Jag har levt med fotboll sedan jag var sex år.
Längs vägen inbillar jag mig att jag plockat upp en del här och där (trots att Åke Kallenberg gjorde sitt bästa för att rasera det i början av 90-talet).
Det finns en fotbollslogik som man nio gånger av tio tjänar på att följa.

Som jag ser det har Roland Nilsson och Hans Gren brutit den logiken tre gånger den senaste veckan.
Det har kostat dyrare än folk förstått.

Ett lag som på förhand tippats som ett mittenlag (MFF) åker inte till Borås och möter Elfsborg med ett offensivare spelsätt (4–1–3–2)  än det man tidigare tagit 10 av 12 möjliga problem (4–2–3–1 ).

Ett lag som tänkt sig använda en pigg Wilton Figueiredo som skugganfallare i 4–1–3–2 och har en lysande chans att jobba in det i en cupmatch mot Mjällby tre dagar senare, kastar inte in honom ofärdig från start i en match där ett oavgjort resultat är klart godkänt (nu var det dessutom Wiltons tappade markering som avgjorde matchen).

Ett lag som tänkt sig använda en pigg Wilton Figueiredo som skugganfallare i 4–1–3–2 ställer inte upp med honom som ensam forward i 4–2–3–1 i en cupmatch mot Mjällby.

Jag kan inte förstå hur Nilsson/Gren har tänkt här.
Malmö har en fördel få lag i allsvenskan har. Man har två spelsystem som fungerar klart hyfsat.
Men klarar inte av att inse när man ska använda vilket.

Enligt mig är det busenkelt. 4–1–3–2 i matcher man ska föra och där motståndarna spelar lågt försvar och satsar på snabba kontringar. Mot dem blir MFF med en anfallare allt för statiskt (Lex Trelleborg med risk för upprepning mot Gefle).
Mot tufft och spelskickligt motstånd (främst borta) bör MFF spela 4–2–3–1 (ex. Elfsborg, AIK, HIF, IFK G borta).

Dessutom: i ett allsvenskt lag som Malmö FF finns det spelare som alltid är med på planen vilket spelsystem man än spelar. Kapten Andersson, kreatör Harbuzi och dyrvärvningen Figueiredo är de tre spelarna MFF bygger sitt lag kring. Övriga är i större eller mindre grad utbytbara.
—-

Börjar svänga om morgondagens resultat på Råsunda.
Mina uppgifter säger att Chansa tar plats bredvid Lantz. Chansa har bättre passningsspel och mer spets än Andreas Landgren. Dessutom kommer AIK att försöka spela ut HIF.
Det låter som ett drömläge för Henke & Co.

Är inne på det i dagens tidning.
Wilton Figueiredo kommer att innebära omöblering i Malmö FF.
Roland Nilssons ursprungssystem var 4–1–3–2, något som ändrades till 4–2–3–1 när Miljan Mutavzic värvades och Ola Toivonens ersättare lät vänta på sig.

Nu, med Mutavdzic långtidsskadad och Wilton på plats, är MFF back to basics.
I matcher som MFF ska föra och med Wilton i full form kommer man att spela 4–1–3–2, med Daniel Andersson i den defensiva balansrollen.
Därmed kommer Wilton att spela skuggforward bakom en bollmottagande Ofere och Mehmeti kan sitta frustande på bänken och släppas in sista 20.
Larsson och Molins får varsin kant, Harbuzi får fortsätta som playmaker och plötsligt ser MFF rätt hyfsat ut. Definitivt topp 6.

I övrigt tror jag att vi så här långt fått se en rättvis bild av Malmö FF i årets allsvenska.
Defensiven är det som resultatmässigt imponerar mest så här långt.
0,25 insläppta är en sjättedel av snittet från i fjol och det får Roland Nilsson glädjas åt.
Framåt är jag i dagsläget inte lika säker.
Mot välorganiserade lag med kompakta och låga försvar (som TFF) tenderar MFF fortfarande att bli allt för orörliga, mest spela i sidled och ha dåligt med folk i boxen (något som så klart kan förbättras med två forwards).
I sådana läge krävs det att Labinot Harbuzi har ork och kraft att ta fram dyrken, samt flyt och koncentration på fasta situationer (Mutavdzic mot Häcken, Mehmeti mot AIK).
Så var inte läget mot TFF.
—

Tom Prahls lag imponerar. På Swedbank Stadion utan en enda ordinarie centralmittfältare spelade man klokt framåt, kompakt bakåt och TFF var närmare en seger än MFF. Rasmus Bengtsson är kanske seriens bästa mittback, Kristian Haynes pomadafrisyr á la 20-talsgangster är +++++ och Viktor Noring…

Om fem år är det VM i fotbollens livmoder, Brasilien.
Är det svenska landslaget där så är Viktor Noring där.
—

För övrigt borde speakern på Swedbank Stadion lära sig namnet på spelarna, i alla fall dem i hemmalaget, eller bytas ut.
Dessutom är det uppenbart att han hämtats från hockeyn.
56.15 spelade minuter innebär att man är i 57:e minuten, inte 56:e som hockeyspeakern påstår. Han har i två matcher nu konsekvent varit en minut fel i all sin rapportering.
Det må vara jag som är störd – men det stör mig något oerhört att man inte vet så enkla saker, och att ingen kan informera den som gång på gång gör fel.

/Mattias

Under 10 millar för Wilton Figueiredo.
Kan ses som reapris med tanke på att utgångspriset var det dubbla.
Men Hasse Borg kan det därmed prisutveckling i samband med transferstopp. Sitter man som välbärgad klubb på en spelare som är het bland många andra klubbar så ökar priset mot deadline.
Sitter man på en utlånad spelare som bara vill bort sjunker priset. Nu stannar inte övergången under 10 millar. WIlton ska ha sitt, både i sign on och i lön, så sett över hela kontraktstiden lär det ändå kosta över 20 millar.

Cased close alltså. MFF har en nyvärvad stjärna att kasta ut på mattan när Swedbank Stadion fortfarande är så färsk att den luktar målarfärg och spackel. Det finns ett enormt komerisellt värde i det och det förstår så klart MFF-ledningen när man cashar upp.

En enda fråga återstår. Den allra viktigaste. Hur bra är egentligen Wilton Figueiredo anno 2009?
/Mattias