Kalmar FF tar till ett nygammalt klassiskt grepp; internmatch.
Nä det är ingen träning där Nanne slänger färgglada västar och räknar ”ett-två-ett-två” utan idag är tanken att det ska bli så matchlikt som möjligt. Med matchställ, ett riktigt domarteam  och med samling en timma och en kvart innan avspark.
Laguppställningar?
Inte klara än med helt säkert är att Rasmus Elm, Emin Nouri saknas och att några Tipselitkillar får fylla ut bänken. Och det blir inte A- mot B-laget utan Nanne ska dela upp i två jämna lag.
…
Vart matchen spelas?
Troligen på Fredriksskans konstgräsplan med tanke på ”söderhavsvädret” vi har i Kalmar i dag
Men jag hoppas få besked under dagen. Matchstart: 15.00.
…
Sprang på David Elm och nye mittbacken Marcus Thorbjörnsson på Zorbas i Kalmar i går kväll. Surrade en stund med kompisarna från Falkenbergstiden och bloggen ställde Thorbjörnsson mot väggen direkt…
Största skillnaden mellan Falkenberg och Kalmar FF?
– Kvalitén på spelarna. Här görs nästan allt med ett tillslag. Det är den stora skillnaden.
Tempot då?
– Tempoökningen märker jag inte av på samma vis.
…
Viktor Elms uttalanden i Portugal om att han inte trivs som forward i Heerenveen är smarta citat. Så smart gjort.
Nu vet dessutom de europeiska klubbarna att de inte ska ringa till Klette.
Jag blir inte alls överraskad om att mellanbroder Elm spelar i en av de fyra stora ligorna redan efter sommaren. Vet redan att en Premier League-klubb har visat intressse.
///
Ulrik.

Det ryktas febrilt och allt mer desperat bland Malmöfansen om vilken offensiv kraft som kommer att värvas till årets säsong för att ersätta Ola Toivonen.
Mitt tips med fem dygn kvar om vem som värvas innan transferfönstret stänger: Ingen.
Malmö sitter både på trumf och Svarte Petter.
Svarte Petter för vilken stjärna man än värvar så kommer man inte att vinna SM-guld.
Trumf för att man mitt i en ekonomiskt kris är en relativt förmögen klubb.
Under somrarnas transferfönster är det mycket större rörlighet på spelarmarknaden, fler spelare har utgående kontrakt och i sommar kommer fler klubbar att ha ekonomiska bekymmer (vissa kommer att ha änu större bekymmer än i dag) och Malmö kommer då att kunna värva bättre och billigare än man kan nu.
Dessutom kommer den nya arenan att innebära ett automatiskt uppsving under våren. Tunga värvningar kan därför vara bättre tajmade till sommaren.
För att ta en sådan som Wilton Figueiredo så sjunker hans kostnad för varje månad som går.
Och det vet Hasse Borg om…
/Mattias

Allyson var först ut.

En kultspelare som många KFF-fans flinade åt, men han gjorde ändå två allsvenska mål på nio matcher.
Sedan dess har Kalmar FF värvat ytterligare 15 brassar.
Det här har hänt sedan de skrev på för Kalmar FF:

Allyson 2002 (9 seriematcher/2 seriemål) – Har varit i Östersund, Perak (Malaysia) och Beijing Guoan (Kina) sedan vi sist såg honom. Möjligen uppdateras hans hemsida www.alyssonmm.com/ med senaste nytt snart.

Daniel Mendes 2003, 2009- (26/14) – Efter en kort sejour i Korea och Brasilien återvände han till Sverige – först till Degerfors, sen AIK. Nu är han återigen i Kalmar FF.

Dudu 2003 (22/6) – Återvände till Brasilien och gjorde åtta mål för Cruzeiro 2004. Återfinns nu i sydkoreanska K-ligan i Seongnam Ilhwa Chunma.

Diogo 2004 (9/4) – Gick till Norrköping och gjorde åtta matcher i Superettan 2006. Är nu tillbaka i Brasilien och spelar för Brusque Futebol Clube i Divisão Principal.

