12 minuter till Kick Off.

Tom Prahl förklarar varför TFF inte förlorat hemma sedan i juli 2008.

”Vångavallen är ingen önskearena för moståndarna. Det är strävt gräs och inte någon fantastisk inramning.”

Och jag som just gick och mös lite i solen, fascinerades av att det hänger ett fågelbord precis utanför herrtoan och att folk ser så där avslappnad trygga ut. Ni vet ett par jeans, en piké med företagslogga istället för en polospelare på häst och så ljudet av tollor (träskor) som slår mot asfalten.

Det är en fan så mycket bättre inramning än folk som skjuter raketer på varandra.

/Mattias

Malmöfansen har en läktarsång som till melodin av ”Jag hade en gång en båt” innehåller någonting i stil med

”…från München till Norra Stå,

när vägen börjar bli lång,

så hör ni vår sång…”

I senaste numret av Sportmagasinet skrev jag det HÄR om en egentligen osannolik fotbollsprestation. Det är den München i den där läktarsången refererar till.

I första meningen kallar jag händelsen för svensk klubbfotbolls största prestation genom tiderna, vilket fått snabba mejlare att undra vad man tycker om det i Göteborg. Men för mig är det odiskutabelt. Att nå final i Champions League/Europacupen har alltid varit, och kommer alltid att vara, större än att vinna turneringen för lag som inte vunnit sina nationella ligor (och ja, jag vet att alla lag i CL inte har vunnit sina ligor men det gör ju bara Uefacupen/Europa League ännu mindre slagkraftig i jämförelse).

Läs gärna och tyck gärna!

—-

I övrigt: TFF–Gefle i morgon och HBK–Örebro på söndag. Ska vi säga 1–1 på båda? Mest osäkert känns HBK. Anderssons mannar känns som att fira semester i Sverige. Det kan bli helt jävla underbart, men också riktigt jäkla skitt. Vi får se vilket väder HBK är på söndag…

/Mattias

Har varit i storstan ett par dagar.

Hektiskt givetvis. Hann med Sollentuna-besök, Djurgården-Häcken, Globen, Boulespel, Champions League-fest med rosa gänget i nån lokal som skulle kunna vara ett skyddsrum i ja, typ Kalmar.

Som vanligt slutade festen på Söder, på Kvarnen.

Min debut på Kvarnen – från början Bajenfansens ölhak – skedde i april 2001. Jag jobbade för konkurrenten och hade precis sett en förskräcklig allsvensk premiär mellan Hammarby och Sundsvall (haha, kom ihåg att jag nollade både Cain Dotson/Andreas Yngvesson på topp i Giffarna). Bajen vann med 1-0 och givetvis var det en smålänning som avgjorde… När jag satt på redaktionen bad jag cheferna om jag inte kunde ta hjälten Andreas Bild till nån Bajen-fest. Cheferna sa att det var en 80-talsgrej, log snett men skickade i alla fall i väg mig och en fotograf.

Andreas Bild nappade på idén och vi hämtade upp honom och hans småländska vän. Vart vi skulle? Jag hade ingen större koll, men vi hamnade givetvis på Kvarnen.

Det tog ungefär två sekunder innan den fullsatta lokalen expoloderade när de såg att Bild klev in. Han bars runt inne på Kvarnen likt en rockartist som hoppat rakt ned i sin galna publik.

Stämningen var sjukt bra och Andreas Bilds namn ekade i väggarna. Bild själv njöt så klart av situationen. Och sa nästan ett klassiskt citat:

– Tänk att en bredsida kan göra en hel stadsdel så glad.

Några månader senare vann Bajen SM-guld. Andreas Bilds bredsida visade onekligen vägen.

…

Om jag såg några kändisar?

Jo, Robert Laul, hejade jag på från avstånd på redaktionen men han hejade inte tillbaka. Pinsamt. Fan. Jag har ju aldrig hälsat på honom innan. Han kan ju för fan inte veta vem jag är. Ja, ja, jag får ta mod och presentera mig bättre nästa gång. Julfesten är bara sex månader bort. Märklig värld vi lever i, vi skickar sms, mejl, pratar i mobilen, och gör texter ihop där vi delar bylines. Utan att aldrig ha träffats.

