Plats: Utrymmet som HIF vid allsvenska matcher kallar ”mixed zone”.

Vem: Jag, Dencker på HD, George på City, TT och lite annat folk av olika slag.

Vad: Henrik Larssons ord efter beslutet att sluta.

Hur: Det är här det verkligen blir intressant. För ända sedan Mr Larsson kom hem har pressen på Olympia fått det allt struligare att jobba kring laget. Larssons ankomst införde den mixade zonen, snacken direkt efter träningen försvann, ibland blev det inga snack överhuvudtaget. Allt det där behövdes liksom inte. Henrik Larsson var (är) en världsspelare och kring sådana finns andra rutiner. Jag förstår det.

Men utan Larsson är HIF i ett helt nytt läge. Till nästa säsong har laget i dagsläget: 1. Ingen tränare. 2. Ingen superstjärna. 3. Inte så jävla mycket pengar.

Så när bordet med kaffe och mackor fått åka hiss från restaurangen tre våningar upp bara för oss journalister upplevde jag mitt första fall av gruppchock. Sedan insåg vi så klart vad det handlar om.

HIF har mycket jobb framför sig för att hålla kvar intresset för klubben på de nivåer det varit sedan sommaren 2006. Mackor och kaffe är en början (journalister är ett svältfött släkte) men det är på planen det stora jobbet återstår.

Jag tror det kan komma att ta tid för HIF att bli en guldkandidat igen.

—

En annan märkvärdig detalj var den oerhört uppsluppna stämningen bland reportrarna där i den mixade zonen. Redan innan kaffet kom in avfyrades skämt som kulstprutesalvor, inte en mun var rak och humören höll på att lyfta taket.

Henrik Larsson påverkar oss på många sätt. De här reaktionerna var helt nya.

/Mattias