Markus Halsti kostade knappt 5 millar + vidareförsäljningsklausul när Malmö blixtköpte honom från Gais samma dag som allsvenskan 2008 började, för 13 månader sedan.
Mot Gefle i kväll är Dixon skadad och Gabriel bildar sannolikt mittbackspar med Robert Åhman Persson.

I MFF:s U21-match mot HIF i måndags spelade så väl Halsti som Jasmin Sudic, 18, från start. Båda är med i dagens trupp men medan Halsti spelade 90 minuter byttes Sudic ut i halvtid.

Något som bevisar rangordningen bland lagets mittbackar. Sudic sparades i fall ytterligare skador skulle dyka upp medan Halsti fick köra hela matchen.
Alltså är Markus Halsti i dag femtealternativ som mittback i MFF.
Sådana spelare kostar sällan 5 miljoner.
Jag hör göken gala i fjärran.
—-
Har ni förresten hört Halmstad kommuns senaste och fullständigt vettlösa motivering till varför det inte blir någon ny arena och varför gräsmattan på Örjans vall i dag ser ut som den gör?

”Kan arenan duga för ett  U21-EM så duger den i allsvenskan.” Och dessutom tycker man att det inte är lönt att lägga om gräsmattan förrän lagom til U21-EM…

Om någon på Halmstad kommun skulle läsa det här:
1. Halmstad fick vara medarrangör till U21-EM för att ni var enda möjliga alternativ när en amerikansk hamburgerjätte inte kunde tvinga ett grillkök i Borås att stänga.
2. Om ni tror att U21-EM i ett historiskt perspektiv är viktigare för Halmstad än HBK såfinns det fina tröjor att få på lasarettet. De sitter tajt och går att knyta på ryggen.
—-
Fet forwardsfight i kväll.
Seriens två bästa anfallare, Henrik Larsson och Iván Obolo, möts på Råsunda i kväll.
Med lite tur får jag fart på det mobila bredbandet så jag kan se slutet i bilen på väg hem från Halmstad, allt medan Tyckaren rattar sin BMW.

/Mattias

Jag har levt med fotboll sedan jag var sex år.
Längs vägen inbillar jag mig att jag plockat upp en del här och där (trots att Åke Kallenberg gjorde sitt bästa för att rasera det i början av 90-talet).
Det finns en fotbollslogik som man nio gånger av tio tjänar på att följa.

Som jag ser det har Roland Nilsson och Hans Gren brutit den logiken tre gånger den senaste veckan.
Det har kostat dyrare än folk förstått.

Ett lag som på förhand tippats som ett mittenlag (MFF) åker inte till Borås och möter Elfsborg med ett offensivare spelsätt (4–1–3–2)  än det man tidigare tagit 10 av 12 möjliga problem (4–2–3–1 ).

Ett lag som tänkt sig använda en pigg Wilton Figueiredo som skugganfallare i 4–1–3–2 och har en lysande chans att jobba in det i en cupmatch mot Mjällby tre dagar senare, kastar inte in honom ofärdig från start i en match där ett oavgjort resultat är klart godkänt (nu var det dessutom Wiltons tappade markering som avgjorde matchen).

Ett lag som tänkt sig använda en pigg Wilton Figueiredo som skugganfallare i 4–1–3–2 ställer inte upp med honom som ensam forward i 4–2–3–1 i en cupmatch mot Mjällby.

Jag kan inte förstå hur Nilsson/Gren har tänkt här.
Malmö har en fördel få lag i allsvenskan har. Man har två spelsystem som fungerar klart hyfsat.
Men klarar inte av att inse när man ska använda vilket.

Enligt mig är det busenkelt. 4–1–3–2 i matcher man ska föra och där motståndarna spelar lågt försvar och satsar på snabba kontringar. Mot dem blir MFF med en anfallare allt för statiskt (Lex Trelleborg med risk för upprepning mot Gefle).
Mot tufft och spelskickligt motstånd (främst borta) bör MFF spela 4–2–3–1 (ex. Elfsborg, AIK, HIF, IFK G borta).

