MALMÖ. 1–1 för Malmö FF mot Mjällby på Strandvallen i onsdags och som ett ”experiment” spelade MFF 4–2–3–1.
I mitten av förra veckan stod assisterande tränaren Hans Gren på en gräsmatta i Marbella och sa på min raka fråga om inte MFF:s spelarmaterial var mer lämpat för just 4–2–3–1: ”Vårt spelsystem är 4–1–3–2. Det är det vi spelar. Sedan hade vi redan i fjol 4–2–3–1 som alternativ men det är inget vi kommer att prioritera.”

Med nyinköpte serben Miljan Mutavdzic på plats (defensiv mittfältare), Daniel Andersson som håller landlagsklass som defensiv mittfältare och Labinot Harbuzi som i sina bästa stunder är en av allsvenskans bästa offensiva mittfältare har MFF en trio som gjuten för 4–2–3–1.

Men det som allra mest talar för spelsystemet är att man då bara behöver ställa upp med en renodlad anfallare. Det är bra. För Daniel Larsson med sin snabbhet kan lika gärna utgå från en kant och eftersom Agon Mehmeti dras med en ljumskskada är anfallsalternativet enbart Edward Ofere.
Däremot vimlar det av mittfältare i truppen och fyrbackslinjen kommer Nilsson/Gren aldrig att experimentera med.

Efter 1–1 mot Mjällby sa Nilsson att 4–2–3–1 inte fungerat speciellt bra. Hur det sett ut när laget spelat 4–1–3–2 sade han ingenting om.
Nästa lördag genrepar MFF på Malmö Stadion mot Team Kosovo. Då lär det bli 4–1–3–2 igen fast att jag är övertygad om att laget på sikt säsongen 2009 tjänat på att spela 4–2–3–1.
/Mattias.