Kristina Lugn. Gick förbi oss när vi spelade boule. Ja, hon är lika lugn som hon ser ut.

Nanne Bergstrand. Satt i planet när jag skulle hem. Nu mer upprätt än i CL-studion (vilka sjuka stolar de har. TV-chefen tillika Kalmariten, en gång löftesrik tränare i IFK Berga, Tommy Bark borde väl kunna åka till Ikea inför nästa säsong? Nästan så man känner för att sponsra och skicka upp IKEA-family-kortet.).

Björn Åfors. Satt jag bredvid på planet upp. Kalmartravets förre vd och Kalmar FF:s styrelseman sedan sex år skulle till Umeå. Nej, han skulle inte övertala Steve Galloway för att göra comeback som stand in för David Elm.

Mattias J. Larsson. Jag var väl tvungen att dricka ett halvt flak öl (nåja, fyra cider var det nog) innan det kom. Fan vilket bra blogginlägg om ”Poppen”.

Efter 0–2 på nya Gamla Ullevi i går har Roland Nilssons 4–2–3–1 gått mållösa från sju av de åtta senaste matcherna.

Givetvis riktigt pinsamt.

Man kan expelvis se det så här.

Tobias Hysén 9 mål.

Malmö FF 8 mål.

4–2–3–1? Någon?

Wilton Figueiredo ensam anfallare? Någon?

Ja, mer än Roland Nilsson då. Och till och med det skulle förvåna mig.

/Mattias

Frukost på hotell Eggers innan matsalen ens var öppen och nu på väg hem med tåget från Göteborg och IFK:s 2–0-seger över Malmö FF. En jämn match med MFF som det aningen bättre spelande laget och Blåvitt som det effektiva.

Lite förvånande hätskt eftersnack. Wilton Figueiredo kallade IFK:s mittback Mattias Bjärsmyr för en häst och Pontus Wernbloom vräkte ur sig ”den där jävla fjanten” om Jimmy Dixon.

Alltihop handlade om tre situationer:

1) När Dixon satsade med sulorna före på Robin Söder. Gult kort, kunde ha varit rött.

2) När Dixon och Wernbloom båda satsade våldsamt på en höjdboll. Wernbloom fick hårdaste smällen när skallarna slog ihop och blev liggande. En duell. Lite för tuff, men knappast något ojust.

3) Bjärsmyrs glidare mot Figueiredo som blev en så hård stämpling på foten att Wilton fick gå av planen strax efter. Gult kort och kanske rött om domare Strömbergsson inte hade låtit Dixons första stanna vid gult.

En fjärde duell blev märkligt lite diskuterad på planen – när Wernbloom liggande efter en duell på mittplan stämplade Daniel Andersson och vann boll så att Blåvitt kunde kontra till Tobias Hyséns 2–0.

MFF var inte värt att förlora men heller inte värt att vinna eftersom det inte duger att spela bollhållande fotboll som bara leder till att man tar sig ut på kanterna till lägen man inte kan omsätta till mål.

Jag har sagt det länge: In med två anfallare på topp. Roland Nilssons system har inte gett önskat resultat. Guldstriden är snudd på redan körd, nio poäng upp till Göteborg är mycket efter elva omgångar. Avståndet till Elfsborg och Helsingborg börjar också bli lite för långt.

/ Stefan

Det brinner på Rosengård. (Ja, man är ”på” de flesta stadsdelarna i Malmö – det finns undantag, de är ologiskt logiska och somliga ser det som något man måste lära sig för att vara en ”äkta” malmöbo.)

Zlatan Ibrahimovic och Labinot Harbuzi är två äkta malmöbor. De är både uppvuxna där ute där det brinner, dit italiensk media inte vågar skicka någon annan än en krigskorrespondent som senast var i Afganistan och jag kan inte göra annat än att hålla mig för pannan.

Som vi säger i den här bloggen: det är aldrig ens fel att det brinner.

Rosengård har med åren blivit ett utanförskap och ett kamratskap med allt vad det innebär. Först och främst har det skapat en frustration och en segregation som utmynnar i laglöshet. En bieffekt är den fotbollskultur som frodas i östra Malmö, tio minuter på cykel från centrum.

