Har ni hört talas om ”once”?
Uttrycket brukar användas i ett helt annat sammanhang men… i dag tänkte jag använda det – av flera olika anledningar.

Linus Omark.

Såg ni straffen?
Såg ni straffen?
Såg ni straffen?

Jag vet inte ens vilka ord jag ska ta till – superlativ-ordboken hörde precis av sig och berättade att den är helt tömd.

Efter att ha plåstrat om hakan – ja, den föll rätt ned i parkettgolvet när jag såg sammandraget i tv för en stund sedan – och funderat en stund över den där straffen (såg ni den? ni måste titta på den!) så…

… om vi snackar idérikedom, mod, kyla, teknik, överraskningsmoment och ackuratess så kan jag inte komma på någonting som smäller högre än Omarks straff.
 
I svensk landslagshistoria.

Eller har ni några förslag?
Har ni några motbud?

Visst, Foppas straff i OS-finalen mot Kanada 1994 dyker förstås upp.
Det var visserligen i en OS-final (som Arne och Ankan kommenterade, bara en sådan sak) men finten var ”lånad”.
Kenta Nilsson gjorde den i Tre Kronor-tröjan redan 1989.

Okej, Sveriges frisparksvariant mot Rumänien samma år var inte så dum den heller.
Men den var mer listig än läcker, eller?

Nej, för att hitta någonting som överhuvudtaget är snäppet värre än Linus Omarks lobbstraff så får det bli… chipstraffen signerad Antonín Panenka i EM-finalen mot Västtyskland.

För 33 år sedan.

Omarks straff är aningen mer tekniskt avancerad än den gode Panenkas.
Men vi ska ha i åtanke att Omark slog till i en träningsmatch mot Schweiz.
Panenka i en EM-final mot ett lag från väst mitt under Kalla kriget.
Hade Panenka missat hade han med största sannolikhet fått tillbringa de närmaste 30 åren i en smutsig fabrik eller nere i en mörk kolgruva.

/ Leifby – Er Hockey-O