Tillbaka efter 12 dagars semester på en öde ö. (Själva ön var inte öde men platserna vi besökte var det).

De första tio dagarna var en Panathinaikoströja i ett souvenirstånd så nära fotboll jag kom. På den elfte dagen såg jag Andrea Pirlo skymta förbi i en plattskärm och så, på den bedrövliga militärflygplatsen på nordvästra öspetsen (strax efter att jag lämnat tillbaka hyrbilsnycklarna till ”the man in the car wash), på en bänk i skuggan utanför entrén:

Valentino Lai.

2002, nyss 18 år fyllda, gjorde Lai som yngste svensk någonsin debut i Serie A, för Venezia. Som innermittfältare tillsammans med Daniel Andersson. Det talades om Lai som en framtida svensk A-landslagsman.

Nu satt han där på en blå plåtstol och vankade nervöst av och an i väntan på ett försenat flygplan. Eftersom folk på semester är på semester lät jag honom vara och fundrade över var jag tappat bort honom.

Jag minns hur han efter fem år i Italien vände hem till ett Landskrona Bois som då låg i allsvenskan, för att få en nystart. Några månader senare kollapsade Bois i en kvalmatch mot Gais och har aldrig återhämtat sig. Den spelskicklige mittfältaren Lai fick aldrig den tid han behövde för att bygga upp sig, lämnade klubben 2007 och försvann ut ur svensk fotbolls fokus.

I fjol gjorde Lai två mål på 27 matcher för Vejle Boldklub. Laget tog steget upp i Superligaen och sju år efter Serie A-debuten är Valentino Lai på väg att mot rampluset igen.

Det är märkligt vilka vägar fotbollskarriärer tar.

Och vad man kan komma att upptäcka på en flygplats.

—

Har AIK verkligen värvat hem Dulee Johnson? Herregud. Desperationen fick ett nytt ansikte.

—

Åge Hareide är en rolig och grymt härlig person. Och för 5-10 år sedan var han en magiker som kunde räddat Öis. Men den tiden är förbi.

—

Chanko ut – Gerrbrand in. Spontant känns det som Bajen går back där.

—

Plötsligt frågar alla om jag kan fixa biljetter till U21-EM. Vad f-n är det som händer? Och varför finns det inga biljetter att köpa när läktarna bara är halvfulla?

/Mattias