BERN. Kristian Huselius är den där typen av spelare som jag trodde skulle bli hur bra som helst.
Men aldrig blev det.
Per-Erik Eklund är en annan.
De var kungar i elitserien innan de åkte över till NHL och där har båda haft långa och framgångsrika karriärer.
Men utan att ta det där sista steget.
Per-Erik hamnade i en märklig roll i Philadelphia innan han återvände till Sverige och ”Husse” har vandrat runt i flera klubbar, utan att riktigt slå igenom mer än i enstaka matcher.
En gudabenådad talang, men sällan bäst när det gäller.
I slutspelet hade 1+1 på fyra matcher och minus fyra i plus/minus.
Sådana siffror skapar inga slutspelshjältar.
Nu kommer han till VM i Bern och avslutar sin långa karantän från Tre Kronor.
Det gillar jag.
Och jag gillar att Bengt-Åke vågar plocka ut så många udda spelartyper den här gången.
Jag trodde aldrig att han skulle ta ut både Linus Omark och Kristian Huselius i en VM-trupp, två spelare som gör vad de vill med en puck men kanske inte alltid som tränaren säger.
Men det är skönt att Bengt-Åke vågat dra av sig långkalsongerna och vågar spela högt.
Efter två raka fjärdeplatser har han inget att förlora och jag tänker inte gnälla om Tre Kronor åker ut i en kvartsfinal mot Tjeckien eller Finland.
Sådana är premisserna och tillgången på spelare gör att det inte går att ställa högre krav.
Det är i OS i Vancouver nästa år som det inte finns några ursäkter.
(Mats Wennerholm, Bern)