Apropå att Bosse Larsson aldrig satte sin fot på Malmö stadion efter att han slutade spela i början av 80-talet:
Sitter på ett tåg till Halmstad och i den senaste Four Four Two (den svenska versionen) får Henrik Larsson frågan (det är läsarna som ställer frågorna) om ”Man kan hoppas få se dig som stolsgranne på Olympia när du lägger av?”
— Nej, jag kommer inte att gå på fotboll på Olympia, svarar Henke.
Larsson bjuder för övrigt på rätt många sköna svar.
På frågan om vem av alla världsstjärnor — ”du har ju spelat med Messi, Ronaldinho, Rooney och Ronaldo” — han lärt sig mest av svarar Larsson…
— …Mats Magnusson.

/Flinck

Förstår att nya arenan i Malmö är grym.
Och vår man i Malmö, Mattias Larsson, är en bra kille. En j-t bra kille.
Men Larsson, har du fått ränterabatt hos Swedbank eller?
Sex gånger trycker du in Swedbank stadion i de två matchtexterna från premiären mot Öis. Sex gånger! Och två av dem i de båda ingresserna.
Madsen lär vara nöjd.
Men vad säger gamle SEB-Cavalli-Björkman?
***
Sådärja, nu har vi ordnat lite hets mellan de regionala bloggarna. Måste väl varit syftet med den här geografiska uppdelningen?

”Gräsligt, Tony.”
Det var arbetsrubben i dag på Söderstadion fram till Amadou Jawo satte 2-1 till Gefle.
I sällskap med Niva, Laul (ledig men ändå där och mest på jakt efter gäster till sin kalsong-tv) och vikarie-Oskar såg vi (eller egentligen var det väl Laul som såg) hur Tony G just vid paussignalen gick in på innerplan och drog handen över gräset.
Två minuter senare gick några jättesprinkler i gång på Söderstadion och höll på att dränka stackars Suleyman Sleyman, som så värdigt hyllades i paus.
Vi såg framför oss hur Hasse Berggren efter matchen rasade över ”Gustavssons hemliga bevattningstrick” (Berggren såg ju knappast sprinklern från omklädningsrummet).
Men nu avgjorde i stället Jawo på en perfekt framspelning av altmeister Berggren.
På presskonferensen efteråt sa Tony G att ”bolltapp personifierade vår andra halvlek” och syftade på Bajens usla passningsspel.
Vi såg nu ”Tonys bevattningsfiasko” framför oss men Bajentränaren köpte inte den vinkeln när han menade att alla bortslagna passningar inte berodde på hans beordrade bevattning (utan stressade spelare)
Och min teori att Berggrens assist till Jawo satt ännu bättre på grund av bevattningen köpte inte Tony heller.
Så vi fick slut släppa gräsvinkeln och ägna oss åt seriösare (nåja) fotbollsjournalistik.
***
Som vanligt skulle det sättas plusbetyg på alla spelarna efteråt.
Största spörsmålet vållade Bajens anfallspar.
Ineffektiviteten i boxen var Bajens stora problem också denna match. Men samtidigt tyckte vi Castro-Tello gjorde en helt okej match och Davies satte trots allt en balja. Till slut blev det två plus till Castro-Tello och tre till Davies. Men det kunde lika gärna varit tvärtom.
***
Niva kom för övrigt med en intressant iakttagelse: i Gefles startelva var sju spelare födda i Norrland och fyra i Afrika.
— Har Pelle Olsson hittat den ultimata mixen, funderade Niva från Malmberget

Första ronden är avklarad – dags att utse omgångens…

…match: Elfsborg–Hammarby
Konstgräs är ganska nice i april när de vanliga mattorna ser ut som grisars bon. Det här var bra fotboll.

…spelare: Pontus Wernbloom?
Jag sätter ett frågetecken efteråt, det var många som var grymma. Men galningen visar upp stort spel mot Helsingborg, trots att det blev torsk.

