Såg Halmstad–Örebro nästan planenligt spela 1–1.

Några andra tankar som faktiskt föddes där i solen på Örjans valls läktar i går.

1. Vad f-n tänkte Emra Tahirovic? Tillbaka till sitt gamla HBK med sitt ”nya” ÖSK, placerad på bänken och när ÖSK gjort alla sin tre byten satt bara reservmålvakten och Emra Tahirovic kvar. Den diplomatiska balansgång Sixten Boström gav sig ut på när Kvällsposten frågade om lånet av Emra skulle förlängas var närmast gullig att se. Rätt mycket säger mig att Oliver Cabrera har lite att jobba på.

2. Såg målet som gav Gais 2–2 på Swedbank Stadion, skickade ett mess till Tyckaren som svarade med helgens bästa SMS: ”Man skulle ju verkligen vilja se Dixon ihop med Göken”. Göken är alltså Raoul Kouakou. Han som krossade Christian Järdlers okben, ni vet.

3. Eddie Gustafsson måste vara helt sjukt jäkla bra där nere i Salzburg. För nu har jag sett John Alvbåge två gånger den senaste månaden och har Sverige två målvakter som är bättre än honom lär vi kunna sitta lugna under Danmarksmatchen. De sägs att Alvbåge fick +++ i dagens AB. My bad i så fall. Det skulle vara ++++ med snudd på ett till.

4. Domaren Åke Andreasson tog en time out efter ett grovt misstag på Olympia, i fjol eller i förfjol. Efter att ha missat att visa ut Magnus Kihlberg och efter att ha missat den straff ÖSK borde ha haft på tilläggstid (Andreasson friade, 35 meter från situationen) är det nog dags igen.

5. Sommartid är värvningstid för de allsvenska klubbarna. HBK som har en bra kassabok borde, i de dåliga tiderna, ligga bra till. Men Janne Andersson kommer inte att dra på värvarstråt. ”Vi blöder ekonomiskt och går back på organisationen, vilket som tur är kunnat kompenseras med försäljningar. Dessutom har vi så många unga lovande spelare att jag inte vill hålla tillbaka dem genom att värva. Ska vi ta in någon ska det vara en riktigt klassförbättring, och sådana spelare är svåra att få.” Word, Janne.

/Mattias

Jag är i Halmstad och vi kan väl säga det direkt. Örjans vall är inte direkt Swedbank Stadion.

Men vad tusan. Det är inget fel med det.

Det är alla morsors dag och min morsa är från Halmstad, så fast att jag inte kan komma ihåg när jag träffade henne senast på den här dagen, så känns det som om jag gör det ändå.

Jag kan inte ha varit många år när jag sprang runt här första gången, käkade korv och drack Cuba Cola. Jag tyckte folk pratade konstigt (Jag! Som har en skånska bred som ett Tom Prahlskt yttermittfält) och var fascinerad över hur nära spelet man kunde stå.

Det är inte mycket på Örjans vall som ändrats sedan dess. Möjligtvis är planen (där min morfar en gång i tiden gjorde A-lagsmatcher för Halmia) lite sämre och ambitionerna lite bättre.

Men Cuba Colan står kvar, folk hälsar lika vänligt som då och det liksom gasas och bromsas på samma gång.

En sjua (ÖSK) ska möta en tia (HBK) och Emra Tahirovic är tillbaka i det Halmstad som sålde honom för 15 miljoner men antagligen kastat ut honom gratis två veckor senare i vilket fall som helst. Emra sitter på bänken för ÖSK och Janne Andersson har petat Anselmo och skickat upp Marcus Olsson på topp. I alla fall om laguppställningen stämmer.

Vi får se. Det är lite så med Janne Andersson. Man vet aldrig vad som händer. Av någon anledning har jag fått för mig att min morsa gillar honom. Den enda fotbollstränare jag i övrigt kan minnas att hon gillar är Torbjörn ”Tobbe Eleganten” Nilsson och det var nog mest som spelare.

