”Fire Emblem: Three Houses” har frälst mitt och många andras liv. Här är fem anledningar till varför du måste spela det japanska rollspelet som alla snackar om. 

1. Det är ”Harry Potter”-spelet du aldrig fick

Jag kan bli alldeles uppgiven när jag tänker på att vi ännu inte fått den ultimata ”Harry Potter”-upplevelsen. Men som tur är fann jag en viss tröst i ”Three Houses”.

Spelet liknar en tillvaro på Hogwarts, där du är professorn som undervisar dina elever i olika stridstekniker och magi. Tekniskt sett vandrar du runt på ett kloster, men det hade lika gärna kunnat vara en trollkarlsskola. Här finns olika elevhem, ett maffigt bibliotek, en stor matsal, ett lummigt växthus, excentriska lärarkollegor och såklart onda krafter som härjar. Det är myspysigt och lite skrämmande på samma gång.

2. Du sätter ribban för svårighetsgraden

I början av spelet kan du välja om du vill tillåta permanent död eller inte. Varje fight kan alltså få brutala konsekvenser. Precis som i vilket rollspel som helst kan du även djupdyka i olika skills, vapen och strategier och verkligen nörda till det.

Men du kan också göra det lite lättare för dig och se till att alla karaktärer återupplivas efter intensivt slagsmål. Alla turordningsbaserade strider går att köra i auto-läge, vilket innebär att du bara behöver välja på vilket sätt du ska attackera (eller inte attackera) utan att gå in på detaljnivå.

”Fire Emblem” är en upplevelse som du till stor del skräddarsyr själv. Har du mer lust att bara utforska klostret, lära känna elever, fiska, hitta nya recept eller sjunga i kör kan du göra det. Vissa väljer att lägga ner allt krut på lektionerna och att maxa sina elevers färdigheter inför ett stort uppdrag. Andra vill bara chilla.

Allt är precis lika okej <3

3. Karaktärerna växer med tiden

Först tyckte jag att Hubert i Black Eagles var en gnällig jävel. Efter ett tiotal timmar med honom visade det sig tyvärr att han fortfarande var en riktig suris. MEN! Det finns karaktärer som överraskar. Utan att spoila för mycket kan jag ändå hinta om att robotkvinnan Edelgard är mycket mänskligare än vad man tror (självklart på grund av barndomstrauman) och att det finns sätt att vinna blygisen Bernadettas förtroende.

Alla andra hus är också proppade med starka personligheter vars utvecklingskurvor är superspännande att följa. Det gäller bara att ha tålamod. Med tidens gång kommer de att öppna upp sig för dig allt oftare och ja… då finns ingen återvändo. Det kan bli väldigt intimt.

4. Du kan dricka te med en massa gullisar

När någon fyller år eller när du bara känner för det kan du plocka fram teservisen och bjuda in en gäst. Det är utan tvekan det cringe:igaste men också det roligaste du kan göra i spelet. Dessutom är det ett perfekt sätt att bygga på dina relationer och ta reda på vad din ”dejt” älskar och hatar.

För ja, om det slår gnistor finns det goda chanser att inleda en romans med personen. Eller så kör du bara en vänskaplig liten fika. Möjligheterna är oändliga!! Se bara till att inte göra bort dig när du väljer samtalsämnen.

5. Valet av hus påverkar hela storyn

Själv valde jag Black Eagles för att jag är svart och svår, har noll humor och tar allt och alla på allvar och vill hålla varje diskussion på en intellektuell nivå. Nä, helt ärligt tilltalades jag mest av elevhemmets Billie Eilish-emo-vibb och hade också hört att deras storyline var den absolut bästa. Jag har inte blivit besviken, om man säger så.

Blue Lions känns lite mer borgerliga och stela men de är samtidigt lojala och har ett gott hjärta. Golden Deer är ett gäng knasbollar utan disciplin som vill skoja runt och flörta med allt som rör på sig.

Det finns ett otroligt omspelningsvärde i ”Three houses”, eftersom varje hus bär på en egen historia med olika vändningar. Tänk vad mycket du kan utforska!!

Jag hoppas du har minst 50 lediga timmar till övers