Det pågår en debatt i lokalblaskan.

Sportkrönikören Jörgen Ström vill se att Kalmar FF föryngrar sig och vill att spelare som Lasse Johansson (är ihop med Rami Shaaban troligen Sveriges trevligaste fotbollsspelare) och Tobias Carlsson ska stämpla ut och ge plats för yngre talanger.

Jag håller inte alls med Ström den här gången.

Lasse J tror jag dock självmant slutar. Lasse är en lirare och en lirare måste få spela. Under hösten har han fått starta två matcher och blivit bortplockad båda gångerna i halvtid. Nannes förra favoritspelare (ville värva med sig Lasse till Hif 1999, men Lasse valde Gais) är ingen favorit hos chefen längre. Tror han – tyvärr – har gjort sin sista start i elvan.

Tobias Carlsson då?

Är till skillnad från Lasse J. en krigare, en kille som fortfarande älskar att träna att leva fotboll. Hade jag varit Nanne Bergstrand hade jag redan till på lördag plockat in ”TC” i startelvan igen. Varför? För att visa att fotboll är en kampsport, där den som vill mest också vinner mest.
Tobbe vill fortfarande mest och kom ihåg att det var Tobbe som – nästan på egen hand – vände KFF:s otroligt mörka start i våras.

Då hyllades ”Blogg-Tobbe”, och ”Super-Tobbe” i lokalpressen. Några månader senare vill samma journalister att han ska sluta…

…

Jag tycker att KFF ska förlänga ytterligare ett år med både Jesus och Tobias C.
Varför? Det finns liksom inga bättre spelare att hitta för samma pengar.

…

I den lokala fotbollen har alltid Markku Ahonen varit en hjälte. Han välte nästan på egen hand Smålands fotbollförbunds seriesystem i början på seklet.
Nu är Bodabruks starke man blivit en del av Kalmar FF. Ja i alla fall sonen, Daniel, som har tagit en ordinarie tröja i U21-laget (målade senast).
Daniel såg jag för första gången i Nybro Open – tror han var 12 år när han debuterade i Bodabruks A-lag. Brinner sonen (har aldrig pratat med honom) lika mycket för fotbollen som pappa gör kommer han gå långt, riktigt långt.