Det förra inlägget mynnar ut i en enda viktig frågeställning.
Varför har inte Sveriges rikaste idrottsförening kunnat få ihop en bättre trupp?

Det är så klart Hasse Borgs fel.
Nä. Inte alls. Det handlar istället om de allsvenska klubbarnas naiva verklighetsuppfattning. En verklighetsuppfattning som dränerar allsvenskan på kvalité och varje år försvagar oss på den internationella scenen.

”Vi säljer inte till konkurrerande klubbar”.
Kalmar FF sa det långt innan man började vinna allsvenska medaljer. Halmstads BK, Trelleborg, Örebro m fl har sagt samma sak.
Malmö FF erbjöd för två år sedan mer pengar för Cesar Santin än Kalmar fick av FCK när försäljningen till sist blev av. Rätt eller fel? Jag vet inte. Rätt för att Kalmar vann SM-guld och Cesar kunde inte stoppa det som spelare för ett annat allsvenskt lag. Fel för att klubben inte fick så mycket pengar som man kunde, fel för att en toppspelare lämnade allsvenskan, fel för att den allsvenska publiken fick en artist mindre att se, fel för att svenska klubbars möjlighet att nå framgång i Europa såldes till Danmark.

Att allsvenska klubbar vägrar sälja till seriekonkurrenter har ytterligare en baksida. Malmö som Sveriges rikaste klubb värvar gärna inom riket (Afonso, Toivonen m fl) men när det inte går tvingas man blicka utomlands. Istället för 20 miljoner till Kalmar för Santín blev det 12 miljoner till Odense för Junior. Pengar som kunde stannat i Sverige, utvecklat svensk fotboll och stärkt oss internationell hamnade i Danmark, precis som Santín gjorde ett år senare. Summa summarum så fick Kalmar mindre pengar än man kunde fått, MFF skickade pengar till Danmark istället för Småland och en av allsvenskans bästa spelare lämnade landet.

De fotbollsallsvenska klubbarna är märkliga. Inte ens Magnus Haglund som tränar seriens på pappret bästa lag snackar om att vinna SM-guld. Ändå agerar 10 av 16 klubbar som om SM-guld är ett realistiskt mål genom att tacka nej till pengar för att inte ge kvalité till konkurrerande lag. Det man sysslar med är ett långsamt självmordsförsök på allsvenskan.

Som tur är kommer man inte att lyckas för klyftorna kommer att växa även inom den svenska fotbollsfamiljen. Titta ut i Europa. England har fyra titelkandidater, Frankrike tre, Spanien två, Italien tre-fyra, Danmark (mitt favoritexempel) tre. Det kommer att bli likadant i Sverige.

Med den nya stadion kommer Malmö FF att växa ytterligare och till sist kommer pengarna att bli så stora att HBK, ÖSK, KFF inte kommer att kunna säga nej. Stockholmsklubbarna har allt tyngre ekonomiska problem och var deras gräns går återstår att se.

Det mesta talar för att MFF, kanske Göteborg (eller Elfsborg som var smarta med en nya arena först av alla) samt en Stockholmsklubb (AIK eller Djurgården) på sikt kommer att bli årliga titelkandidater. Två-tre klubbar kommer att utkristalliseras som köper kvalité av andra svenska klubbar, därutöver kommer klubbar med mindre resurser (Kalmar, Helsingborg och några till) då och då att vara med i toppstriden. När vi nått dit kommer några lag att kontinuerligt spela i Europa vilket ökar deras chanser att hävda sig.

Någon tidsrymd för detta går dock inte att förutspå. Det handlar om att en mental inställning skall förändras, att de ekonomiska klyftorna ska tillåtas öka och att svenska klubbledare skall inse den allsvenska fotbollens bästa. Många lever kvar i tron att det inte ska finnas några klyftor mellan de allsvenska klubbarna, att alla på sikt ska kunna bli guldkandidater. Det är oerhört naivt och hämmar utvecklingen av allsvenskan.

Klyftorna är här och för att öka kvalitén i allsvenskan går det inte att försöka täppa igen dem. Det gäller att lära sig att utnyttja dem för att göra svensk fotboll bättre. Få verkar vara intresserade av det.
/Mattias