Så Janne har lite att leva upp till.

14 minuter till avspark, sedan 90 minuter till sommarlov och det är 26 grader varmt. Återstår att se hur het den här matchen blir.

Det känns 1–1.

/Mattias

12 minuter till Kick Off.

Tom Prahl förklarar varför TFF inte förlorat hemma sedan i juli 2008.

”Vångavallen är ingen önskearena för moståndarna. Det är strävt gräs och inte någon fantastisk inramning.”

Och jag som just gick och mös lite i solen, fascinerades av att det hänger ett fågelbord precis utanför herrtoan och att folk ser så där avslappnad trygga ut. Ni vet ett par jeans, en piké med företagslogga istället för en polospelare på häst och så ljudet av tollor (träskor) som slår mot asfalten.

Det är en fan så mycket bättre inramning än folk som skjuter raketer på varandra.

/Mattias

Malmöfansen har en läktarsång som till melodin av ”Jag hade en gång en båt” innehåller någonting i stil med

”…från München till Norra Stå,

när vägen börjar bli lång,

så hör ni vår sång…”

I senaste numret av Sportmagasinet skrev jag det HÄR om en egentligen osannolik fotbollsprestation. Det är den München i den där läktarsången refererar till.

I första meningen kallar jag händelsen för svensk klubbfotbolls största prestation genom tiderna, vilket fått snabba mejlare att undra vad man tycker om det i Göteborg. Men för mig är det odiskutabelt. Att nå final i Champions League/Europacupen har alltid varit, och kommer alltid att vara, större än att vinna turneringen för lag som inte vunnit sina nationella ligor (och ja, jag vet att alla lag i CL inte har vunnit sina ligor men det gör ju bara Uefacupen/Europa League ännu mindre slagkraftig i jämförelse).

Läs gärna och tyck gärna!

—-

I övrigt: TFF–Gefle i morgon och HBK–Örebro på söndag. Ska vi säga 1–1 på båda? Mest osäkert känns HBK. Anderssons mannar känns som att fira semester i Sverige. Det kan bli helt jävla underbart, men också riktigt jäkla skitt. Vi får se vilket väder HBK är på söndag…

/Mattias

Efter 0–2 på nya Gamla Ullevi i går har Roland Nilssons 4–2–3–1 gått mållösa från sju av de åtta senaste matcherna.

Givetvis riktigt pinsamt.

Man kan expelvis se det så här.

Tobias Hysén 9 mål.

Malmö FF 8 mål.

4–2–3–1? Någon?

Wilton Figueiredo ensam anfallare? Någon?

Ja, mer än Roland Nilsson då. Och till och med det skulle förvåna mig.

/Mattias

Det brinner på Rosengård. (Ja, man är ”på” de flesta stadsdelarna i Malmö – det finns undantag, de är ologiskt logiska och somliga ser det som något man måste lära sig för att vara en ”äkta” malmöbo.)

Zlatan Ibrahimovic och Labinot Harbuzi är två äkta malmöbor. De är både uppvuxna där ute där det brinner, dit italiensk media inte vågar skicka någon annan än en krigskorrespondent som senast var i Afganistan och jag kan inte göra annat än att hålla mig för pannan.

Som vi säger i den här bloggen: det är aldrig ens fel att det brinner.

Rosengård har med åren blivit ett utanförskap och ett kamratskap med allt vad det innebär. Först och främst har det skapat en frustration och en segregation som utmynnar i laglöshet. En bieffekt är den fotbollskultur som frodas i östra Malmö, tio minuter på cykel från centrum.

Labinots dragningar och Zlatan Ibrahimovics kompletta fotbollsbriljans. Jag är tveksam till att någon av dem blivit vad de är om de vuxit upp på välbärgade Limhamn.

När nu Zlatan Ibrahimovic är på väg att vinna skytteligan i Serie A och Labinots kapsejsade kontraktsförhandlingar med MFF kan ta honom tillbaka till Holland redan i sommar är också det tecken på deras bakgrund.