Dessutom: i ett allsvenskt lag som Malmö FF finns det spelare som alltid är med på planen vilket spelsystem man än spelar. Kapten Andersson, kreatör Harbuzi och dyrvärvningen Figueiredo är de tre spelarna MFF bygger sitt lag kring. Övriga är i större eller mindre grad utbytbara.
—-

Börjar svänga om morgondagens resultat på Råsunda.
Mina uppgifter säger att Chansa tar plats bredvid Lantz. Chansa har bättre passningsspel och mer spets än Andreas Landgren. Dessutom kommer AIK att försöka spela ut HIF.
Det låter som ett drömläge för Henke & Co.

Spelledig måndag och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.
HIF har i alla fall chansen att vinna cupen och att MFF skulle åka ut mot Mjällby var mer väntat än förvånande.
Den som kan sin fotbollshistoria vet vad tävlingsmatcher mot Malmö betyder för Mjällby. Ett Mjällby som dessutom är bättre än på väldigt länge. Jag såg laget på Cypern för ett par år sedan och konstaterade att Marcus Ekenberg lätt skulle dugit i allsvenskan.
Dessutom förälskade jag mig lite i en vindsnabb forward som heter Adam Berner. Han var inte ens med mot MFF i går, så Maif måste vara bra.
Och som jag skrivit tidigare: mot försvarsmässigt välorganiserade lag med ett bra kontringsspel har Malmös statiska anfallsspel problem.

Kalmar åkte mot Sundsvall borta och det känns som att det kvittar. KFF har fullt upp med allsvenskan. Om man säger så.

För HIF, och HBK lever i allra högsta grad chansen till Europaspel via cupseger medan TFF, klokt nog, prioriterar allsvenskan.

Vilket för oss in på kommande omgång.
Jag ser tre sydsvenska segrare i Halmstad, TFF och Kalmar.
HBK möter sönderrostade järnkaminer och har bara den usla gräsmattan på Örjan emot sig.
TFF möter det enda lag som just nu är sämre än Djurgården och ska besegra ett Öis utan Allbäck och Santos.
Kalmar måste slå Häcken. Jag är inte helt säker på att de gör det. Men KFF måste.

Krysset?
MFF. Mot hatlaget Gefle, ett lag med välorganiserad defensiv och hyggligt kontringsspel. Labinot Harbuzi måste fungera, Ofere och Figueiredo hitta varandra och tålamodet måste vara stooooort. Annars kan Gefle sno en poäng. Eller tre.
Och jag är inte säker på att MFF har tålamodet just nu.
Kan bli mycket långt från Dixon och Gabriel på Swedbank på onsdag…

Förlusten är då HIF borta mot AIK. Egentligen är jag nog närmre ett kryss, men HIF är precis som i fjol osannolikt oförutsägbart att man lika gärna kan vinna med 0–4. AIK på Råsunda är dock alltid en oerhört svår match och HIF har inte imponerat offensivt i årets allsvenska (Gais borta undantaget).

Vad tycker ni? Är jag dum i huvdet eller ryggar ni den femlingen?
Låt höra.

/Mattias

Summering av TFF, MFF, HBK och HIF nedan.
Regerande mästarna är så klart värda ett eget stycket för Kalmar FF är, efter 1–2 mot ÖSK i Gnällbältet, de så här långt sämsta regerande mästarna i modern tid .
Jag är lite förvånad.
Trodde grundstommen i laget var stabilare.
Däremot måste jag kasta mig i polemik med Sandebäck nedan.

Kalmar FF har inte värvat dåligt.
De har värvat vad de kunnat få.
Kalmar FF må var regerande mästare, men Kalmar är fortfarande Kalmar (en liten stad i provinsen, någonstans i ett slags ingenmans land, minst 30 mil från större städer) och Kalmar FF är fortfarande Kalmar FF (en liten klubb med små resurser och en arena som Harald Blåtand minns med obehag).