…dåre: Daniel Sjölund, Djurgården
Den där straffen… ska vi vara ärliga var det beslutet inte alltför begåvat. Vilket liv det hade blivit om han missat, vilka onödiga rubriker. Men Daja var jävla bra i övrigt.

…klantarsel: Janne Andersson, Halmstad
Han ställde upp med tre bollskickliga dvärgar på offensiv mitt och tänkte alltså rulla ut AIK på Råsundas geggaåker till plan, det gick ungefär lika bra som det låter. Samtidigt satt de två enorma krigabröderna Kujovic på bänken. Optimism i all ära men det här var bara korkat.

…gäspning: Trelleborg–Brommapojkarna 0–0 (0–0)
Omgångens på förhand osexigaste match slutade naturligtvis mållöst. Det enda man kan trösta sig med är att man inte var där.

..debut: Mattias Lindström och Pär Hansson

…comeback: Martin Mutumba

…räddning: Pa Dembo Touray, Djurgården
På Nordbacks nick. Herrejävlar.

…saga: Gabriel Özkan, AIK
Hela storyn är så jävla Buster. Jag gillar…

…mål: Emil Johansson, Hammarby.
Tror knappast jag behöver motivera den va? Bara en komplett retard kan tjafsa om det.

…besvikelse: Örebro
Okej för resultatet 0–1 mot Dif på tveksam straff, men jag hade högre förväntningar på spelet, framförallt på klasspelarna Olsen och Bassombeng där framme. Porokara var däremot da shit.

…käftsmäll: David Stenman, Örgryte
Kändes som att Igor Armas låg bra till efter att han orsakat en straff i Bajen-debuten. Men Stenmans insats mot Gais var typ en miljard gånger värre. Synd om pöjken, och jag är tveksam till att han reser sig efter det här.

…pust: Malmö FF
Domaren, superserben och alla möjliga, turliga studsar gjorde att Malmö kom undan med trean mot Häcken. Hade inte varit lika kul att inviga Swebank på annandan med en förlust mot en nykomling i ryggen.

Har jag superkoll? Är jag en tönt eller en total fuck-up? Tycker gör ni här nedanför.

/Saft

Ibland är det jävligt roligt att vara sportjournalist.
Många tror att det är glidit och glamouröst att bevaka fotbollsallsvenskan, det tycker såklart ingen som någonsin haft det här jobbet, men helvete vad kul det är att se bra människor lyckas.

Gabriel Özkan kan vara den mest sympatiska fotbollsspelaren sen Yksel och det säger inte lite. Håller inte det minsta på AIK men jag kan inte påstå annat än att jag mådde jäkligt nice där på Råsundas pressläktare när han tryckte in AIK:s segermål. Det helvete han varit igenom med alla skador, den glädjen han bjöd på efter målet och den kärlek han fick från publiken. För mig är de känslorna själva vitsen med idrott.

Samma sak med Martin Mutumba, som spelade fram. Skadehelvete, personligt stul och tre år i fucking Finland. Han har växt upp till en sjukt sympatisk snubbe och växt ut till en klasspelare. Jag unnar honom all framgång.

AIK har en överjävlig offensiv på gång, med ovanstående duos irrationalitet och Ivan Obolo som ständigt hot med sin styrka och tyngd. Snart får man ytterligare en dimension när Miran Burgic är tillbaks, och Bojan… AIK som helhet är visserligen inte mer än okej mot Halmstad men det känns som att det är något spännande i faggorna.

Hela AIK har förresten genomgått nån sorts mystisk förvandling. I fjol var det spillran av en klubb, så mycket elände och bråk har jag fan aldrig upplevt i en svensk förening tidigare. I år är det minst sagt annorlunda. Jag fick baske mig en kram av kommunikationsdirektör Sophie Josefsson när jag kom till Råsunda, i fjol var samma Sophie sugen på att ha ihjäl mig vid ett flertal tillfällen om jag läste av situationen rätt. Micke Stahre och sportchef Björn Wesström glider runt i spelargången och är sköna gubbar. Med det menar jag absolut inte att de på något sätt framstår som oseriösa, men de är glada och avslappnade och tar den här allsvenska cirkusen för vad den är. Ungefär som Nanne, och där räckte det som bekant ända till guld.

