Jag tillbringar den ”lediga” helgen med att riva mitt kök.
Medan jag nästa vecka ser HIF–TFF på måndag, lirar Korpen på tisdag och ser MFF–ÖSK på onsdag ska någon ovärderlig hantverkare förvandla vårt hem.

Och ändå står jag där med kofot, hammare och skruvdragare i handen och kommer på mig själv med att tänka på – fotboll.
”Hur ska jag angripa det här? Som om jag möter Malmö och gå rakt på spis och kyl (Harbuzi och Andersson) för att sedan briljera mot seger?”
Eller:
”Ska jag tänka TFF och bara gnaga igång, köra från vänster till höger och hoppas att jag får ner skiten på kraft och hängivenhet?”
Sedan blir jag ängslig.
”Tänk om jag inte alls kan längre…” och inser att jag håller på att bli Kalmar FF.

Så till slut bestämmer jag mig för Halmstad (mest för att jag inte på något sätt är någon Henrik Larsson) så med stor glädje, upptäcktslystnad och olika experiment hittar jag rätt form och plötsligt flyter det på.

”Professor Larsson!” skriker jag för mig själv när fläktskåpet lossnar och det känns som den där passning Jonas Thern friställde Martin Dahlin med mot Frankrike i kvalet till VM 94.

Jag behöver fan hjälp.

/Mattias