Det är inte ofta som man funderat över det, faktiskt aldrig tidigare, men i söndags när Henke la upp bollen för att slå en frispark direkt mot Trelleborgs mål tänkte jag tanken:
Är det svårare att slå en frispark i nedförsbacke än i uppförsbacke?
Den för årstiden fantastiska naturgräsplanen i Krika söder om Klippan lutar. Ganska kraftigt dessutom. Henke Larsson fick sitt frisparksläge i nedåtlutet.
Om nu lutningen är någotsånär konstant de dryga nio meterna fram till muren och biten därefter till målet ska det förmodligen rent geometriskt inte vara någon skillnad. Muren sticker upp lika mycket och dyket till målet kräver samma skruvade tillslag oavsett om det är planmark eller lutar åt ena eller andra hållet.
Ändå kan jag inte släppa tanken att det borde vara lättare att skjuta mot ett mål i uppförsbacke. Det känns som att ribban sticker upp högre och ger mer slarvtolerans, men antagligen är det väl bara en känsla baserad på en synvilla.
Oavsett vilket så sköt Henke den där frisparken långt över mål.
Just där funkade inte touchen som Henke annars var nöjd med medan han klagade över bristande matchträning som betyder att han kommer till VM-kvalet utan matchtempo.
Som om det skulle spela någon roll. Henke Larsson lever på sin rutin, sin skicklighet, sin överlägsna spelintelligens och kommer att vara alldeles strålande mot Portugal.
Helsingborg–Trelleborg 3–4 var den mest underhållande träningsmatch jag sett så länge jag kan minnas tillbaka. En match som bevisade att HIF blir ett topplag så länge som Marcus Lantz och Henke Larsson håller sig friska.
Samt att TFF är laget som kan bli årets stora överraskning.
Inte så att jag tror Tom Prahl om att fixa ett nytt guld, men det blir tufft för alla motståndare att hacka sig förbi mittbacksparet Peter Abelsson och Rasmus Bengtsson, samtidigt som det egna försvaret aldrig kan slappna av så länge som Fredrik Jensen ligger på rulle för att hugga på Andreas Drugges smarta framspelningar.
Räkna med intressanta derbymatcher i Skåne i år.
/ Stefan