Ska kanske nämna Hammarbys premiär mot Elfsborg i lördags också. I den första halvleken hotade man faktiskt mer än vad jag hade trott, bjöd på en del bra anfallskombinationer trots att man hade problem i försvarsspelet. I blev det väl mer som väntat, hemmalaget dominerade kraftigt och Tony Gustavsson fick nästan springa hem till Stockholm med den där poängen för att inte bli haffad för tjyveri. Frågan är om det var ett bevis för Hammarbys brister, eller för Elfsborgs överlägsenhet. Det lär vi få veta inom de närmaste omgångarna.

I kväll Djurgården mot Örebro på Stadion. Ska bli spännande att se vad Zoran och Andreé har lyckats få ihop av det här gänget, det finns trots allt en del som är ungt och kul. Men jag har sett Örebro ett par tre gånger under försäsongen och de har ett sjukt lag, det kanske mest underskattade allsvenska bygget på flera år. På pappret är bortasegern ganska given, lyckligtvis spelar det ingen roll när domaren blåser i gång.

/Saft

Efter månader av gnetjobb och tungt försäsongsarbete, både för journalister och spelare, kommer så belöningen.
Allsvensk premiär och för Hammarby väntar tuffast möjliga uppgift när man åker till Borås för bortaspel mot guldfavoriten Elfsborg.

Bajen har en ganska tung försäsong i ryggen, vi känner alla till lagets problem i motståndarboxen, men fick något av en islossning i genrepet mot Örgryte. Öis är i och för sig det allsvenska lag med sämst grundspel och Bajens mål var ett självmål, men man lyckades ändå få i gång sitt grundspel vilket är ett stort fall framåt.
 
Mot Elfsborg blir det helt nya förutsättningar om vi jämför med försäsongsfajterna. Det fina konstgräset på Borås Arena innebär att de två spelande lagen får alla förutsättningar att få igång ett bra passningsspel. Med lite flyt kan vi se fram emot riktigt skönspel vilket kanske inte hör till vanligheterna i en allsvensk premiär, men bör passa Bajen ganska bra om man nu tänker fullfölja sin ambition och spela bollen längs marken.

Hur ser då trupperna ut? Bajen är faktiskt helt skadefritt sånär som på landslagskeepern Rami Shaaban, men det är ju i och för sig inget nytt. I Elfsborg har Martin Ericsson hunnit bli spelklar vilket såklart är ett väldigt positivt besked för boråsarna. Däremot saknas fortfarande spelgeniet Emir Bajrami som har ryggproblem. Ett varningens finger ska dock höjas för den trolige ersättaren, Joel Johansson, som ofta kommer in i boxen från sin vänsterposition och är en grym avslutare, har öst in mål på försäsongen bland annat.

Hur ska Hammarby vinna den här matchen? Det blir naturligtvis svårt som ett helvete, men med rätt inställning är det inte omöjligt. Det gäller framförallt att svälja stoltheten och våga fega. Låta Elfsborg föra spelet och satsa på omställningar med sina kvicka offensiva spelare.
Är det något Hammarby haft problem med på försäsongen är det lag som har fem man på mitten och krymper ytorna, de centrala mittfältarna i årets trupp är helt enkelt inte passningsskickliga nog för att kunna dutta sig fram när det är trångt och jävligt. Försöker man spela kortpassningsspel mot Elfsborg blir man uppätna, sanna mina ord.

Nyckelspelare: Sebastian Castro-Tello. I sin länkande roll måste han spela klokt och hela tiden försöka hitta rätt ytor för understöd, framförallt vill vi se honom kliva ner och ut mot kanterna och vara ett väggspelsalternativ för yttrarna, det är förmodligen här Bajen kommer att kunna anfalla mest och bäst när Elfsborg pressar upp.

Hörs igen efter matchen, då får vi se om det blir skryt eller avbön.

/Saft