Robert Åhman Persson riskerar missa MFF:s match mot HBK i morgon.

Men att en av de defensiva mittfältarna är skadad får inte Roland Nilsson att fundera på att återgå till det 4–1–3–2-system han övergav i slutet av mars i år.

– Då måste man träna på den ändringen man ska göra och det har vi inte gjort, sa Nilsson till mig efter dagens träning.

Istället verkar Nilsson alltså välja att skicka ut sitt lag precis som vanligt med så lite förändringar som möjligt trots att laget vunnit 1 av de senaste 13 matcherna.

Och vad får han?

Samma problem att få in folk i boxen och om man bränner första chansen elva skallar som tänker: ”Inte nu igen”.

Man ska inte alltid förändra för förändringens skull – men man ska inte heller underskatta den psykologiska effekten av en förändring. Om laget bränner första chansen och man spelar med 4–1–3–2 (två anfallare) är det en något ny situation och man bär inte på ”inte nu igen”-ryggsäcken på samma sätt.

Nu är jag inte helt säker på att Nilsson/Gren inte möblerar om lite till i morgon (exempelvis borde Aubynn och Molins få chansen istället för Daniel Larsson och Hamad).

Dessutom lovar jag lite intressant läsning i ämnet MFF och Roland Nilsson i morgondagens Sportbladet.

/Mattias

En halvträff från Joel Ekstrand i sista sekunden – räckte hur långt som helst.

Ett par minuter efter Ekstrands mål träffade jag HIF:s ordförande Sten-Inge Fredin han stod och tittade på en tv-skärm, skakade på huvudet och sa:

– Vi var knappt värda en färlänging. Men nu tar vi det.

Knappt tio minuter senare stod Henrik Larsson för sitt andra ass för kvällen och Erik Sundin sköt HIF vidare i Europa League.

Om HIF hade tur?

Självklart.

Men man hade också fem man med magsjuka av olika dignitet.

Om HIF förtjänade att gå vidare?

Självklart.

Det lag som gör flest mål förtjänar att gå vidare.

FK Sarajevo hemma nästa vecka och minnena av Uefaäventyret för två år sedan känns plötsligt lite färskare.

/Mattias

30:e minuten.

En halvbruten pass ut til höger friställer Jaba Dvali som hur säkert som helst lägger in 0–1 vid högra stolpen

32:a minuten

Nikoloz Gelashvili får för sig att skjuta från 25-30 meter. Bollen går in i krysstraten medan Pär Hansson står och kollar in regenmolnen eller nåt (eller så satt bollen helt otagbart i kruddan, jag vet inte säkert).

HIF har alltså tappat 2–1 från bortamatchen till 2–3.

Allsvenskan är för övrigt rankad 24 i Europa, Umglesi Liga (den georgiska) är rankad… trumvirvel…. 38!

/Mattias

En fotbollsreporters liv kan vara…

Milan–Inter på San Siro en 25-gradigt soldränkt dag i maj….

Arsenal–Hamburg på Emirates Stadium…

…en helt ny arena som invigs…

och Helsingborgs IF-FC Zestafoni (Georgien) på ett sommarregnsdött Olympia, 2 000 åskådare (max) och 2–1 till hemmalaget vid avspark.

Och jag måste bara säga det: När jag likt en avdankad fotbollsspelare sparkat igång den knaggliga kroppen och fått hjärtat att slå igen – så älskar jag varje sekund av det.

Vad vore jag utan fotbollen?

Frågan vi fotbollsälskare (den har jag snott från Thomas Nordahl) inte bör ställa oss är vad fotbollen vore utan oss…

/Mattias

Nionde året i rad utan ett svenskt lag i Champions League.

I dagens tävlingsformat talar ingenting för att det inte ska bli nio till.

Men innan vi vältrar oss i allsvenskan bedrövliga internationella kvalité ska vi se oss omkring en aning.

Jag började med att se lite av FC Köpenhamns returmöte med FK Mogren från Montenegro. Låt mig säga så här. Hade Örgryte fått den lottningen hade man enkelt gått vidare. FCK joggade sig igenom med 12-0.

Stabaek gjorde 5–1 på Tirana, Partizan Belgrad gjorde 12-0 på Rhyl från Wales, Maccabi Haifa slog Glentoran från Nordirland med 10-0. Och så där kan vi fortsätta. Kalmar fick så tuff lottning laget kunde få. Visst, vi får skylla oss själva lite att vi varit usla tidigare – men vi kunde ändå ha fått möta FK Mogren.

En match av 17 slutade oavgjord efter två matcher. Det var Kalmars och ärligt talat:

Debrecen var inte värda att vinna med två i Ungern och Kalmar kunde gjort sex i kväll.

Men fotbollen handlar inte om rättvisa, den går ut på att göra mål.

Det är bara Roland Nilsson som tror något annat.

/Mattias

Satt efter att ha intervjuat Roland Nilsson i samband med 0–0 mot HBK i går och bläddrade i arkiven.

Exakt så här sa MFF:s assisterande tränare Hans Gren till mig i Marbella två veckor innan allsvenskan startade:

”Vi spelade redan i fjol 4–2–3–1 ibland och det har vi som alternativ även i år.”

