Malmö knep trean på Råsunda. Rättvist? Tja, det hade väl varit ungefär lika rättvist om AIK hade vunnit. Sånt där jämnar ut sig över en säsong och är inte mycket att gråta över. Naturligtvis betyder segern mer för Malmö än förlusten för AIK. Och man får inte glömma att Özkan, Pavey och Burgic saknas, det är mängder av både spetskompetens och energi som tillkommer när den trion är tillbaka.

Betydligt mer intressant är att vi fick se vad som kanske är Sveriges just nu två bästa fotbollslag göra upp. Det är egentligen bara Helsingborg som är på samma nivå när det gäller jämnhet, bredd och spets medan favoriterna Elfsborg och Blåvitt har mycket kvar att bevisa.

Och det var alltså Agon Mehmeti som avgjorde. Honom ska ni egentligen läsa om på Skånebloggen, men vi kan åtminstone konstatera att Malmö har hittat en måltjuv som svensk fotboll inte har varit i närheten av under min livstid. Pojkenbildar anfallsduo med Zlatan mycket snarare än ni tror, sanna minna ord.

Och så den där ramsan. ”Tunn som en rögad ål, ändå så gör han mål. Agon Mehmeti, Agon Mehmeti!” Har haft den på skallen sen Malmös hemmapremiär i måndags och nu går hela sportredaktionen omkring och nynnar på den. I Stockholm alltså, och här finns AIK:are och allt. Fullständigt jävla lysande är den!

Ska vi nämna Bajen också? Måste vi? En poäng efter tre matcher betyder att det kommer att vara nått ofattbart kissnödigt mot Djurgården på måndag. Har ändå en känsla av att det står 4-4 i poängskörd mellan de två lagen efter den fajten. Hammarby känns som lag ändå en gnutta mer gediget, om det nu är rätt ord. Något mer genomtänkt och solidt.  

/Saft

Snart dags för AIK – Malmö, på förhand ett tungt möte som blir ännu hetare med tanke på att båda lagen roligt nog inlett med två raka trepoängare. Bara för det blir det väl en tradig 0–0-match, inget av lagen har ju heller släppt in mål ännu. Jag tippar varsin pinne i ett 1–1-möte, Özkan och Ofere hänger en var.

Varken Malmö eller AIK har fått de där absoluta guldtipsen på förhand men får vi en vinnare i kväll kan det mycket väl vara precis den start som behövs för att vara med däre uppe. Å andra sidan är allsvenskan fullständigt galen, att försöka sia framåt känns smått efterblivet. Häcken-Göteborg 4–1 någon?

/Saft

Första ronden är avklarad – dags att utse omgångens…

…match: Elfsborg–Hammarby
Konstgräs är ganska nice i april när de vanliga mattorna ser ut som grisars bon. Det här var bra fotboll.

…spelare: Pontus Wernbloom?
Jag sätter ett frågetecken efteråt, det var många som var grymma. Men galningen visar upp stort spel mot Helsingborg, trots att det blev torsk.

…dåre: Daniel Sjölund, Djurgården
Den där straffen… ska vi vara ärliga var det beslutet inte alltför begåvat. Vilket liv det hade blivit om han missat, vilka onödiga rubriker. Men Daja var jävla bra i övrigt.

…klantarsel: Janne Andersson, Halmstad
Han ställde upp med tre bollskickliga dvärgar på offensiv mitt och tänkte alltså rulla ut AIK på Råsundas geggaåker till plan, det gick ungefär lika bra som det låter. Samtidigt satt de två enorma krigabröderna Kujovic på bänken. Optimism i all ära men det här var bara korkat.

…gäspning: Trelleborg–Brommapojkarna 0–0 (0–0)
Omgångens på förhand osexigaste match slutade naturligtvis mållöst. Det enda man kan trösta sig med är att man inte var där.

..debut: Mattias Lindström och Pär Hansson

…comeback: Martin Mutumba

…räddning: Pa Dembo Touray, Djurgården
På Nordbacks nick. Herrejävlar.

…saga: Gabriel Özkan, AIK
Hela storyn är så jävla Buster. Jag gillar…

…mål: Emil Johansson, Hammarby.
Tror knappast jag behöver motivera den va? Bara en komplett retard kan tjafsa om det.

…besvikelse: Örebro
Okej för resultatet 0–1 mot Dif på tveksam straff, men jag hade högre förväntningar på spelet, framförallt på klasspelarna Olsen och Bassombeng där framme. Porokara var däremot da shit.

…käftsmäll: David Stenman, Örgryte
Kändes som att Igor Armas låg bra till efter att han orsakat en straff i Bajen-debuten. Men Stenmans insats mot Gais var typ en miljard gånger värre. Synd om pöjken, och jag är tveksam till att han reser sig efter det här.

…pust: Malmö FF
Domaren, superserben och alla möjliga, turliga studsar gjorde att Malmö kom undan med trean mot Häcken. Hade inte varit lika kul att inviga Swebank på annandan med en förlust mot en nykomling i ryggen.

Har jag superkoll? Är jag en tönt eller en total fuck-up? Tycker gör ni här nedanför.

