Jag har levt med fotboll sedan jag var sex år.
Längs vägen inbillar jag mig att jag plockat upp en del här och där (trots att Åke Kallenberg gjorde sitt bästa för att rasera det i början av 90-talet).
Det finns en fotbollslogik som man nio gånger av tio tjänar på att följa.

Som jag ser det har Roland Nilsson och Hans Gren brutit den logiken tre gånger den senaste veckan.
Det har kostat dyrare än folk förstått.

Ett lag som på förhand tippats som ett mittenlag (MFF) åker inte till Borås och möter Elfsborg med ett offensivare spelsätt (4–1–3–2)  än det man tidigare tagit 10 av 12 möjliga problem (4–2–3–1 ).

Ett lag som tänkt sig använda en pigg Wilton Figueiredo som skugganfallare i 4–1–3–2 och har en lysande chans att jobba in det i en cupmatch mot Mjällby tre dagar senare, kastar inte in honom ofärdig från start i en match där ett oavgjort resultat är klart godkänt (nu var det dessutom Wiltons tappade markering som avgjorde matchen).

Ett lag som tänkt sig använda en pigg Wilton Figueiredo som skugganfallare i 4–1–3–2 ställer inte upp med honom som ensam forward i 4–2–3–1 i en cupmatch mot Mjällby.

Jag kan inte förstå hur Nilsson/Gren har tänkt här.
Malmö har en fördel få lag i allsvenskan har. Man har två spelsystem som fungerar klart hyfsat.
Men klarar inte av att inse när man ska använda vilket.

Enligt mig är det busenkelt. 4–1–3–2 i matcher man ska föra och där motståndarna spelar lågt försvar och satsar på snabba kontringar. Mot dem blir MFF med en anfallare allt för statiskt (Lex Trelleborg med risk för upprepning mot Gefle).
Mot tufft och spelskickligt motstånd (främst borta) bör MFF spela 4–2–3–1 (ex. Elfsborg, AIK, HIF, IFK G borta).

Dessutom: i ett allsvenskt lag som Malmö FF finns det spelare som alltid är med på planen vilket spelsystem man än spelar. Kapten Andersson, kreatör Harbuzi och dyrvärvningen Figueiredo är de tre spelarna MFF bygger sitt lag kring. Övriga är i större eller mindre grad utbytbara.
—-

Börjar svänga om morgondagens resultat på Råsunda.
Mina uppgifter säger att Chansa tar plats bredvid Lantz. Chansa har bättre passningsspel och mer spets än Andreas Landgren. Dessutom kommer AIK att försöka spela ut HIF.
Det låter som ett drömläge för Henke & Co.

Är inne på det i dagens tidning.
Wilton Figueiredo kommer att innebära omöblering i Malmö FF.
Roland Nilssons ursprungssystem var 4–1–3–2, något som ändrades till 4–2–3–1 när Miljan Mutavzic värvades och Ola Toivonens ersättare lät vänta på sig.

Nu, med Mutavdzic långtidsskadad och Wilton på plats, är MFF back to basics.
I matcher som MFF ska föra och med Wilton i full form kommer man att spela 4–1–3–2, med Daniel Andersson i den defensiva balansrollen.
Därmed kommer Wilton att spela skuggforward bakom en bollmottagande Ofere och Mehmeti kan sitta frustande på bänken och släppas in sista 20.
Larsson och Molins får varsin kant, Harbuzi får fortsätta som playmaker och plötsligt ser MFF rätt hyfsat ut. Definitivt topp 6.

