Det var många häftiga uppträdanden under kvällen.

Igår kväll samlades alla programledarna på Tolo TV för en helt otrolig show. Under Eids paraply hette den. Eid Qurban är en muslimsk högtidsfest som firats enda sedan profeten Irbahims tid. Men vi firade nog lite annorlunda. Det anordnades spel, komedishower och en fantastisk måltid i SUFI Landmark ballroom (en av de finare restaurangerna i Kabul). 

Från höger: Masoud Sanjer (direktör-på-tolo-tv) jag och Rahim Mirzad (programledare-för-Deal-or-no-Deal)

Folkmusiker som spelade för oss innan showen.

Allting känns bättre. Men jobbet tar mycket av min tid. Jag är oftast på kontoret runt 06.30 och lämnar inte förrän 20.00, i bland 23.00. Därför hinner jag inte uppdatera bloggen så ofta som jag vill. Just nu sitter jag i redigeringsrummet och ser till så att allting flyter på väl. Vi har klippt färdigt uttagningarna från Herat och Jalalabad. Det är spännande att jag nu har hela huvudansvaret för Afghan Star. Samtidigt vågar jag inte följa med resten av teamet som i dag reser till Kandahar. Som jag skrivit tidigare har det mer ett symboliskt värde. I själva verket är det inte alls många som ställer upp. Men bara om det kommer några så ser det bra ut för utvecklingen och regeringen blir nöjd. Från hela södra Afghanistan (Kandahar, Helmand, Zabul och Uruzugan) ställer inte mer än 100 personer upp. Men förra året lyckades faktiskt en kille från Helmand sluta på en andra plats. Samtidigt ställde inte en enda tjej upp då. I år har vi två talangfulla tjejer från Kabul, en från Mazar-i-Sharif och två från Herat. Jag tvivlar på att någon tjej kommer att ställa upp från Kandahar. Men vi får se. 

Nu är jag i Kabul, njuter av säkerheten och har precis lagt upp klipp från de första fem uttagningarna på http://www.afghanstar.tv/. Se nedan! 

Jalalabad. Staden har runt två miljoner invånare och ligger vid gränsen till Pakistan. Det är en konflyktfylld stad, känd för att vara ett centrum för extremistiska muslimer. Jag följde med Afghan Star-teamet i en bil och det tog tre timmar. Vägen gick genom klippiga berg, upp och ner och runt. Vi passerade många fina platser på vägen. Lunchen åt vi i närheten av sjön Sorobi. Vi åt alla en mycket god grillad fisk. Sedan blev vägen mycket bra. Jag kunde knappt tro att vi var i Afghanistan. Den var som vilken europeisk motorväg som helst, med skillnaden att vid var femte kilometer stod det en grupp från den afghanska armén.

Vi kom fram på eftermiddagen och checkade omedelbart in på det bästa hotellet i stan – Spin Ghar. Området i och omkring hotellet kändes säkert. Det var mycket säkerhetspersonal. Jag berättar om säkerheten ganska ofta eftersom att jag är en försiktig person och gör mitt bästa för att klara mig. Samtidigt så är det oftast farligast när man slappnar av…

Bakom hotellet fanns en liten fotbollsplan. Jag och några till gick ut och lirade lite. När det började mörkna gick jag tillbaka för middag. Men i dörren mötte jag en extremist. Han blev rasande när han såg mig i en fotbollströja.

– Du måste tillbaka till ditt rum och byta kläder omedelbart! skrek han nästan.

Så jag återvände snabbt till mitt rum, bytte kläder och kom tillbaka. Sedan berättade jag om incidenten för vakterna som i sin tur hade fått andra, ännu sämre nyheter. Tydigen hade domarna för Afghan Star varit i stan för att shoppa och blivit allvarligt hotade. Enligt vakterna var läget inte bra. Därför bestämde jag mig för att åka tillbaka tidigt på morgonen. Jag lämnade uttagningarna i Jalalabad. 

Nigen är programledare för Afghan Extreme Makeover.

Det jobbar 850 personer för Tolo TV, vilket jag nämnt tidigare. Jag känner bara 50 av dem. Men eftersom jag är en social kille försöker jag lära känna allihopa så fort jag får chansen. I går hade jag turen att få en pratstund med Nigen som är programledare för ett matlagningsprogram och Afghan Extreme Makeover – ett program som jag var med och grundade 2004. 