Så här sa Roland Nilsson i går på min fråga om hur länge man kan fortsätta använda ett spelsystem (4-2–3–1) som man inte når resultat med, även om man spelar helt okej fotboll:

”Då får man ju göra något radikalt och fråga sig om vi är beredda att äventyra det spelet vi har och skicka oss i en ovisshet genom att exempelvis ändra till ett spelsystem som vi inte tränat på. Är det den vägen man ska ta? Är det så vi skapar fler chanser?”

På knappt fyra månader har alltså spelsystemet som två veckor innan premiären var ett a l t e r n a t i v blivit så allsmäktigt att det vore ”radikalt” och att skicka laget ut i en ”ovisshet” att gå tillbaka till det spelsystem laget spelade nästan hela 2008. Jo. Men tjena.

MFF-ledningen hävdade i går att klubbens tränarduo har verktygen som behövs för att vända Malmös trend.

Det enda verktyg jag ser Roland Nilsson med är en spade och med den gräver han sin egen grav.

/Mattias

Labinot Harbuzi byttes in i 90:e minuten mot Halmstad vid ställningen 0–0.

Han rörde bollen en gång.

Hans kontrakt med turkiska Genclerbirligi börjar gälla vid årsskiftet, Malmö har fortfarande inte fått något bud som säger att turkarna vill köpa loss honom tidigare. Och det har en orsak.

Den finansiella krisen slår nu allt hårade mot fotbollen och den slog tidigt mot Turkiet. Förutom e tre storklubbarna i Istanbul har merparten av sommarvärvningarna i Turkiet varit Bosmanvärvningar. Anledningen är så klart att klubbarna inte har råd/tycker att det är värt att betala övergångssummor.

Så för Labinot Harbuzi ser det ut att bli en lång höst.

Ironiskt nog kan Harbuzi komma att tjäna på att det fortsätter gå dåligt för Malmö. För i så fall kommer Roland Nilsson att tvingas spela Harbuzi från start igen. För resultaten MFF presterar just nu räcker ingenstans.

Det skulle vara Superettan i så fall.

/Mattias

MFF-HBK

15 spelade minuter.

Wilton Figueiredo har inte skjutit ett enda skott.

Inte utan att man undrar hur killen mår.

Det är inte bara upplevelsen av att se fotboll på Swedbank Stadion som är nytt vad det gäller åskådarna i Malmö.

Intäktsmöjligheterna är – som det flesta av er vet – minst lika anmärkningsvärda.

Inför säsongen siktade Malmö FF på ett publiksnitt på 18 000 åskådare, något man med all sannolikhet inte kommer att uppnå. Jag skriver om det HÄR och Malmös sympatiske kommunikationschef Per Welinder tog sig lång tid att försöka förklara prisdifferentiering och logers inverkan på de totala matchintäkterna.

Ytterst intressant är bland annat att matchen mot Örebro som spelades en måndag hade 2 000 åskådare färre än Djurgårdsmatchen som spelade en söndag – men ändå generarade större intäkter. Vilket beror på att företagspubliken inte alls sluter upp på samma sätt på en match under helgen jämfört med en under arbetsveckan.

I dagens tidning säger rubriken att Malmö råkat ut för ett publikras vilket inte direkt överensstämmer med sanningen då MFF:s publiksnitt är mer än 4 000 högre hittillls i år jämfört med i fjol. Däremot missar man sitt publikmål och går miste om några miljoner jämfört med kalkylen om 18 000 åskådare i snitt.

Så personligen tyckte jag att artikeln innehöll två intressanta slutsatser.

1. Malmö når inte målet om 18 000 åskådare i snitt – vilket innebär uteblivna intäkter.

2. Vilken veckodag Malmö spelar är uppenbarligen – och till viss del – viktigare än hur många personer som ser matchen vad det gäller de total intäkterna.

—

Matchen i kväll då?

Halmstad trivs bra mot Malmö, pendlar mellan berg och djuphavsgravar och vad som helst kan hända.

12 500 biljetter var sålda måndag morgon. Återstår att se om snittet höjs eller sänks…

/Mattias

Tyckarn, Polaren Persson och Kalmarspecialist Sandebäck drar loss den HÄR i dag om att Rasmus Elm jagas av Everton.

Jag vet att Everton hade en man på plats på Swedbank Stadion när KFF slog krislaget Malmö FF med 2–1 i den allsvenska omstarten, då gjorde Rasmus två helt okej mål så intresset förvånar inte.

Dessutom är det underbart att ha att göra med pojkarna från Broakulla.

Förra veckan var jag i Heerenveen och träffade Viktor, som tog större delen av sin lediga eftermiddag till att prata fotboll och fottas på stadens gator. Han berättade om hur han kände att en enda vecka hemma i Småland i somras var för lite och hur kul han tyckte det var att han pappa köpt ett glasbruk (antingen i Johansfors eller Broakulla).

På samma sätt är den sista meningen i dagens nyhetstext om Evertons intresse underbar. Den säger allt om den fascinerande familjen Elm.

”Sportbladet har inte lyckats nå varken Rasmus Elm eller Ulla Elm.”

Ulla är alltså mamman i familjen.

/Mattias