FMV-genren har känts vilsen fram tills nu. Trots ett riktigt lökigt manus visar ”Erica” hur man spelar en interaktiv film – och bräcker därmed Netflix ”Bandersnatch”. 

”Erica” är pissdåligt skrivet. Alltså på den nivån att jag vill gräva ner mig i ett fort av skämskuddar. Alla klyschiga element som brukar klämmas in i en viss typ av ”mystisk” skräckfilm finns där; antika symboler, eldritualer, näsblod, flimrande ljus och kvinnoskrik. Holly Earl som spelar huvudrollen Erica har också noll personlighet och går mest runt med en halvöppen mun och ser antingen rädd eller gråtmild ut. 

Men Sonys interaktiva film – eller FMV-spel (full motion video) som man egentligen borde kalla det – har ändå otrolig potential. Bara jag ser bortom berättelsen. Att Erica dras in i en livsfarlig mordutredning och ska försöka lista ut vem som dödade hennes pappa är inte jättespännande. Det är i alla fall inget vi inte sett förut. Det är själva genren och upplägget som är lockande.

Thriller-äventyret är drygt två timmar långt och inspelat med riktiga skådespelare, där jag är med och påverkar handlingen. Med hjälp av min smartphone (eller dualshock-kontroll) kan jag välja vilken väg jag ska ta och vad för ledtrådar jag ska undersöka genom att följa det som lyser på skärmen. Jag är också med och bestämmer hur dialogerna utformas och om Erica ska ifrågasätta eller samarbeta. 

Det är ett mycket snyggare sätt att interagera med en story på än i ”Bandersnatch”. I Netflix interaktiva ”Black Mirror”-avsnitt väljer man alternativ med hjälp av fjärrkontrollen. Det är inte lika sömlöst som i Playstation-upplevelsen. Att vara med i rörelserna och kunna utforska miljön är mer spännande än att bara klicka sig fram. Här kan Netflix och andra streamingtjänster ta stor inspiration från Sonys FMV-satsning och låta tittaren vara ännu mer involverad.

Däremot kan ”Erica” aldrig mäta sig med ”Bandersnatch” när det gäller historieberättandet. Inte heller skådespeleriet. Playstation-titeln är seg, platt och bygger inte upp någon empati för huvudkaraktären. Jag bryr mig inte så mycket om vad som händer med Erica för jag får aldrig chansen att lära känna henne. Till skillnad från Netflix-succén där paniken är fullskalig och man vill absolut inte sabotera för rollfigurerna. 

”Erica” väcker på många sätt en känsla av likgiltighet i mig. Men jag ser i alla fall en enorma möjligheter för formatet. Det här är ett spel som verkligen satt en ribba för framtidens FMV.