som en av de backar som rankas som nummer fyra till sex i laget. Att Luleå vill ha kvar honom känns givet.
Mikko Kurvinen gjorde två säsonger i Mora och lämnade laget efter degraderingssäsongen med känslan att han inte lyckats nå upp till den nivå han förväntats göra. Istället för att ha varit en tongivande spelare så var han bara ytterligare en av dem som hade det tufft och i kvalserien fortsatte det på den inslagna vägen trots att han hela tiden fick mycket istid. Han värvades ändå av Modo men årets säsong har snarare varit ännu lite sämre än de tidigare i Mora. 15 poäng och -2 i Mora har blivit ynka två poäng och -3 i Modo för den offensivt lagde backen. I Modo har istiden också krympt med cirka fyra minuter per match från ca 21 minuter per match i Mora till ca 17 minuter per match i Modo. Men trots detta tillhör Kurvinen de fyra-fem bästa backarna i ett Modo som haft stora problem att få andra backar än Victor Hedman och Mattias Timander att prestera bra.