Dedé Anderson 2004-05 (35/16) – Hamnade i Ålesund i norska Tippeligan och har sedan dess omgärdats av en massa strul. Hösten 2006 lämnade han Norge för semester i Brasilien – det tog två år innan han kom tillbaka. I januari i år landade han i Ålesund och lokalpressen skrev ”De som uppfattade Dedé i förhållandevis god form på flygplatsen, blev nog lurade av alla vinterkläder”. För två veckor uttalad sig tränaren Kjetil Rekdal: ”Han har varit skakad i sex av åtta veckor sen han kom hit. Det är osannolikt att han spelar elitfotboll i år”.

Fábio Augusto 2004-07 (50/8) – Har varit i brasilianska klubbarna América och Sendas Pão de Açúcar. Fick ett erbjudande från Carlstad United och uttryckte en önskan att komma tillbaka till Kalmar, men kommer att spela i Uberaba Sport Club som spelar i en statsliga som heter Campeonato Mineiro.

César Santín 2004-08 (105/31) – Har gjort sex mål på 20 matcher i FC Köpenhamn och är given i startelvan.

Thiago Matos 2006 (2/0) – Har varit i Santa Cruz, men gick nyligen till Criciúma i ligan Catarinense.

Ari Ferreira 2006-07 (35/18) – Såldes till AZ Alkmaar där det gått upp och ner. Gjorde nio mål första säsongen och har kommit upp i nio mål i år. AZ leder ligan överlägset, men Ari är inte given i startelvan.

Thiago Oliveira 2007 (3/1) – Spelar i Al-Ahli i Qatars andraliga. Är bofast i startelvan och gör många mål. Laget slåss i toppen för uppflyttning.

Givaldo 2007 (4/0) – Tillbaka i Brasilien och Duque de Caxias.

Ricardo Santos 2007- (8/0) – Utlånad till Jönköpings Södra.

Marcel Sacramento 2008- (4/0) – Utlånad till Jönköpings Södra.

Daniel Sobralense 2008- (19/5), Lourival Assis 2009-, Leandro Rodrigues 2009-   – Är alla kvar i Kalmar FF.

Fotnot: Tack till Hebbe för research.

///
Ulrik, som rankar brassarna (högstanivån i KFF-tröjan) i den här ordningen: 1) Dede, 2) Ari, 3) Cesar och 4) Fabio. Mest värdefulla: 1) Ari, 2) Cesar, 3) Fabio, 4) Dede.

Pratade med unge Agon Mehmeti förra veckan.
Han sa: Den nya stadion är något vi pratar mycket om i laget. Alla är väldigt spända på den. Det kommer att bli grymt.

Mäster Malmborg (Emil) på Bildbyrån har fångat denna längtan bättre än någon annan.
Bildserien är från Malmös första träning för året. Laget är på väg till inomhuspasset..

1. Till höger om Jeffrey Aubynn ligger Atleticum (friidrottshallen), till vänster Kombihallen där MFF tränar inomhus. Rakt fram, mellan hallarna, mitt framför Aubynn tronar Swedbank Stadion upp med sin svarta respektingivande fasad.

2. Fansen tänder bengaler där de ser spelarna med den nya arenan i bakgrunden. Jeffrey kan inte slita sin blick och Daniel Andersson ser allt mer lättsamt inspirerad ut. Man undrar vad Jeffrey tänker. ”Det där är min sista chans i karriären”? ”Där måste jag lyckas”? ”Påminner mig lite om München”?

3. Men nya arenor är förgängliga. Det är så lätt att stirra sig blind på deras prakt, skönhet och faciliteter och glömma vad de är till för – att spela fotboll. Bayern München slutade första året på Allianz Arena bara 4:a (efter sex titlar de åtta åren innan) och Arsenal var första året på Emirates också bara 4:a, 21 poäng efter mästarna Man U. När Hamburg invigde mäktiga AOL Arena 2000 var man nära att åka ur Bundesliga och slutade på 13:e plats. Så bara så ni vet MFF, en ny arena löser inte era spelmässiga problem. Ser ni inte upp – kan det sluta med en riktigt pungkross.

