Varför?

Huvudanledningen är fortfarande Malmö FF:s anfallsspel i 4–2–3–1.

Laget har ett spelsystem med våldsamt kvicka och offensiva yttermittfältare och en kreativ offensiv innermitt som ska ta sig till avslutsläge.

Det mest effektiva sättet att göra det är att de offensiva mittfältarna, på ett eller annat sätt, serveras bollen av den ensamma anfallaren. I kväll sägs det bli Agon Mehmeti. Inget ont om honom, det är en spelare jag gillar och som kommer att bli en riktigt vass avslutare. MEN. I ett 4–2–3–1 som Malmös är den ensamme anfallaren inte först och främst en avslutare, utan en mottagare och framspelare. Därav Figueiredos flopp. I många stora fotbollsländer pratas det om hur vi kommer att se en framtida fotboll där lagen ställer upp utan renodlade forwards. Det sätt Malmö spelar, med en ensam anfallare som är minst lika mycket regissör som avslutare är ett viktigt led i den utvecklingen (även om det så klart inte är så att Malmö på något sätt är med och leder den utvecklingen).

Tyvärr verkar Roland Nilsson inte riktigt ha förstått det sammanhanget.

Tittar man på dagens MFF-trupp så är de mest lämpliga spelarna som ensamma anfallare Edward Ofere (mest för hans storlek och styrka) och Labinot Harbuzi. Harbuzi är oerhört bra på att ta emot, täcka och spela vidare. Visst är han kanske lite för kort och vek i huvudspelet, men MFF har ärligt talat inte mycket annat att komma med. Dessutom finns det ju ett kontrakt som går ut, som inte förlängs och Malmö vars säsong redan är körd kan välja att fortsätta bygga på sikt. Vilket jag i så fall har full förståelse för. Säsongen 2009 handlar nu mest om att hålla den ekonomiska budgeten.

Kalmar då?

Vid en spansk strandkant i mars sa Nanne Bergstrand till mig att om hans nya lagbygge hade häng efter sommaruppehållet skulle lagen i toppen se upp. Nu är man nio poäng efter och det är lite väl mycket. Men tillräckligt bra för att slå ”hatlaget” Malmö på bortaplan är man definitivt.

0–1 känns passande.

Och när vi ändå är igång.

Elfsborg–Örgryte 5–1.

Halmstad–Göteborg 1–1.

Men för all del.

Jag kan ha fel.

/Mattias