I övrigt tror jag att vi så här långt fått se en rättvis bild av Malmö FF i årets allsvenska.
Defensiven är det som resultatmässigt imponerar mest så här långt.
0,25 insläppta är en sjättedel av snittet från i fjol och det får Roland Nilsson glädjas åt.
Framåt är jag i dagsläget inte lika säker.
Mot välorganiserade lag med kompakta och låga försvar (som TFF) tenderar MFF fortfarande att bli allt för orörliga, mest spela i sidled och ha dåligt med folk i boxen (något som så klart kan förbättras med två forwards).
I sådana läge krävs det att Labinot Harbuzi har ork och kraft att ta fram dyrken, samt flyt och koncentration på fasta situationer (Mutavdzic mot Häcken, Mehmeti mot AIK).
Så var inte läget mot TFF.
—

Tom Prahls lag imponerar. På Swedbank Stadion utan en enda ordinarie centralmittfältare spelade man klokt framåt, kompakt bakåt och TFF var närmare en seger än MFF. Rasmus Bengtsson är kanske seriens bästa mittback, Kristian Haynes pomadafrisyr á la 20-talsgangster är +++++ och Viktor Noring…

Om fem år är det VM i fotbollens livmoder, Brasilien.
Är det svenska landslaget där så är Viktor Noring där.
—

För övrigt borde speakern på Swedbank Stadion lära sig namnet på spelarna, i alla fall dem i hemmalaget, eller bytas ut.
Dessutom är det uppenbart att han hämtats från hockeyn.
56.15 spelade minuter innebär att man är i 57:e minuten, inte 56:e som hockeyspeakern påstår. Han har i två matcher nu konsekvent varit en minut fel i all sin rapportering.
Det må vara jag som är störd – men det stör mig något oerhört att man inte vet så enkla saker, och att ingen kan informera den som gång på gång gör fel.

/Mattias

Tog en ny tur på allsvenskans nyaste fotbollsarena i dag.
Det totala testet hittar ni i tidningen i morgon. Missa inte det.
Until then…

Efter att ha sett stolarna monteras, ställt mig på mittpunkten och kommit överens med Törner på Bedebladet att inte ens vi skulle misslyckats med att regera det mittfältet kom jag fram till följande:

* Stadion är exteriört riktigt snygg till skillnad från Percy Nilssons terracottaklump ute på åkern. (Den stora lokaltidningens pensionerade krönikör tyckte tvärtom).

* Gräsmattan är perfekt.

* Så gott som alla på nedre etage kommer att bli blöta när det regnar. Arkitekten verkar ha glömt att arenan skulle byggas i Malmö, staden där det alltid blåser åt alla håll. (Vill ni glädjas i regnet på Swedbank så kolla åt pressläktaren till där folk desperat kommer att försöka rädda livet på sina datorer.

* Öis har ett superläge att skrälla. ”Alla” verkar ha glömt hur segern mot Häcken kom, att mannen som gjorde målet inte spelar mer i år och att MFF:s premiärlag på pappret är sämre än fjolårets. All press på MFF – ingen alls på Öis, som tydligen redan är uträknat efter 1–5 mot Gais. Jag minns Häcken på Olympia när Henrik Larsson återvände. Den dagen var Robert Mambo Mumbas. Bom, bom, schvopp, schvopp.

* Programbladet till premiären kom med lokaltidningen redan i går och Bengt Madsen gick till angrepp mot lokaltidningens krönikör. Allt är som vanligt.

* Bortaomklädningsrummet fick mig att tänka på Malmö Borgarskola anno 1994. Innan skolsegregeringen infördes och den blev uppsnoffsad. Låt oss säga så här: ingen känner sig som en vinnare i Swedbank Stadions omklädningsrum för bortalag. I alla fall inte innan match.

* Fansen på Stampen tror på Ofere, Molins eller Harbuzi som förste målskytt på arenan. Jag gjorde mål på norra sidan kvarten efter att stolparna rests, så det blir svårslaget, men i match? Jag säger Santos eller Allbäck men hade unnat Andersson eller Mehmeti att göra det. Hade rent symboliskt varit vackrast så.

* Det sades efter premiärens dagen-innan-match-intervju att Roland Nilsson imponerat, gett ett skarpare och mer analyserande intryck än tidigare. Det lät jävligt spännande. I dag var floskel-Roland tillbaka.

* Jag letade upp domarrumsdörren under Swedbanks västra läktare och undersökte den. Den ger ett på ytan gediget intryck, men är vek i gångjärnen. Madsen knäcker den i höst ngn gång. Ska vi säga 30:e augusti efter derbyt mot HIF? Place your bets i kommentatorsfunktionen. Fina priser utlovas.

/Mattias