1–3 till HBK på Olympia i går och Janne Andersson (som såg hela matchen i shorts för att han inte hann byta efter uppvärmningen mot Kalmar och när laget vinner byter Janne inte kläder) var själaglad.
Mest över lagets unga spelare och i synnerhet över Joe Sise, 19.
Och jag kan förstå Andersson. Sise är lång, teknisk, en bra bollmottagare och ruggigt snabb. Valpig och spelmässigt orutinerad än så länge, men Michel Johnson-sättet som han sitter ner och springer på är bara det sevärt. Sise kommer att bli en attraktion, mestadels på bortaplan för HBK hävdar bestämt att den usla mattan på Örjans vall missgynnar laget vars passingsspel omöjliggörs.
—
HIF då? Tillbaka i förra vårens synder när man spelade ut motståndarna på Olympia, inte lyckades döda matchen och sedan tappade poäng.
Men ärligt talat. Syna HIF:s resultat 2009 i sömmarna och laget har vunnit en match. Den (Gais) borta var förträfflig. Men det feldömda straffmålet mot IFK, hörnmålet mot Bajen som borde dömts bort och ett självmål av HBK i går är allt HIF producerat i övrigt.
Faktum är att HIF borde haft fyra poäng mindre än man har nu.
Då hade läget varit ett annat. Framför allt tonläget.
—
Man börjar känna igen MFF. Inte bara att laget har svårt att skapa chanser och bränner dem man får.
Labinot Harbuzi fick en plåt i skallen. På en flygplats. Och tvingades sy. Minns Litmanen och kapsylen.
—
TFF föll mot Häcken.
Nu möter man Örgryte och vänder trenden.
Sedan väntar AIK som TFF hållit nollan mot på Vångvallen de senaste två säsongerna (2–0 2008 och 0–0 2007).

/Mattias