Jag är sjuk. Har legat hemma i fyra dagar. Kan inte gå till jobbet och medicinen här är av den värsta kvalitén. I dag besökte jag en klinik och fick lite nya mediciner, men det visar sig att de knappt hjälper eller lindrar överhuvud taget. Jag har förstått att allt som importeras till Afghanistan är av den sämsta kvalitén eftersom att det inte är någon som helst kontroll på godset i tullen. Jag hade med mig medicin från Sverige, men eftersom att den var så bra så lånade alla av mig och nu är den slut. Och nu måste jag stå ut med skitmedicin. 

Hursomhelst. Nästa onsdag är det min första liveshow och jag är väldigt förväntansfull. Min sidekick kommer att vara förra årets programledare. Jag gav honom en chans som reporter i showen och eftersom han jobbat mycket hårt med förra årets Afghan Star kan jag inte utesluta honom. Så vi kommer alltså att vara två på scen. Men jag står för kanske 80 procent och han för 20 procent. Jag kommer att ha på mig väldigt annorlunda kläder och jag är säker på att det kommer att framföras kritik mot dem, men vi får se. 

I kväll ska jag möta Sveriges ambassadör i Afghanistan – Torbjörn Pettersson. Vi har träffats två gånger tidigare i Sverige, men det ska bli kul att träffas här. Jag kommer också möta upp andra svenskar som jobbar i Kabul.  

Äntligen träffade jag en svensk i Kabul 🙂 Josephine heter hon och är vän till Sara Person som jag känner och som jobbade här i Kabul under två år. Jag, Josephine och min vän Masoud åt på en libanesisk restaurang och pratade om allt möjligt tills sent på natten. Det var väldigt trevligt.

Nu är det bara 20 deltagare kvar i Idol. Olyckligtvis har jag inte kunnat lägga upp videoklipp på sajten eftersom att den ju hackades förra veckan.

Vi har fortfarande problem med att hitta ett bra ställe för den resterande delen av Idolinspelningarna. Många ställen är alldeles för dyra och även om Tolo har sina egna studios är de för små. Vi förväntar oss 500 fans som kommer att vara på plats och storleken på scenen från Dubai tar stor plats. Men förutom det så går allt enligt planerna.

Jag har börjat spåna fram lite andra idéer till teveprogram och jag kommer även vara programledare i ett par program. Så jag kommer rocka vidare i Afghanistans tevevärld fram tills jag åker tillbaka till Sverige.

Vilka ska försvinna, vilka ska vara kvar?

Här ska allt avgöras.

För varje dag som går närmare vi oss. I dag är det 160 deltagare kvar. Om ett par dagar är vi nere på 40 och den sjunde december är det bara 12 finalister kvar. 

Vi har nu bestämt platsen för finalen. I går kollade vi allt med kamerateamet och om tre dagar flygs scenen upp från Dubai och börjar byggas på plats. I början av december kommer vi att vara färdiga. Jag är väldigt förväntansfull och har höga förväntningar på finalen av Afghanistans största teveshow. Det har redan varit en fantastisk upplevelse och jag är tacksam över att ha kunnat dela den med alla er som läser min blogg! 

Här är lite highlights från uttagningarna: 

Ett stort problem i ett land med en så ung befolkning som Afghanistan är att det inte finns några naturliga mötesplatser för ungdomar. Det blir väldigt dyrt att sitta på restauranger. Lägg också till att de bara är lediga en dag i veckan (fredagar) och du kan förstå att många är stressade, deprimerade och uttråkade. Men vissa har lyxen att kunna skapa sina egna sammankomster. 

Hos min vän.

För ett par kvällar sedan blev jag inbjuden av en av mina vänner i Wazir akber khan på middag. Hans familj bor i ett slott där och han har sitt eget lilla nöjescenter där. Han bjöd in ett par andra vänner som är musiker och vi spelade musik, rökte vattenpipa och drack alkohol. Det var underbart att bara ta det lugnt och koppla bort stressen och tröttheten från jobbet. 

Bamyan Det bergiga himmelriket kallas det för av vissa. Andra tycker att det är Afghanistans paradis. Men för de flesta utanför Afghanistan blev staden Bamyan känd när talibanerna förstörde världens äldsta Buddahstatyer som finns bevarade i grottorna här. Buddahstatyerna som förstördes av talibanerna. Staden är 5000 år gammal och har varit centrum för Buddismen. I dag är det den säkraste platsen i Afghanistan. Här går NATO-militärer runt helt obehindrat och utan vapen. Här ligger Afghanistans första nationalpark och sjön Band-e-Amir (500 meter över havet). Band-e-Amir.   Sju månader om året är området täckt av snö. Därför är det en idealisk plats för skidåkning. Jag har också hört rykten om att en fransk affärsman har planer på att öppna upp en internationell skidresort här med ett femstjärnigt hotell. Vem vet, kanske kommer det här stället att konkurrera med Alperna i framtiden?

Men trots all skönhet och den relativa säkerheten är det fortfarande en mycket fattig plats och centralregeringen verkar inte bry sig om Bamyan. Det finns inte ens en ordentlig väg här. Det tycker jag är mycket olyckligt. Bamyan skulle nämligen kunna bli en av de finaste platserna i hela södra Asien om bara någon gav det sin uppmärksamhet. 