Labinots dragningar och Zlatan Ibrahimovics kompletta fotbollsbriljans. Jag är tveksam till att någon av dem blivit vad de är om de vuxit upp på välbärgade Limhamn.

När nu Zlatan Ibrahimovic är på väg att vinna skytteligan i Serie A och Labinots kapsejsade kontraktsförhandlingar med MFF kan ta honom tillbaka till Holland redan i sommar är också det tecken på deras bakgrund.

Rosengård har en potential som de mindre segregerade stadsdelarna i Malmö aldrig kommer att få. Där lever och frodas exempelvis spontanfotbollen fortfarande, antagligen för att de flesta inte har råd med tv-spel och datorer. Vad jag försöker säga är att det kommer, och kommer att fortsätta komma, mycket gott från Rosengård. Det handlar om att ge människor möjlighet att ta chansen. När Zlatan Ibrahimovic växte upp på Rosengård under 80– och 90–tal hade han inte samma chanser som om han varit född i en mer välbärgad stadsdel och den situationen är ännu värre i dag. Det handlar inte bara om Labinot och Zlatan, men de är utsökte exempel på vad majoriteten av de boende på Rosengård är. Människor som vill något med sina liv, personer med drömmar och mål. Människor som givietvis förtjänar samma förutsättningar som alla andra i vårt land. Det är en tragedi att vårt samhälle missyckas med det.

Tänk bara så mycket tråkigare svensk fotboll hade varit utan Zlatan (och Labinot Harbuzi).

/Mattias

Eftersom det här är en Sydblogg och eftersom jag varje år hör: ”skänk skiten till Danmark” så tycker jag att dansk fotboll ingår i den här bloggen. (BTW ser flertalet skåningar ”skänk Skåne till Danmark” som en komplimang då skåningar generellt när en stor, men inte sällan obesvarad, kärlek till grannlandet).

I alla fall. Den här rubriken efter att FCK vunnit den danska cupfinalen över Ålborg:

Ailton: Det var støvlernes skyld

är för bra för att låta bli.

Till och med ett tekniskt vidunder som Ailton lär få problem om han spelar med stövlar…

Nu är det iofs inte så roligt eftersom støvler är danska för fodbollsskor. Vilket å andra sidan är ganska roligt.

Hur kan man inte älska ett sådant land? Vi pratar alltså om ett land där jeans heter cowboybyxor. (Tror ni mig inte: googla cowboybukser).

Cupfinalens enda mål kom förresten sedan Andreas Johansson fått för sig att dribbla i eget straffområde, men misslyckades… Synd på en fin säsong för Adde.

/Mattias

Jag var tämligen övertygad om att den ”gamle” Kalmar FF-spelaren Andreas Gustafsson hade lagt skorna på hyllan för länge sedan.

Men i går dök det upp ett mejl. Gustafsson mejlade eftersom han hade läst att jag tippat på Råsunda (3,60 i odds…) i derbyt mot Sollentuna. Andreas Gustafsson, outtröttlig kantspringare och en Kjell Nyberg-favorit, skrev att han nu spelade i just Råsunda skulle se till att mitt tips slog in genom att göra ”en Tobbe Carlsson”.

Vad som hände?

Ex-allsvenske Andreas Gustafsson fick lämna Råsunda-bänken i 58:e minuten. Fyra minuter senare gjorde Råsunda 1–0 på en fast situation. Som sedermera blev 2–0 till Gustafssons nya lag.

Nu gjorde inte Gustafsson mål likt Tobbe Carlsson men han höll sitt ord och jag fick in en snygg 3,60-oddsare. Tack.

…

Förra veckan räddade en annan klassisk Kalmar FF-spelare mitt tips. Nybro IF:s spelande sportchef Daniel Holm, ihågkommen som Malmö FF-dödare och kallades Kosta-Jesus av oss det så kallade packet 1999, kapade nämligen en Lindsdalsspelare i 93:e minuten. Johan Göransson, fd Tipselitspelare i Kalmar FF, slog in straffen som var matchens sista spark. 2,20 oddsaren var i hamn tack vare ”Kosta-Jesus”…

Morten Olsen har haft sina duster med journalister.

Efter 3–2-segern borta mot Portugal i VM-kvalet valde han och hans lag att inte säga en bokstav i media för att man tyckte att dansk press varit för kritisk till laget.

