Snart dags för AIK – Malmö, på förhand ett tungt möte som blir ännu hetare med tanke på att båda lagen roligt nog inlett med två raka trepoängare. Bara för det blir det väl en tradig 0–0-match, inget av lagen har ju heller släppt in mål ännu. Jag tippar varsin pinne i ett 1–1-möte, Özkan och Ofere hänger en var.

Varken Malmö eller AIK har fått de där absoluta guldtipsen på förhand men får vi en vinnare i kväll kan det mycket väl vara precis den start som behövs för att vara med däre uppe. Å andra sidan är allsvenskan fullständigt galen, att försöka sia framåt känns smått efterblivet. Häcken-Göteborg 4–1 någon?

/Saft

Första ronden är avklarad – dags att utse omgångens…

…match: Elfsborg–Hammarby
Konstgräs är ganska nice i april när de vanliga mattorna ser ut som grisars bon. Det här var bra fotboll.

…spelare: Pontus Wernbloom?
Jag sätter ett frågetecken efteråt, det var många som var grymma. Men galningen visar upp stort spel mot Helsingborg, trots att det blev torsk.

…dåre: Daniel Sjölund, Djurgården
Den där straffen… ska vi vara ärliga var det beslutet inte alltför begåvat. Vilket liv det hade blivit om han missat, vilka onödiga rubriker. Men Daja var jävla bra i övrigt.

…klantarsel: Janne Andersson, Halmstad
Han ställde upp med tre bollskickliga dvärgar på offensiv mitt och tänkte alltså rulla ut AIK på Råsundas geggaåker till plan, det gick ungefär lika bra som det låter. Samtidigt satt de två enorma krigabröderna Kujovic på bänken. Optimism i all ära men det här var bara korkat.

…gäspning: Trelleborg–Brommapojkarna 0–0 (0–0)
Omgångens på förhand osexigaste match slutade naturligtvis mållöst. Det enda man kan trösta sig med är att man inte var där.

..debut: Mattias Lindström och Pär Hansson

…comeback: Martin Mutumba

…räddning: Pa Dembo Touray, Djurgården
På Nordbacks nick. Herrejävlar.

…saga: Gabriel Özkan, AIK
Hela storyn är så jävla Buster. Jag gillar…

…mål: Emil Johansson, Hammarby.
Tror knappast jag behöver motivera den va? Bara en komplett retard kan tjafsa om det.

…besvikelse: Örebro
Okej för resultatet 0–1 mot Dif på tveksam straff, men jag hade högre förväntningar på spelet, framförallt på klasspelarna Olsen och Bassombeng där framme. Porokara var däremot da shit.

…käftsmäll: David Stenman, Örgryte
Kändes som att Igor Armas låg bra till efter att han orsakat en straff i Bajen-debuten. Men Stenmans insats mot Gais var typ en miljard gånger värre. Synd om pöjken, och jag är tveksam till att han reser sig efter det här.

…pust: Malmö FF
Domaren, superserben och alla möjliga, turliga studsar gjorde att Malmö kom undan med trean mot Häcken. Hade inte varit lika kul att inviga Swebank på annandan med en förlust mot en nykomling i ryggen.

Har jag superkoll? Är jag en tönt eller en total fuck-up? Tycker gör ni här nedanför.

/Saft

Ibland är det jävligt roligt att vara sportjournalist.
Många tror att det är glidit och glamouröst att bevaka fotbollsallsvenskan, det tycker såklart ingen som någonsin haft det här jobbet, men helvete vad kul det är att se bra människor lyckas.

Gabriel Özkan kan vara den mest sympatiska fotbollsspelaren sen Yksel och det säger inte lite. Håller inte det minsta på AIK men jag kan inte påstå annat än att jag mådde jäkligt nice där på Råsundas pressläktare när han tryckte in AIK:s segermål. Det helvete han varit igenom med alla skador, den glädjen han bjöd på efter målet och den kärlek han fick från publiken. För mig är de känslorna själva vitsen med idrott.

Samma sak med Martin Mutumba, som spelade fram. Skadehelvete, personligt stul och tre år i fucking Finland. Han har växt upp till en sjukt sympatisk snubbe och växt ut till en klasspelare. Jag unnar honom all framgång.

AIK har en överjävlig offensiv på gång, med ovanstående duos irrationalitet och Ivan Obolo som ständigt hot med sin styrka och tyngd. Snart får man ytterligare en dimension när Miran Burgic är tillbaks, och Bojan… AIK som helhet är visserligen inte mer än okej mot Halmstad men det känns som att det är något spännande i faggorna.

Hela AIK har förresten genomgått nån sorts mystisk förvandling. I fjol var det spillran av en klubb, så mycket elände och bråk har jag fan aldrig upplevt i en svensk förening tidigare. I år är det minst sagt annorlunda. Jag fick baske mig en kram av kommunikationsdirektör Sophie Josefsson när jag kom till Råsunda, i fjol var samma Sophie sugen på att ha ihjäl mig vid ett flertal tillfällen om jag läste av situationen rätt. Micke Stahre och sportchef Björn Wesström glider runt i spelargången och är sköna gubbar. Med det menar jag absolut inte att de på något sätt framstår som oseriösa, men de är glada och avslappnade och tar den här allsvenska cirkusen för vad den är. Ungefär som Nanne, och där räckte det som bekant ända till guld.

Ska kanske nämna Hammarbys premiär mot Elfsborg i lördags också. I den första halvleken hotade man faktiskt mer än vad jag hade trott, bjöd på en del bra anfallskombinationer trots att man hade problem i försvarsspelet. I blev det väl mer som väntat, hemmalaget dominerade kraftigt och Tony Gustavsson fick nästan springa hem till Stockholm med den där poängen för att inte bli haffad för tjyveri. Frågan är om det var ett bevis för Hammarbys brister, eller för Elfsborgs överlägsenhet. Det lär vi få veta inom de närmaste omgångarna.

I kväll Djurgården mot Örebro på Stadion. Ska bli spännande att se vad Zoran och Andreé har lyckats få ihop av det här gänget, det finns trots allt en del som är ungt och kul. Men jag har sett Örebro ett par tre gånger under försäsongen och de har ett sjukt lag, det kanske mest underskattade allsvenska bygget på flera år. På pappret är bortasegern ganska given, lyckligtvis spelar det ingen roll när domaren blåser i gång.

/Saft