Det har nu gått fyra dagar sedan Irans regering hackade alla hemsidor (19) som tillhör Moby Media Group. När jag öppnade hemsidan för FARSI 1 TV, som sänder från Dubai, riktar sig till perser och har över 45 miljoner tittare, möttes jag av budskapet: ”Eid murbarak, Iranian Cyber Army” och ”Död åt Asiens Rupert Murdoch” tillsammans med Irans flagga. 

Moby Media Group jobbar just nu med att fixa alla deras hemsidor och förhoppningsvis är det löst så fort som möjligt. Iran Cyber Army har tidigare hackat många stora hemsidor världen över, bland annat BBC Persian och inte minst Twitter! 

Jag älskar historia, kulturer och människor. Därför lever jag för att försöka ta reda på så mycket som möjligt om dessa ämnen. Men att få en djup förståelse om en specifik kultur och dess människor är inte lätt och det tar många år – ofta en hel livstid.

Afghanistan är ett väldigt komplicerat samhället som aldrig har haft en lugn stund. Afghanistans historia kantas av krig. Krig mellan kungar, krigsherrar och inte minst stormakter som velat ta kontroll över landet. Afghanistan delas av mer än 40 olika nationer och därför har det alltid varit många konflikter här. 

Situationen här är just nu väldigt svår. Ingen vet egentligen vart landet är på väg förutom kanske Pentagon och Vita Huset i Washington. Men personligen har jag börjat komma till insikten att Natos närvaro är värdelös eftersom att de hela tiden måste skydda sig själva och inte har tid att bry sig om folket och samhället. Afghanistans regering är så korrupt att ingen kan ta reda på vad som verkligen är sant eller falskt. Krigsherrarna har fortfarande mycket makt. Kriminella element härjar och gör som de vill. Samtidigt försöker civilbefolkningen överleva så gott det går, dag för dag. 

Jag är en person som försöker se den positiva sidan i allt, men ibland måste man se verkligheten för vad den är och just nu slutar det alltid upp med ett negativt resultat. Afghanistan är landet som jag är född i och det har en sorglig historia. Ibland förundras jag över hur jag själv har kunnat leva eller överleva här. Berättelserna som jag hör från människor och vänner här chockar mig. Jag är i princip inlåst i en säker byggnad. Jag går inte ut i onödan. Många gånger är jag rädd. Samtidigt undrar jag ofta hur de andra – afghanerna – lever och överlever. Men egentligen har de ett normalt liv, det kanske bara är jag som ser allt det hemska? Det kanske är jag som vill att det ska vara annorlunda? Det kanske är jag som ser det från en annan blick och överanalyserar? 

I dag är den andra dagen av EID (muslimsk högtid) i Afghanistan. Men jag är på kontoret och jobbar med Afghan Star. Samtidigt finns det ingenting att göra för mig ändå eftersom att jag inte kan vara utomhus utan att behöva vara rädd för min egen säkerhet. 

Igårkväll mötte jag en vän som arbetar med den amerikanska militären i Afghanistan. Han berättade många historier. Historier som skulle kunna ställa till det, både för mig och för honom. Låt mig berätta lite mer generellt om den dystra verkligheten här. 

Säkerhetssituationen är verkligen inte bra just nu. Min vän berättade till exempel att talibanerna befinner sig överallt i Kabul nuförtiden. De ser inte likadana ut som förr. Därför känner ingen igen dem. Enligt min vän så kontrollerar de områden bara tio kilometer utanför Kabul. Här stoppar de bilar och dödar personer som jobbar för utländska organisationer, regeringen, polisen eller den nationella armén. En annan historia som han berättade chockade verkligen mig. 

– I södra och västra delen av Afghanistan bär poliserna uniform mellan klockan 06.00 – 16.00. Efter klockan 16.00 byter de kläder och ansluter sig till talibanerna och kämpar mot polisen! 

En specifik händelse som fått mig att ifrågasätta min tilltro på de utländska trupperna är denna berättelse: 

– För inte så länge sedan dödade amerikansk militär två talibaner och tog med sig de döda kropparna till basen. En timme senare stannar en bil med tio talibaner utanför den amerikanska militärbasen. De krävde att få tillbaka kropparna. Framför talibanerna befinner sig alltså mer än 1000 beväpnade amerikanska militärer och pansarvagnar. Men amerikanerna går med på villkoren och lämnar tillbaka kropparna omedelbart… 

Gå gärna in på Facebooksidan och ta del av de senaste klippen från programmet, diskutera och kommentera. 

För varje dag som går blir jag mer upptagen. Just nu är det fokus på uttagningarna, men från och med nästa vecka kommer vi att gallra bland de uttagna. 160 personer kommer att tävla mot varandra för att gå vidare till nästa omgång. I slutet av december ska det bara vara tio kvar… 

I går intervjuades jag av tre svenska medier, en amerikansk tidning och en australiensisk radiostation. Kul att de uppmärksammar mig! 

Eid på SUFI Landmark i Kabul.

Habib Mustaf, en av personerna bakom Afghan Star, rensar fisken på vägen till Jalalabad.

 

Den underbara fisklunchen vid Sorobisjön.