Därför var det inte förvånande att se hans skeptiska min när jag närmast klättrade in i hederslogen på Swedbank Stadion i går för att snacka VM-kval.

Men Olsen är en flink man, lutade sig så nära att jag såg hans hörapparater och förklarade vänligt men bestämt att han tycker Anders Svensson är ett stort avbräck för Sverige – men också att han tycker att Daniel Andersson är en fullvärdig ersättare. Och visst har han rätt. Andersson var fantastisk mot Örebro i går och visade allt det vi behöver mot Danmark. Snabbt tydligt och funktionellt passningsspel, massor av bollvinster och avskurna kontringsmöjligheter för motståndarna.

Det kommer så klart att gnällas över att Andersson kommer att spela, men det är helt rätt av Lars/Roland att lira honom. Han är bästa alternativet.

—

Det kan ha funnits en andra aspekt med Olsens besök i Malmö; Ajax vill alltså ha Olsen som van Bastens ersättare, Olsen har svarat med att han i så fall vill kombinera den tjänsten med förbundskaptensjobbet.

Frågan är om DBU går med på det.

I så fall kan Labinot Harbuzi gå i Zlatans Ibrahimovics fotspår.

Harbuzi hade (som vanligt) några fantastiska sekvenser mot Örebro. Jag kollade Olsen och hans assisterande förbundskapten Peter Bonde varje gång Harbuzi briljerat. Först rynkade de sina pannor och nickade lite. Sedan tittade de på varandra med lätt imponerade blickar. Och när Harbuzi sulfintade sig runt tre Örebroare och lekte bollen vidare vände sig Bonde med ett supersmil mot Olsen. Olsen bara log och skakade på huvudet.

—

Det börjar bli bråttom för Hasse Borg att få Harbuzis namn på ett papper.

Å andra sidan heter Harbuzis agent Oliver Cabrera. För två år sedan fick han Lille att betala 20 miljoner för Emra Tahirovic (15 till Halmstad). Efter att ha sett klasskillnaden mellan Harbuzi och Tahirovic i går borde Cabrera kunna få 200 miljoner för Labinot. Å andra sidan är Labbe fri transfer om en månad, vilket innebär att kosingen blir mycket mindre, men går rakt i spelare – och agents – ficka.

—

Gårdagens citat?

Daniel Anderssons: ”Det är roligt att se, trots att vi är ett sketet mittenlag firar lagen som om de vunnit VM-guld när de fått oavgjort mot oss.”

—

I dag: Vångavallen. Trelleborg–Djurgården. Den allsvenska maskinen rullar vidare. TFF har inte förlorat hemma sedan juli 2008, DIF har inte tagit poäng på bortaplan i år. Hur angriper man det? Säker etta – eller alla trender bryts förr eller senare?

/Mattias

Malmötränaren Roland Nilsson har kört ett mantra den senaste månaden.
”Jag hade varit orolig om vi inte skapat chanser, men det gör vi. Och skapar man bara chanser så kommer målen.”

Av de senaste sex matcher Malmö FF spelat har man lämnat planen mållösa fem gånger (inklusive cuptorsken mot Mjällby).
”Vi har inte marginalerna med oss”, sa Nilsson i tv-sändningen efter 0–1 mot Hammarby.
Det där med marginaler kan man köra ett par matcher, kanske till och med tre. Men fem nollor på sex matcher? Det är klart att det inte bara handlar om otur.

Visst hade Malmö missflyt med Figueiredos stolpträff på frispark, men hur generaluselt var inte Daniel Larsson nick över i eminent läge?

Andra halvlek påminde mest om en handbollsmatch där det anfallande laget inte kom till skott från nio meter, inte hittade in på sex och missbrukade de chanser man väl slet sig till.

Hammarby gjorde ett mål på en målchans.
Du kan ju be Tony Gustavsson välja mellan att skapa lika många chanser som Malmö eller Charlie Davies mål…

Malmö har gjort åtta mål på nio omgångar.
Bara de två jumbolagen Djurgården (5) och Örgryte (4) har gjort färre.
Men Roland Nilsson är tydligen inte orolig.
Det om något borde väcka oro i Malmö FF.

/Mattias