Rosengård har en potential som de mindre segregerade stadsdelarna i Malmö aldrig kommer att få. Där lever och frodas exempelvis spontanfotbollen fortfarande, antagligen för att de flesta inte har råd med tv-spel och datorer. Vad jag försöker säga är att det kommer, och kommer att fortsätta komma, mycket gott från Rosengård. Det handlar om att ge människor möjlighet att ta chansen. När Zlatan Ibrahimovic växte upp på Rosengård under 80– och 90–tal hade han inte samma chanser som om han varit född i en mer välbärgad stadsdel och den situationen är ännu värre i dag. Det handlar inte bara om Labinot och Zlatan, men de är utsökte exempel på vad majoriteten av de boende på Rosengård är. Människor som vill något med sina liv, personer med drömmar och mål. Människor som givietvis förtjänar samma förutsättningar som alla andra i vårt land. Det är en tragedi att vårt samhälle missyckas med det.

Tänk bara så mycket tråkigare svensk fotboll hade varit utan Zlatan (och Labinot Harbuzi).

/Mattias

Eftersom det här är en Sydblogg och eftersom jag varje år hör: ”skänk skiten till Danmark” så tycker jag att dansk fotboll ingår i den här bloggen. (BTW ser flertalet skåningar ”skänk Skåne till Danmark” som en komplimang då skåningar generellt när en stor, men inte sällan obesvarad, kärlek till grannlandet).

I alla fall. Den här rubriken efter att FCK vunnit den danska cupfinalen över Ålborg:

Ailton: Det var støvlernes skyld

är för bra för att låta bli.

Till och med ett tekniskt vidunder som Ailton lär få problem om han spelar med stövlar…

Nu är det iofs inte så roligt eftersom støvler är danska för fodbollsskor. Vilket å andra sidan är ganska roligt.

Hur kan man inte älska ett sådant land? Vi pratar alltså om ett land där jeans heter cowboybyxor. (Tror ni mig inte: googla cowboybukser).

Cupfinalens enda mål kom förresten sedan Andreas Johansson fått för sig att dribbla i eget straffområde, men misslyckades… Synd på en fin säsong för Adde.

/Mattias

Morten Olsen har haft sina duster med journalister.

Efter 3–2-segern borta mot Portugal i VM-kvalet valde han och hans lag att inte säga en bokstav i media för att man tyckte att dansk press varit för kritisk till laget.

Därför var det inte förvånande att se hans skeptiska min när jag närmast klättrade in i hederslogen på Swedbank Stadion i går för att snacka VM-kval.

Men Olsen är en flink man, lutade sig så nära att jag såg hans hörapparater och förklarade vänligt men bestämt att han tycker Anders Svensson är ett stort avbräck för Sverige – men också att han tycker att Daniel Andersson är en fullvärdig ersättare. Och visst har han rätt. Andersson var fantastisk mot Örebro i går och visade allt det vi behöver mot Danmark. Snabbt tydligt och funktionellt passningsspel, massor av bollvinster och avskurna kontringsmöjligheter för motståndarna.

Det kommer så klart att gnällas över att Andersson kommer att spela, men det är helt rätt av Lars/Roland att lira honom. Han är bästa alternativet.

—

Det kan ha funnits en andra aspekt med Olsens besök i Malmö; Ajax vill alltså ha Olsen som van Bastens ersättare, Olsen har svarat med att han i så fall vill kombinera den tjänsten med förbundskaptensjobbet.

Frågan är om DBU går med på det.

I så fall kan Labinot Harbuzi gå i Zlatans Ibrahimovics fotspår.

Harbuzi hade (som vanligt) några fantastiska sekvenser mot Örebro. Jag kollade Olsen och hans assisterande förbundskapten Peter Bonde varje gång Harbuzi briljerat. Först rynkade de sina pannor och nickade lite. Sedan tittade de på varandra med lätt imponerade blickar. Och när Harbuzi sulfintade sig runt tre Örebroare och lekte bollen vidare vände sig Bonde med ett supersmil mot Olsen. Olsen bara log och skakade på huvudet.