Spelare som Wanderson och Martin Ericsson flyttar inte till Kalmar så länge laget inte redan är inne i Champions Leagues gruppspel OCH betalar ut Sveriges högsta löner.
Kalmar FF kommer aldrig att göra varken eller.
Den procent av människor som väljer att flytta från metropolen Köpenhamn till Kalmar, eller väljer fornlämningen i östra Småland framför en ny arena i Göteborg är fortfarande i våldsam minoritet.Trots att KFF vann SM-guld 2008.

Därför måste Nanne Bergstrand och KFF värva på sitt sätt. Man måste fortfarande se de stora potentialen i det lilla fröet.  Och frön blommar olika fort, en del blommar inte alls, andra exploderar och efter att laget i fjol tappade fem spelare är det stora luckor att fylla.
Kalmars plånbok må vara större än någonsin, men där Malmö FF har problemet att alla vet att klubben är rik och därför kräver mer betalt, kostar det extra att få ”stora” spelare att flytta till ”lilla” Kalmar.
Det är inte som i Aris Alkmaar där lilla AZ kan bli mästare och spelarna når Amsterdam på 45 minuter i bil. Kör du bil i 45 minuter från Kalmar hamnar du i skogen, skogen eller möjligvis Karlskrona.
Sånt spelar rätt stor roll för unga fotbollspelare.

Men kör man några mil söderut förbi Karlskrona så hamnar man i Hällevik.
Där lirar Mjällby som efter tre raka segrar toppar Superettan.
Ledargestalten i laget är mittbacken Patrik ”Bagarn” Rosengren, ni vet han som Nanne Bergstrand inte ville ha kvar efter guldet i höstas.
I min bok var det ett större misstag än något av nyförvärven.

/Mattias

1–3 till HBK på Olympia i går och Janne Andersson (som såg hela matchen i shorts för att han inte hann byta efter uppvärmningen mot Kalmar och när laget vinner byter Janne inte kläder) var själaglad.
Mest över lagets unga spelare och i synnerhet över Joe Sise, 19.
Och jag kan förstå Andersson. Sise är lång, teknisk, en bra bollmottagare och ruggigt snabb. Valpig och spelmässigt orutinerad än så länge, men Michel Johnson-sättet som han sitter ner och springer på är bara det sevärt. Sise kommer att bli en attraktion, mestadels på bortaplan för HBK hävdar bestämt att den usla mattan på Örjans vall missgynnar laget vars passingsspel omöjliggörs.
—
HIF då? Tillbaka i förra vårens synder när man spelade ut motståndarna på Olympia, inte lyckades döda matchen och sedan tappade poäng.
Men ärligt talat. Syna HIF:s resultat 2009 i sömmarna och laget har vunnit en match. Den (Gais) borta var förträfflig. Men det feldömda straffmålet mot IFK, hörnmålet mot Bajen som borde dömts bort och ett självmål av HBK i går är allt HIF producerat i övrigt.
Faktum är att HIF borde haft fyra poäng mindre än man har nu.
Då hade läget varit ett annat. Framför allt tonläget.
—
Man börjar känna igen MFF. Inte bara att laget har svårt att skapa chanser och bränner dem man får.
Labinot Harbuzi fick en plåt i skallen. På en flygplats. Och tvingades sy. Minns Litmanen och kapsylen.
—
TFF föll mot Häcken.
Nu möter man Örgryte och vänder trenden.
Sedan väntar AIK som TFF hållit nollan mot på Vångvallen de senaste två säsongerna (2–0 2008 och 0–0 2007).

/Mattias

Roland Nilsson väljer att lägga dagens redan på förhand stängda MFF-träning på hemlig plats.
Orsaken är enligt ett citat i lokalblaskan: ”Om det inte hade varit så mycket fokus kring hur vi ska spela, så hade vi kunnat träna var som helst, men vi vill kunna överraska våra motståndare.”

Det enda media som skrev om MFF:s spelsätt efter matchen mot TFF var Sportbladet och vi skrev om den förändring som Wilton Figueiredos ankomst på sikt kommer att medföra.
Alltså att laget istället för 4–2–3–1 kommer att återgå till Nilssons ursprungliga spelsystem 4–1–3–2. Ofere/Wilton på topp och Daniel Andersson som balansspelare. I matcher där MFF utgår med en mer defensiv inriktning (som Elfsborg borta i morgon) kommer 4–2–3–1 att finnas kvar som alternativ.