/Mattias

Foto: Emil ”Mäster” Malmborg, Bildbyrån i Hässleholm

Man kan tycka väldigt mycket om Patrick Ekwall och hans manér, men utan hans tyckande blir TV4 lite tråkigare i fortsättningen.
Själva formen, att tycka i tv, är verkligen inte lätt. Patrick kan visst ibland bli lite patetisk med sitt handviftande och en röst som inte alltid övertygar.
Men det räcker att titta och lyssna på Svt:s tråkmåns Jonas Karlsson, som kan förvandla vilket brännande ämne som helst till absolut tristess, för att man ska begripa Ekwalls storhet.
TV4 har med Patrick Ekwall haft en åsiktsmaskin av den typ som en stor tv-kanal måste ha i dagens mediabrus.
Även om man inte alltid tyckt som Patrick eller ens tyckt att han lyckats bemästra det svåra formatet för att få fram en vettig åsikt, så har han till skillnad från bland andra ovan nämnda tråkmåns åtminstone alltid haft en åsikt som han stått för och som gett TV4 en profil.
Mediabolag ska nog vara mer rädda om sina profiler än de ofta är. Patrick Ekwall väcker känslor. Det har TV4 glädje av.
/ Stefan

Det förra inlägget mynnar ut i en enda viktig frågeställning.
Varför har inte Sveriges rikaste idrottsförening kunnat få ihop en bättre trupp?

Det är så klart Hasse Borgs fel.
Nä. Inte alls. Det handlar istället om de allsvenska klubbarnas naiva verklighetsuppfattning. En verklighetsuppfattning som dränerar allsvenskan på kvalité och varje år försvagar oss på den internationella scenen.

”Vi säljer inte till konkurrerande klubbar”.
Kalmar FF sa det långt innan man började vinna allsvenska medaljer. Halmstads BK, Trelleborg, Örebro m fl har sagt samma sak.
Malmö FF erbjöd för två år sedan mer pengar för Cesar Santin än Kalmar fick av FCK när försäljningen till sist blev av. Rätt eller fel? Jag vet inte. Rätt för att Kalmar vann SM-guld och Cesar kunde inte stoppa det som spelare för ett annat allsvenskt lag. Fel för att klubben inte fick så mycket pengar som man kunde, fel för att en toppspelare lämnade allsvenskan, fel för att den allsvenska publiken fick en artist mindre att se, fel för att svenska klubbars möjlighet att nå framgång i Europa såldes till Danmark.

Att allsvenska klubbar vägrar sälja till seriekonkurrenter har ytterligare en baksida. Malmö som Sveriges rikaste klubb värvar gärna inom riket (Afonso, Toivonen m fl) men när det inte går tvingas man blicka utomlands. Istället för 20 miljoner till Kalmar för Santín blev det 12 miljoner till Odense för Junior. Pengar som kunde stannat i Sverige, utvecklat svensk fotboll och stärkt oss internationell hamnade i Danmark, precis som Santín gjorde ett år senare. Summa summarum så fick Kalmar mindre pengar än man kunde fått, MFF skickade pengar till Danmark istället för Småland och en av allsvenskans bästa spelare lämnade landet.

De fotbollsallsvenska klubbarna är märkliga. Inte ens Magnus Haglund som tränar seriens på pappret bästa lag snackar om att vinna SM-guld. Ändå agerar 10 av 16 klubbar som om SM-guld är ett realistiskt mål genom att tacka nej till pengar för att inte ge kvalité till konkurrerande lag. Det man sysslar med är ett långsamt självmordsförsök på allsvenskan.

Som tur är kommer man inte att lyckas för klyftorna kommer att växa även inom den svenska fotbollsfamiljen. Titta ut i Europa. England har fyra titelkandidater, Frankrike tre, Spanien två, Italien tre-fyra, Danmark (mitt favoritexempel) tre. Det kommer att bli likadant i Sverige.

Med den nya stadion kommer Malmö FF att växa ytterligare och till sist kommer pengarna att bli så stora att HBK, ÖSK, KFF inte kommer att kunna säga nej. Stockholmsklubbarna har allt tyngre ekonomiska problem och var deras gräns går återstår att se.

Det mesta talar för att MFF, kanske Göteborg (eller Elfsborg som var smarta med en nya arena först av alla) samt en Stockholmsklubb (AIK eller Djurgården) på sikt kommer att bli årliga titelkandidater. Två-tre klubbar kommer att utkristalliseras som köper kvalité av andra svenska klubbar, därutöver kommer klubbar med mindre resurser (Kalmar, Helsingborg och några till) då och då att vara med i toppstriden. När vi nått dit kommer några lag att kontinuerligt spela i Europa vilket ökar deras chanser att hävda sig.

