Jaha, det blev lite småtråkigt och förutsägbart på Råsunda. De flesta utgick väl från att AIK skulle vinna och 1–0 känns lite som en besvikelse från läktaren sett. Inga utvisningar heller och inget vidare tjafs på plan. Man saknar onekligen killar som Tauer, Aki och inte minst Mattias Jonson en sån här dag.

Det mesta från matchen får ni i tidningen och på Fotbollsbladet.se så jag ska inte vara långrandig. Måste bara passa på att plussa för Daniel Tjernström. AIK:s gammelfarbror gör en fullständigt lysande insats på mitten och springer så att det yr om gräset i 90 minuter. Oförskämt pigg såg han ut att vara efteråt också.

– Äh, lite trött är man ju, men det ska man vara. Inte värre än vanligt.

Men Tjerna gick med på att han gjorde sin bästa match på länge.

– Jo, det var nog det bästa jag spelat på hela året.

*Krävs det ett derby för att en senior som du ska tända till?

– Det finns väl en risk för att det är så, men jag hoppas inte det. Jag hoppas att det är för att jag börjat hitta formen bara.

/Saft

Ni kan väl knappast ha undgått att sett rapporterna om det utsatta läget i Hammarby.
20 miljoner ska sparas de två närmaste åren. Folk få gå från sina jobb, spelarna får inte förlängda kontrakt och alla sportliga och ekonomiska målsättningar har lagts åt sidan för en endaste punkt, att överleva.

Ska inte peta för mycket här i bloggen, alla intresserade får sin dos i tidningen och på Fotbollsbladet.se, men jag vill ändå tillägga att jag fått en hiskelig massa åsikter från supportrar som spyr galla över ledningen med vd:n Micke Andersson i spetsen och jag förstår naturligtvis frustrationen. Det måste göra ont att vara Hammarbyare just nu.

Men man gör det alldeles för lätt för sig om man tror att det är den nuvarande ledningen som bär all skuld. Visst, lite får man ta på sig, men det är många års vanskötsel i kombination med en global ekonomisk kris, som få kunde förvänta sig skulle slå så hårt, som ligger bakom de här drastiska beskeden. Pengar har strötts omkring utan en tanke på en mörkare morgondag.

Min alltid like kloke vän Halvdanne Hult hittade omedlebart kärnan i problemet och med risk för att bli alltför politisk måste jag hålla med.
Fotbollsklubbarna måste drivas som företag, inte som föreningar. Bort med 51-procentsregeln omedelbart. För det är väl ganska naturligt att en vd eller sportchef dras in i ett spenderingsvansinne när tiderna är goda, det är ju inte hans pengar och det värsta som kan hända är att man får avgå. Tror någon på fullaste allvar att det hade varit lika idealistiskt och frikostigt om de operativa ledningen satt i en ägarposition? Då hade kronor och ören minsann hamnat i första rummet.

/Saft

Lyckades i dag klämma in två träningar på ett par timmar.
Inte mina egna förstås utan måndagens derbylag: först AIK på Karlberg och sedan genom city ut till Kaknäs och Djurgården.
Hann inte se något av Dif-träningen dock. Man bröt rätt tidigt och när jag kom var spelarna omsvärmade av ett par skolklasser.
— Det finns i varje fall några som fortfarande håller på oss, sa gamle djurgårdspampen (och -spelaren) Rolle Åhman med ett skratt.
Det blev lite smått och gott från träningarna och vi får väl se vad som kommer med i tidningen i morgon eller vad vi sparar till närmare måndagen.
Vad som inte kommer med i varje fall är mitt möte med U21-förbundskaptenerna, Jörgen Lennartsson och Tommy Söderberg, på parkeringen på Karlberg.
De var på väg att träffa Mikael Stahre efter träningen.
”Vi åker runt och träffar klubbarna”, sa Lennartsson.
Jag frågade lite om hur de såg på Gabriel Özkan, som naturligtvis har kvaliteterna att vara med i en EM-trupp men där man måste väga in skadebenägenheten.
Jag fick förstås inga, ur journalistsynpunkt, vettiga svar om Özkan av de båda herrarna.
Lennartsson spås ju bli nästa a-förbundskapten och han verkar redan vara väl inskolad i Lagerbäck/Söderbergs mediestrategi.
Han är visserligen betydligt trevligare i det spontana mötet än Lagerbäck men har annars slipat diplomatin till hyfsad perfektion (vilket jag förstod redan i söndags på Malmö stadion när jag frågade om Harbuzi och Oremo).
Tommy S då?
Det enda svar i Özkan-diskussionen jag minns från detta två minuter långa ”möte” var:
”Det är som solen — den lyser.”
Hur fan han nu fick till det begriper jag fortfarande inte.

/Flinck

Vet att det här är en 08-bogg, men jag kan inte låta bli att klampa in på de goa gubbarnas blogg borta i väst sedan jag läst Elfsborgs sportchef, Stefan Andréassons, uttalande om Bajrami efter segern mot Blåvitt:
— Den bäste mittfältare Sverige fått fram efter Jesper Blomqvist.
Enligt mina källor håller Tobias Linderoth med.
Och Anders Svensson.
Och Kim Källström.
Och Johan Mjällby.
Och Håkan Mild.
Och Pär Zetterberg.
 Nej, men Andréasson menade säkert ”bara” yttermittfältare.
Jodå, och enligt mina andra källor håller Fredrik Ljungberg med.
Och Niclas Alexandersson.
Och Christian Wilhelmsson.
Du har en del att leva upp till nu, Bajrami.

Johan Oremo har spelat sex matcher som central anfallare och gjort noll mål. Sebastian Rajalakso behövde 10 minuter och 29 sekunder på sig för att trycka in bolluslingen i sin första match på den positionen.

En enorm lättnad för Djurgården att få vinna mot Gais. Försvarsspelet är fortfarande uselt, men anfallsmässigt var det här ett stort lyft.

Betyder detta att Rajalakso ska lägga beslag på platsen som central forward framöver? Fan vet. Däremot är det solklart att han ska få fortsätta mot Malmö på söndag. Det vore rent tjänstefel av A/Z att pilla i den här anfallsuppställningen nu, när man äntligen fick den där förbaskade segern.

/Saft

Det råder tydligen landssorg i Gambia.
Orsaken?
Deras nationalidol var bänkad för andra matchen i rad.
I Djurgårdens matchprogram presenteras verkligen Dembo Touray som ”den gambianske nationalidolen”.

Nej, Djurgården hade ingen ersättare till Oremo.
De hade i stället en kille i truppen som är bättre än Oremo i nummer nio-rollen.
I kväll var han i varje fall det — Sebastian Rajalakso.

Lukic om att ersätta skadade Oremo i kväll mot Gais:
— Vi är medvetna om att vi egentligen inte har någon spelare som riktigt passar på den positionen.

Zoran, det har ni inte när Oremo är frisk heller…