Inget revolutionerande. Något annat vore inkompetent. Men intressant att Roland Nilsson tycker Sportbladets artiklar gör att till och med stängda träningar bör flyttas till hemlig plats.

/Mattias

Är inne på det i dagens tidning.
Wilton Figueiredo kommer att innebära omöblering i Malmö FF.
Roland Nilssons ursprungssystem var 4–1–3–2, något som ändrades till 4–2–3–1 när Miljan Mutavzic värvades och Ola Toivonens ersättare lät vänta på sig.

Nu, med Mutavdzic långtidsskadad och Wilton på plats, är MFF back to basics.
I matcher som MFF ska föra och med Wilton i full form kommer man att spela 4–1–3–2, med Daniel Andersson i den defensiva balansrollen.
Därmed kommer Wilton att spela skuggforward bakom en bollmottagande Ofere och Mehmeti kan sitta frustande på bänken och släppas in sista 20.
Larsson och Molins får varsin kant, Harbuzi får fortsätta som playmaker och plötsligt ser MFF rätt hyfsat ut. Definitivt topp 6.

I övrigt tror jag att vi så här långt fått se en rättvis bild av Malmö FF i årets allsvenska.
Defensiven är det som resultatmässigt imponerar mest så här långt.
0,25 insläppta är en sjättedel av snittet från i fjol och det får Roland Nilsson glädjas åt.
Framåt är jag i dagsläget inte lika säker.
Mot välorganiserade lag med kompakta och låga försvar (som TFF) tenderar MFF fortfarande att bli allt för orörliga, mest spela i sidled och ha dåligt med folk i boxen (något som så klart kan förbättras med två forwards).
I sådana läge krävs det att Labinot Harbuzi har ork och kraft att ta fram dyrken, samt flyt och koncentration på fasta situationer (Mutavdzic mot Häcken, Mehmeti mot AIK).
Så var inte läget mot TFF.
—

Tom Prahls lag imponerar. På Swedbank Stadion utan en enda ordinarie centralmittfältare spelade man klokt framåt, kompakt bakåt och TFF var närmare en seger än MFF. Rasmus Bengtsson är kanske seriens bästa mittback, Kristian Haynes pomadafrisyr á la 20-talsgangster är +++++ och Viktor Noring…

Om fem år är det VM i fotbollens livmoder, Brasilien.
Är det svenska landslaget där så är Viktor Noring där.
—

För övrigt borde speakern på Swedbank Stadion lära sig namnet på spelarna, i alla fall dem i hemmalaget, eller bytas ut.
Dessutom är det uppenbart att han hämtats från hockeyn.
56.15 spelade minuter innebär att man är i 57:e minuten, inte 56:e som hockeyspeakern påstår. Han har i två matcher nu konsekvent varit en minut fel i all sin rapportering.
Det må vara jag som är störd – men det stör mig något oerhört att man inte vet så enkla saker, och att ingen kan informera den som gång på gång gör fel.

/Mattias

Anel Raskaj drog in matchens enda mål på fornlämningen i östra Småland och ”krisen” bytte namn från Halmstads BK till Kalmar FF.

I torsdags stod jag i pressrummet på Olympia, i halvtid mellan HIF och Bajen, och snackade med Janne Andersson som var och spionerade inför matchen nu på torsdag.
Han stod i en sommarjacka tunn som en studentklänning, drack kaffe och förklarade att trots förlusten mot BP fanns det mycket med den matchen som var positivt. Som exempelvis Raskajs och Anselmos inhopp.
Två meter sidan om oss stod HBK:s assisterande tränare Lasse Jacobsson och tuggade lite försynt på en chokladmuffins. Jacobsson kollade på Janne, skakade på huvudet, vände sig till mig och sa med stort eftertryckt.
– Det är otroligt! Jag fattar inte hur han kan hålla dem utanför laget…
Sedan fyrade både Janne och Lasse av två rågarv som antagligen gav utslag på richterskalan.
Janne svarade.
– Vi är som dom där två i Dum & Dummare när de sitter på dinern. Bara käftsmällar hela tiden och vi tar det.
Och så skrattade de igen.
Sedan började Lasse håna Jannes jacka och snackade något om hur han skulle få sin kollega att hålla sig varm på moppen på väg hem till Halmstad…

Humor och skratt är ett ypperligt sätt att lösa en ”kris”.

