I alla fall efter vad jag just sett på Abe Lenstra Stadion i Heerenveen. SCH-Roda 0–0.

Ja, jag vet. Första matchen på säsongen, ett lag som backade utan att bjuda upp och ett spelförande lag som egentligen är bäst på att kontra.

Men.

Matchen jag just sett höll inte högre tempo än genomsnittsmatchen i allsvenskan. De flesta spelarna är betydligt tryggare med bollen än de allsvenska, men å andra sidan är lagens organisation betydligt sämre. Heerenveen jagade seger, gick ner på tre backar, hade nästan fyra renodlade anfallare och tappade med det hela sin struktur och skapade i princip ingenting. I jakten på ett segermål fanns plötsligt ingenting att falla tillbaka på.

Jag fortsätter min udersökning de närmaste två dagarna, men så här långt kan jag konstatera att avståndet mellan allsvenskan och Eredivise verkar krympa.

Men jag är rädd att det inte beror på att allsvenskan blir bättre…

/Mattias

Har för tredje gången i år checkat in i Heerenveen.

Ligapremiär i kväll, SCH mot Roda. Elm från start, Ingelsten börjar troligen på bänken.

Lovar att återkomma med ett litet Kalmar-extra i kväll eller under morgondagen.

Ni som undrar vem som är den stora stjärnan i Heerenveen sedan Pranjic sålts till Bayern München kan ju kolla in det HÄR.

Och imponeras en smula över hur snabbt en kille från Broakulla kan lära sig snacka holländska.

/Mattias

Malmö–AIK.

Svenska Spels odds på 0–0.

7,98.

/Mattias

Upp till bevis för Roland Nilssons Malmö FF i kväll. Ny seger och en trend är vänd. Ny förlust och segern mot HBK är värd ungefär vatten. Oavgjort kan funka, så länge det inte blir 0–0.

Mitt tips? 0–0. AIK har släppt in minst mål i allsvenskan och båda lagen har gjort 15 mål på 16 matcher. Så 1–1 ligger inte heller långt borta.

—

Sju mil norrut har HIF sålt förbluffande fina 9 000 biljetter till kvällens Europa League-match mot FK Sarajevo. Det har uppenbarligen sina fördelar med att spela första matchen hemma. Efter 2–1-segern borta mot Zestafoni tog sig blott 2 500 till Olympia och såg förra veckans drama. Känns nästan som att en hållen nolla är viktigare än ett gjort mål där i kväll.

Tips?

Ingen aning. Jag vet ingenting om FK Sarajevo. 1–0, kanske?

/Mattias

Bosse Nilsson framför HÄR att landslagskaptenen har haft sådana tankar.

Jag tror Nilsson får rätt.

HIF har chansen på guldet, Larsson kommer att ge allt hela vägen, precis som han kommer att göra med landslaget.

Sedan kliver han av. Oavsett om HIF vinner SM-guld eller Sverige går till VM.

Det är mitt tips. Och om man kollar på de två huvudattraktionerna ovan tror jag den store Henrik Larsson kommer att kliva av efter att ha missat så väl SM-guldet som VM-kvalifikationen.

Men Larsson har ofantligt mycket mer att vara stolt över i sin karriär.

Vad jag grundar mitt antagande på kommer jag mer exakt att återkomma till.

Vad tror ni?

Slutar Larsson – eller blir det ett år till?

/Mattias

Så var sommarens segaste övergång äntligen klar och det fina med det är att vi kan börja analysera. Ägna oss åt eftertänksamhet.

I går satt en leende Zlatan Ibrahimovic under Nou Camps läktare och förklarade att han för några månader sagt till Interboss Moratti att Barça var den enda klubben han kunde tänka sig att flytta till.

Ni, som liksom jag, följt Ibrahimovics karriär från inhoppet i Halmstad hösten 99 när MFF åkte ur allsvenskan kanske höjde ett ögonbryn.

För då (99) – och ganska ofta – förklarade Zlatan att Real Madrid var hans favoritlag i världen (sedan kom Inter till, och båda kan ha haft lite med Ronaldo den äldre att göra).

Tio år senare skriver Zlatan på för Real Madrids ärkerival FC Barcelona och ni kansker undrar: Vad fan hände egentligen?

Jo. Skor.

Mats Weman skrev under Zlatans tid i Ajax ett förträffligt reportage (ni kan läsa det HÄR) om hur Nike gjorde entré i Ibrahimovics värld. I dag – dagen efter att Ibra presenterats som Barçaspelare – har företaget köpt reklam över ett helt uppslag i båda de svenska kvällstidningarna. På ett tomt Nou Camp med gulfärgade stolar står det skrivet över läktaren ”IBARCADABRA” och i ena hörnet finns en Nikelogga. Kul ordvits. Och ett anmärkningsvärt tecken på vart en del av toppfotbollen är på väg.

Zlatan Ibrahimovic har varit en av Nikes största reklampelare sedan han kom till Juventus, som så klart sponsras av Nike (Ajax sponsrades av Adidas men redan då lirade Zlatan i Nikedojor läs Wemans rep).

När Ibrahimovic lämnade Juve gjorde han det för Inter som sponsras av –  *trumvirvel* – Nike.

Så vem sponsrar Zlatans ungdoms favoritlag, Real Madrid? Ja, just det.

Adidas.

