Malmö knep trean på Råsunda. Rättvist? Tja, det hade väl varit ungefär lika rättvist om AIK hade vunnit. Sånt där jämnar ut sig över en säsong och är inte mycket att gråta över. Naturligtvis betyder segern mer för Malmö än förlusten för AIK. Och man får inte glömma att Özkan, Pavey och Burgic saknas, det är mängder av både spetskompetens och energi som tillkommer när den trion är tillbaka.

Betydligt mer intressant är att vi fick se vad som kanske är Sveriges just nu två bästa fotbollslag göra upp. Det är egentligen bara Helsingborg som är på samma nivå när det gäller jämnhet, bredd och spets medan favoriterna Elfsborg och Blåvitt har mycket kvar att bevisa.

Och det var alltså Agon Mehmeti som avgjorde. Honom ska ni egentligen läsa om på Skånebloggen, men vi kan åtminstone konstatera att Malmö har hittat en måltjuv som svensk fotboll inte har varit i närheten av under min livstid. Pojkenbildar anfallsduo med Zlatan mycket snarare än ni tror, sanna minna ord.

Och så den där ramsan. ”Tunn som en rögad ål, ändå så gör han mål. Agon Mehmeti, Agon Mehmeti!” Har haft den på skallen sen Malmös hemmapremiär i måndags och nu går hela sportredaktionen omkring och nynnar på den. I Stockholm alltså, och här finns AIK:are och allt. Fullständigt jävla lysande är den!

Ska vi nämna Bajen också? Måste vi? En poäng efter tre matcher betyder att det kommer att vara nått ofattbart kissnödigt mot Djurgården på måndag. Har ändå en känsla av att det står 4-4 i poängskörd mellan de två lagen efter den fajten. Hammarby känns som lag ändå en gnutta mer gediget, om det nu är rätt ord. Något mer genomtänkt och solidt.  

/Saft