/Mattias

Fullt ös i kväll med tungviktsbataljerna:
AIK–Malmö.
HIF–Hammarby.
Elfsborg–Kalmar.
Där i skymundan, eller i alla fall i vad jag förutspår bli rejäl medieskugga, tar TFF emot Gais på Vångavallen.
TFF är TFF, ett insläppt mål på två matcher, obesegrade. Men också bara ett enda mål framåt.

I förfjol satt jag på Vångavallen och såg Daniel Nicklasson göra matchens enda mål i en av de tråkigaste och kvalitetsmässigt sämsta allsvenska matcher jag någonsin sett.
I omgång två 2008 såg jag motsvarande match. Underhållningsvärdet sköt i taket, TFF gjorde 3–0 på 25 minuter och visade det snabba omställningsspel och stabila försvarsspel som lade grunden till succéhösten.

I kväll då?
Med tanke på att Gais kommer med 5-1 på Öis och 1-4 mot HIF tror jag bortalaget prioriterar defensiven. Samtidigt är TFF starkt bakåt och hittills svagt framåt.
Så jag säger 0–0.
I så fall är medieskuggan relativt rättvis.
Men alla som någonsin lirat en trippel vet att fotboll är omöjligt att förutspå.

Tips i övriga matcher:
AIK-MFF 1–0.
MFF har haft rätt mediokert motstånd (trots Häcken 4–1 på IFK i går), hårdare nu.
HIF–HaIF 3–0.
När det stämmer för HIF på hemmaplan är man grymma. När det inte stämmer för Bajen på bortaplan är man grymt dåliga.
Elfsborg–Kalmar 1–0.
Jag tror att någonstans i media i morgon bitti står ordet kris i samband med Kalmar FF:s namn. Lite tidigt och lite väl hårt, men dock – kris.

/Mattias

För att sätta saker och ting i perspektiv.
På Malmö FF:s nya arena finns 2 000 platser som kallas klubbstolar. Dessa är placerade centralt på andra etage, har vadderade säten och berättigar till en trerätters middag i samband med match.

Ett sådant säsongsabbonemang kostar 17 000 kr. 1 500 av dem är i dagsläget sålda, resten har MFF valt att sälja per match, för ett lite högre styckpris än vad ett säsongsabbonemang kostar.
Men om vi räknar på 17 000 så kan Malmö FF, bara på klubbstolar per säsong, dra in – 34 miljoner kronor.

Resten av de fem sydsvenska allsvenska klubbarnas totalomsättning per säsong:
HIF 100.9
HBK 74,1
KFF 61,2
TFF 24,1

Malmö omsätter alltså, på 2 000 av 24 000 platser, mer än hälften av de regerande mästarnas totala omsättning.

Till och med Anders Borg kan räkna ut vad det här innebär på några års sikt.

Malmös intäkter och ekonomiska överlägsenhet kommer att öka, spelarlönerna kommer att kunna öka, bättre spelare kommer att komma till klubben. Några allsvenska klubbar kommer att kunna hänga på i det tåget (AIK? IFK Göteborg?). Resten kommer att bli ifrånåkta.

Sedan gäller det ju för Malmö att prestera tillräckligt bra för att sälja de där säsongsabbonemangen även nästa år. Och, som tur är för allsvenskan, är inte ekonomisk styrka det samma som framgång på planen.

Å andra sidan innebär några få rikare klubbar med kontinuerligt deltagande i Europa att svensk fotbolls internationella nivå stärks.
/Mattias