Och vem sponsrar den snart 28-årige Ibrahimovics favoritlag. Nä hä? Är det sant?

Nike?

Tre Nikeklubbar i rad för företagets dragplåster inom världens största sport? Visst är slumpen ibland nästan osannolik?

Så var kommer vi att hamna med det här?

Till och med i allsvenskan talas det redan i dag om en framtid där klubbarna inte ”äger” spelarna utan att de istället hyrs under tidsbegränsade perioder av investmentbolag, så varför skulle då inte sko- och tröjtillverkare ”äga” de spelare de redan har mångmiljonkontrakt med? Enligt brittisk press ska Cristiano Ronaldo i sitt avtal med Nike haft en klausul som gav honom rätten att fritt välja klubb den dag han lämnade Nike-sponsrade United. Han flyttade till Real Madrid och mycket talar för att det i framtiden blir svårt att förhandla in sådana klausuler.

Nike och Zlatan Ibrahimovic har i dag ett samarbetsavtal som sträcker sig till 2014. Lika länge som Ibras nu signerade kontrakt med Barça.

Slumpen, mina vänner?

Eller ännu ett steg mot den sönderkommersialiserade toppfotbollen?

Vad tror ni?

/Mattias

Är på utflykt i fotbolls-Sverige.

Har landat i hjärtat av Götelaborg, regnmolnen håller sig som en bröllpsgäst i gördel och man måste ge jumbo-Öis en hel del.

Som att servicen för en journalist hade fått de två skånska ”storklubbarn” att kasta sig ut för ett stup.

Som att man lirar Björn Afzelius ”en sång för friheten” med allsång från den tappra klacken innan avspark.

Som att Joakim Geigert är speaker.

Som att Åge Hareide coachar i klubblazer, dyrchinos och nyputsade lackskor medan Tony Gystavsson kör beiga gympapjuck, blåajeans och långärmad t-shirt.

Som att det helt enkelt bara får kosta lite mer. Man kan kanske kalla det överklassfasoner.

Men när ett lag är sist i allsvenskan blir det svårt.

Resultatmässigt alltså.

Fler insläppta mål, färre poäng och färre segrar. Skillnaderna är visserligen ytterst marginella – men dock.

Läs HÄR.

Sören Åkeby anses som en av Malmö FF:s mest misslyckade tränare genom tiderna. Roland Nilsson har utpekats som klubbens nästa stortränare.

—-

Kvällens match då?

HBK kan spela riktigt bra hemma på Örjan.

Malmö behöver första målet. Det känns vidöppet. Är smurfarna (Görlitz, Raskaj, Olsson) i form får MFF ett helvete.

En sak är klar. Det är ångestens dag i Malmö. Och Hammarby. Tror både Roland Nilsson och Tony Gustavsson drog en lättnadens suck när Elfsborg vände mot Djurgården i går.

—-

Helsingborg i går?

Stabil 2–0 seger, underbar straff av Lantz och så lite av det flyt man hade mot Zestafoni. HIF visar faktiskt lite tecken av en vinnande maskin. Det har man inte gjort sedan Champions League-äventyret när millenniet var ungt.

Och Olafur Skulason! Från ett och ett halvt år hos läkare och sjukgymnaster till bäst på planen. Imponerande.

/Mattias

Robert Åhman Persson riskerar missa MFF:s match mot HBK i morgon.

Men att en av de defensiva mittfältarna är skadad får inte Roland Nilsson att fundera på att återgå till det 4–1–3–2-system han övergav i slutet av mars i år.

– Då måste man träna på den ändringen man ska göra och det har vi inte gjort, sa Nilsson till mig efter dagens träning.

Istället verkar Nilsson alltså välja att skicka ut sitt lag precis som vanligt med så lite förändringar som möjligt trots att laget vunnit 1 av de senaste 13 matcherna.

Och vad får han?

Samma problem att få in folk i boxen och om man bränner första chansen elva skallar som tänker: ”Inte nu igen”.

Man ska inte alltid förändra för förändringens skull – men man ska inte heller underskatta den psykologiska effekten av en förändring. Om laget bränner första chansen och man spelar med 4–1–3–2 (två anfallare) är det en något ny situation och man bär inte på ”inte nu igen”-ryggsäcken på samma sätt.

Nu är jag inte helt säker på att Nilsson/Gren inte möblerar om lite till i morgon (exempelvis borde Aubynn och Molins få chansen istället för Daniel Larsson och Hamad).

Dessutom lovar jag lite intressant läsning i ämnet MFF och Roland Nilsson i morgondagens Sportbladet.

/Mattias

En halvträff från Joel Ekstrand i sista sekunden – räckte hur långt som helst.

Ett par minuter efter Ekstrands mål träffade jag HIF:s ordförande Sten-Inge Fredin han stod och tittade på en tv-skärm, skakade på huvudet och sa:

– Vi var knappt värda en färlänging. Men nu tar vi det.

Knappt tio minuter senare stod Henrik Larsson för sitt andra ass för kvällen och Erik Sundin sköt HIF vidare i Europa League.

Om HIF hade tur?

Självklart.

Men man hade också fem man med magsjuka av olika dignitet.

Om HIF förtjänade att gå vidare?

Självklart.

Det lag som gör flest mål förtjänar att gå vidare.

FK Sarajevo hemma nästa vecka och minnena av Uefaäventyret för två år sedan känns plötsligt lite färskare.

/Mattias