/Saft

Ibland är det jävligt roligt att vara sportjournalist.
Många tror att det är glidit och glamouröst att bevaka fotbollsallsvenskan, det tycker såklart ingen som någonsin haft det här jobbet, men helvete vad kul det är att se bra människor lyckas.

Gabriel Özkan kan vara den mest sympatiska fotbollsspelaren sen Yksel och det säger inte lite. Håller inte det minsta på AIK men jag kan inte påstå annat än att jag mådde jäkligt nice där på Råsundas pressläktare när han tryckte in AIK:s segermål. Det helvete han varit igenom med alla skador, den glädjen han bjöd på efter målet och den kärlek han fick från publiken. För mig är de känslorna själva vitsen med idrott.

Samma sak med Martin Mutumba, som spelade fram. Skadehelvete, personligt stul och tre år i fucking Finland. Han har växt upp till en sjukt sympatisk snubbe och växt ut till en klasspelare. Jag unnar honom all framgång.

AIK har en överjävlig offensiv på gång, med ovanstående duos irrationalitet och Ivan Obolo som ständigt hot med sin styrka och tyngd. Snart får man ytterligare en dimension när Miran Burgic är tillbaks, och Bojan… AIK som helhet är visserligen inte mer än okej mot Halmstad men det känns som att det är något spännande i faggorna.

Hela AIK har förresten genomgått nån sorts mystisk förvandling. I fjol var det spillran av en klubb, så mycket elände och bråk har jag fan aldrig upplevt i en svensk förening tidigare. I år är det minst sagt annorlunda. Jag fick baske mig en kram av kommunikationsdirektör Sophie Josefsson när jag kom till Råsunda, i fjol var samma Sophie sugen på att ha ihjäl mig vid ett flertal tillfällen om jag läste av situationen rätt. Micke Stahre och sportchef Björn Wesström glider runt i spelargången och är sköna gubbar. Med det menar jag absolut inte att de på något sätt framstår som oseriösa, men de är glada och avslappnade och tar den här allsvenska cirkusen för vad den är. Ungefär som Nanne, och där räckte det som bekant ända till guld.

Ska kanske nämna Hammarbys premiär mot Elfsborg i lördags också. I den första halvleken hotade man faktiskt mer än vad jag hade trott, bjöd på en del bra anfallskombinationer trots att man hade problem i försvarsspelet. I blev det väl mer som väntat, hemmalaget dominerade kraftigt och Tony Gustavsson fick nästan springa hem till Stockholm med den där poängen för att inte bli haffad för tjyveri. Frågan är om det var ett bevis för Hammarbys brister, eller för Elfsborgs överlägsenhet. Det lär vi få veta inom de närmaste omgångarna.

I kväll Djurgården mot Örebro på Stadion. Ska bli spännande att se vad Zoran och Andreé har lyckats få ihop av det här gänget, det finns trots allt en del som är ungt och kul. Men jag har sett Örebro ett par tre gånger under försäsongen och de har ett sjukt lag, det kanske mest underskattade allsvenska bygget på flera år. På pappret är bortasegern ganska given, lyckligtvis spelar det ingen roll när domaren blåser i gång.

/Saft

Så kom den äntligen, den där halvleken när Hammarby visade att man är ett allsvenskt fotbollslag och inte ett gäng lallare. Så har det nämligen sett ut stora delar av försäsongen.

Andra i genrepet mot Öis gör man det riktigt bra, håller bollen längs marken, fina väggkombinationer längs kanterna och en Sebastian Castro-Tello i högform i sin länkroll på offensiv mitt. Nu är visserligen Örgryte ett minst sagt endimensionellt lag, i synnerhet utan Alvaro Santos, men allsvenskan kryllar av såna här gäng och en vinst är alltid en vinst.

Däremot har man fortfarande förbaskat svårt att göra mål, Öis-backen Alex hjälpte till att fixa segern den här gången genom att stöta in bollen i eget mål men det är inget man kan räkna med i match efter match. Charlie Davies är bevisligen en duktig fotbollsspelare, men är allra bäst när han får utmana i djupled och det får han inte i dag. I stället är han numera ensam anfallsgeneral som ofta letar ytor, tar emot bollarna felvänd och spelar dem vidare. Vilket han visserligen gör helt okej men hans spetskompetens hamnar i skymundan. Och vem fan ska nu göra målen? Bajen har varit sämst av alla allsvenska lag på att göra mål under försäsongen och det är banne mig ingen tillfällighet.

Missade tyvärr AIK:s genrep när de daskade skiten ur Giffarna, men har fått rapporter som säger att de skötte sig alldeles utmärkt. Grymt kul att Martin Mutumba verkar ha spelat till sig en startplats, en gudabenådad talang som dessutom verkar vara sjukt ball vid sidan av plan. AIK kan bli farliga i år, lite uträknade och kan smyga med bakom favorittipsen. Det lär väl hålla fram till i höst, när man upptäcker att det är guldläge och den berömda AIK-pressen börjar göra sig påmind.

I kväll Djurgården, som åker ner till vackra Skåne för att genrepa mot ett av landslagsskäl ganska brandskattat HIF. Kan bli jämnt och kul då.

Till sist, försökte lägga upp en summering av Cypern-lägret men råkade fumla bort textjäveln när jag skulle lägga upp den. Ni får ha överseende med en nybörjare.

/Saft