—

Det börjar bli bråttom för Hasse Borg att få Harbuzis namn på ett papper.

Å andra sidan heter Harbuzis agent Oliver Cabrera. För två år sedan fick han Lille att betala 20 miljoner för Emra Tahirovic (15 till Halmstad). Efter att ha sett klasskillnaden mellan Harbuzi och Tahirovic i går borde Cabrera kunna få 200 miljoner för Labinot. Å andra sidan är Labbe fri transfer om en månad, vilket innebär att kosingen blir mycket mindre, men går rakt i spelare – och agents – ficka.

—

Gårdagens citat?

Daniel Anderssons: ”Det är roligt att se, trots att vi är ett sketet mittenlag firar lagen som om de vunnit VM-guld när de fått oavgjort mot oss.”

—

I dag: Vångavallen. Trelleborg–Djurgården. Den allsvenska maskinen rullar vidare. TFF har inte förlorat hemma sedan juli 2008, DIF har inte tagit poäng på bortaplan i år. Hur angriper man det? Säker etta – eller alla trender bryts förr eller senare?

/Mattias

Malmötränaren Roland Nilsson har kört ett mantra den senaste månaden.
”Jag hade varit orolig om vi inte skapat chanser, men det gör vi. Och skapar man bara chanser så kommer målen.”

Av de senaste sex matcher Malmö FF spelat har man lämnat planen mållösa fem gånger (inklusive cuptorsken mot Mjällby).
”Vi har inte marginalerna med oss”, sa Nilsson i tv-sändningen efter 0–1 mot Hammarby.
Det där med marginaler kan man köra ett par matcher, kanske till och med tre. Men fem nollor på sex matcher? Det är klart att det inte bara handlar om otur.

Visst hade Malmö missflyt med Figueiredos stolpträff på frispark, men hur generaluselt var inte Daniel Larsson nick över i eminent läge?

Andra halvlek påminde mest om en handbollsmatch där det anfallande laget inte kom till skott från nio meter, inte hittade in på sex och missbrukade de chanser man väl slet sig till.

Hammarby gjorde ett mål på en målchans.
Du kan ju be Tony Gustavsson välja mellan att skapa lika många chanser som Malmö eller Charlie Davies mål…

Malmö har gjort åtta mål på nio omgångar.
Bara de två jumbolagen Djurgården (5) och Örgryte (4) har gjort färre.
Men Roland Nilsson är tydligen inte orolig.
Det om något borde väcka oro i Malmö FF.

/Mattias

Jag tillbringar den ”lediga” helgen med att riva mitt kök.
Medan jag nästa vecka ser HIF–TFF på måndag, lirar Korpen på tisdag och ser MFF–ÖSK på onsdag ska någon ovärderlig hantverkare förvandla vårt hem.

Och ändå står jag där med kofot, hammare och skruvdragare i handen och kommer på mig själv med att tänka på – fotboll.
”Hur ska jag angripa det här? Som om jag möter Malmö och gå rakt på spis och kyl (Harbuzi och Andersson) för att sedan briljera mot seger?”
Eller:
”Ska jag tänka TFF och bara gnaga igång, köra från vänster till höger och hoppas att jag får ner skiten på kraft och hängivenhet?”
Sedan blir jag ängslig.
”Tänk om jag inte alls kan längre…” och inser att jag håller på att bli Kalmar FF.

Så till slut bestämmer jag mig för Halmstad (mest för att jag inte på något sätt är någon Henrik Larsson) så med stor glädje, upptäcktslystnad och olika experiment hittar jag rätt form och plötsligt flyter det på.

”Professor Larsson!” skriker jag för mig själv när fläktskåpet lossnar och det känns som den där passning Jonas Thern friställde Martin Dahlin med mot Frankrike i kvalet till VM 94.

Jag behöver fan hjälp.

/Mattias