Någon tidsrymd för detta går dock inte att förutspå. Det handlar om att en mental inställning skall förändras, att de ekonomiska klyftorna ska tillåtas öka och att svenska klubbledare skall inse den allsvenska fotbollens bästa. Många lever kvar i tron att det inte ska finnas några klyftor mellan de allsvenska klubbarna, att alla på sikt ska kunna bli guldkandidater. Det är oerhört naivt och hämmar utvecklingen av allsvenskan.

Klyftorna är här och för att öka kvalitén i allsvenskan går det inte att försöka täppa igen dem. Det gäller att lära sig att utnyttja dem för att göra svensk fotboll bättre. Få verkar vara intresserade av det.
/Mattias

Fredrik undrade i en kommentar vad jag tror om Malmö FF 2009.
Så…
Man har sålt Ola Toivonen och ersatt med Mutavdzic och Daniel Larsson.
Truppen är alltså aningen svagare än den var i fjol.

Man har två riktigt bra ytterbackar i Ricardinho (han kallas så, inte Ricardo) och Vinzents, men ingen riktigt bra mittback. Och för nå framgång är mittbackar viktigare än ytterbackar.
Bakom backlinjen finns två målvakter med en enormt hög högstanivå men som också kan släppa in i princip vad som helst. Sådan målvakter är mentalt jobbiga för utespelarna och därför måste Jonas Sandqvist hitta den stabilitet som i så fall gör honom till en av allsvenskans bättre målvakter.

Tar tränarduon Nilsson/Gren sitt förnuft till fånga och spelar 4–2–3–1 har MFF en riktigt vass central mittfältstriangel med Andersson/Mutavdzic defensivt och Harbuzi offensivt. Kanterna däremot är jag mer skeptiskt till. För mig måste Guillermo Molins visa betydligt mer. Han måste bli vassare en mot en, inte bara försöka utnyttja snabbheten utan även huvudet, han måste bli smartare och bättre på att välja när han ska gå in i plan och när ett inlägg är ett bättre alternativ. På de andra kanten finns en del alternativ. Aubynn, Touma, Stefandis men frågan är om inte kvicke Daniel Larsson skulle komma mest till sin rätt därifrån, speciellt om/när MFF bara spelar med en renodlad forward. Som avslutare har Larsson sett riktigt trubbig ut på försäsongen.

Med Mehmetis ljumskproblem och 4–2–3–1 är Edward Ofere Malmös enda alternativ som forward. Han haussades under hösten i fjol, men har fortfarande brister i bollbehandlingen som inte är optimala för en targetanfallare.

Dessutom ser jag för lite nytänkade i tränarduon för att kunna se någon möjlighet till överraskande positiva reslutat för MFF-fansen.

Nånstans mellan 5-10 lär Malmö hamna.
/Mattias

I torsdags släppte den danska motsvarigheten till SEF (Divisionsforeningen) en framtidsvision för dansk ligafotboll. (http://www.dbu.dk/page.aspx?id=7054).

En komisk detalj är att man oroar sig över arenasituationen. Bara en arena duger för spel i de europeiska cuperna. Ja, alltså – en arena i andra divisionen. I förstaligan klarar alla utom en kravet och Sønderjyske är 24 poäng från Uefacupkval…

Killen som gjort undersökningen ska vara glad att han inte är svensk. Han hade hamnat på psyket bara han börjat bildgoogla ämnet. I Sverige har inte ens de regerande mästarna en arena som duger att kvala till Champions League på.

I Sverige skyller vi jämt och ständigt den danska ligans överlägsenhet på forskarförordningen (specialistskatten) men den beror på så mycket mer än så. Danmark är sju-åtta år före Sverige i arenafrågan.

Och nu när svensk fotboll bestämt sig för att fortsätta slåss för 51-procentigt ägande av föreningar (i viss mån av rädsla för ishockeyn! jag menar, va fan?) skrattar danskarna hela vägen ut i Europa. I år hade Danmark FCK i 16-delsfinal och Ålborg (som kom trea i sin CL-grupp) i 8-delsfinal i Uefacupen där man föll på straffar mot Man City. Medan de svenska lagen åkte ut innan gruppspelet.

I undersökningen jämförs den danska ligan med den svenska och den schweiziska. Slutsatsen? Kolla och och gör vad man gör i Schweiz som har 31 spelare i de fem största ligorna och en allt starkare inhemsk liga. Kolla och gör tvärtom vad man gör i Sverige som har en femtedel (enligt rapporten) så många spelare som Schweiz i de fem största ligorna och hamnar allt mer på efterkälken trots att Sverige har ett högre publiksnitt än i Danmark.

Min slutsats. Pengarna, resurserna och visionerna för framgångsrik elitfotboll är i Danmark för närvarande fullstädigt överlägsna de som finns i Sverige.
Mitt råd till svenska fotbollsspelare. Dra till Danmark så fort du kan så tjänar du mer pengar och blir en bättre fotbollsspelare. Tyvärr.

Det är inte ofta som man funderat över det, faktiskt aldrig tidigare, men i söndags när Henke la upp bollen för att slå en frispark direkt mot Trelleborgs mål tänkte jag tanken:
Är det svårare att slå en frispark i nedförsbacke än i uppförsbacke?
Den för årstiden fantastiska naturgräsplanen i Krika söder om Klippan lutar. Ganska kraftigt dessutom. Henke Larsson fick sitt frisparksläge i nedåtlutet.
Om nu lutningen är någotsånär konstant de dryga nio meterna fram till muren och biten därefter till målet ska det förmodligen rent geometriskt inte vara någon skillnad. Muren sticker upp lika mycket och dyket till målet kräver samma skruvade tillslag oavsett om det är planmark eller lutar åt ena eller andra hållet.
Ändå kan jag inte släppa tanken att det borde vara lättare att skjuta mot ett mål i uppförsbacke. Det känns som att ribban sticker upp högre och ger mer slarvtolerans, men antagligen är det väl bara en känsla baserad på en synvilla.
Oavsett vilket så sköt Henke den där frisparken långt över mål.
Just där funkade inte touchen som Henke annars var nöjd med medan han klagade över bristande matchträning som betyder att han kommer till VM-kvalet utan matchtempo.
Som om det skulle spela någon roll. Henke Larsson lever på sin rutin, sin skicklighet, sin överlägsna spelintelligens och kommer att vara alldeles strålande mot Portugal.
Helsingborg–Trelleborg 3–4 var den mest underhållande träningsmatch jag sett så länge jag kan minnas tillbaka. En match som bevisade att HIF blir ett topplag så länge som Marcus Lantz och Henke Larsson håller sig friska.
Samt att TFF är laget som kan bli årets stora överraskning.
Inte så att jag tror Tom Prahl om att fixa ett nytt guld, men det blir tufft för alla motståndare att hacka sig förbi mittbacksparet Peter Abelsson och Rasmus Bengtsson, samtidigt som det egna försvaret aldrig kan slappna av så länge som Fredrik Jensen ligger på rulle för att hugga på Andreas Drugges smarta framspelningar.
Räkna med intressanta derbymatcher i Skåne i år.
/ Stefan

Eftersom man ska visa vad man tror och tycker.
Sydlagen i fetstil.
Några få kommentarer nedan.

1.Elfsborg
2.Kalmar
3.Helsingborg
4. Göteborg
5. Örebro
6. AIK
7. Malmö
8. Djurgården
9. Halmstad
10. Örgryte
11.Trelleborg
12. Hammarby
13. Gefle
——————-
14. Gais
——————-
15. Häcken
16. BP

Skyttekung: Henrik Larsson, HIF
Antal mål: 17.

Kommentarer:
1. Är helt övertygad om att Elfsborg vinner – bara skador kan stoppa dem.
2. Henrik L avslutar spelarkärriären med att vinna skytteligan för offensiva HIF.
3. Jag vill egentligen placera IFK Göteborg ännu längre ner men konkurrensen är för svag. Däremot tror jag – som jag varit inne på tidigare – att unga IFK kan komma att få sin första riktiga svacka på tre år och att förlusten av Alexandersson kommer att kännas.

Antar att en och annan av er inte håller med om ovanstående.
/Mattias