Hon leder också ett populärt matlagningsprogram

Samtidigt är hon väldigt öppensinnig och berättade allt om sitt liv. Hon betedde sig inte som en vanlig afghansk kvinna. Jag förstod senare att hon hade växt upp i Iran och bott där i 13 år. Just nu läser hon sista året på gymnasiet. Det var fantastiskt att möta henne och höra henne berätta om sin situation som programledare för Afghan Extreme Makeover. 

Vill du veta mer om Nigen och Afghan Extreme Makeover? Kommentera nedan!

Nu ska jag klippa mig och sen fortsätta redigera uttagningarna från Mazar-i-Sharif. I morgon åker jag med Afghan Star-teamet till Jalalabad för uttagningarna där. Läskigt och riskfyllt, men också spännande och intressant. Jag måste ta mina chanser. 

Tidigt i morse hade jag ett möte med chefen för Moby Media Group – Saad Mohseni. Han är en väldigt upptagen man. Därför hinner vi inte träffa varandra så ofta. Klockan 11.00 åker han till Dubai för att ta hand om sin största tv-kanal – en persisk kanal som heter Farsi one, med över 40 miljoner tittare i persiska länder. Jag ville berätta för honom hur jag känner, att det är lite som ett fängelse eftersom jag inte får följa med till alla provinser och inte gå runt som jag vill. I stället vände han på allting och gav mig massa nya uppgifter. 

Först och främst ska jag starta mitt egna radioprogram för Arman FM. Dessutom ska jag vara huvudproducent för Afghan Star. Detta betyder att jag måste följa med Afghan Star-teamet överallt. Jag kommer alltså att åka med till Kandahar (ökänt talibanfäste i södra Afghanistan) och Jalalabad i västra Afghanistan. Jag är rädd, förstås. Samtidigt vill jag inte sitta fast här utan testa mina chanser. Jag har alltid velat besöka Kandahar, se hur situationen är där och hur människorna lever. Så missa inte den här bloggen framöver. Förhoppningsvis kan vi köra en livechatt direkt från uttagningarna i Kandahar också! 

En vanlig bild av Kandahar. Undrar hur många som kommer att dyka upp på uttagningarna?

Scenen är byggd i Dubai. Den är verkligen häftig. När det här publiceras har jag redan presenterat första programmet. Men nu, medan jag skriver det här, är det precis innan. Eftersom att det inte är live och jag inte kommer att framträda live förän december när det bara är tolv deltagare kvar, är jag inte så nervös.

Uttagningarna i Mazar-i-sharif är förstås avslutade. 350 personer sökte lyckan. Bara män. Det var lite synd, tycker jag. I går åkte de till Herat i västra Afghanistan, nära gränsen till Iran. Jag vet ännu inte hur många som deltar där.

Kabul har blivit kyligare. Jag är lite spänd och nervös men framförallt förväntansfull. På fredag kommer första avsnittet av Afghan Star att sändas. Miljoner afghaner kommer att sitta som fastklistrade framför teveapparaterna.

Det här året har vi försökt göra showen lite roligare och vi har hittat ett par karaktärer som vi följt och gjort inslag om. Men självklart är det fortfarande väldigt annorlunda jämfört med svenska Idol. Jag får till exempel inte skämta med och om domarna.

Det är inte tillåtet att skämta med domarna.

Det tycker jag är idiotiskt. Det här ska ju också vara ett kul program som får folk att skratta, men det är svårt. Jag måste hela tiden balansera mellan vad jag vill och vad kulturen tillåter mig att göra.  

I går fyllde Tolo TV sex. När kanalen startade, 2004, stod den i frontlinjen mot diktatur, censur och konservativa krafter.

Tolo TV har bevakat nyheter, sport och nöje i Afghanistan sedan 2004. Bilden är från ett nyhetsinslag 2005 och visar upp vapnen som misstänkta pakistanska talibaner hade tänkt använda för en attack mot USA:s ambassadör.

I dag är Tolo en av cirka 50 tevekanaler i landet, men den mest populära med över 60 procent av marknaden.

Jag är glad och stolt över att vara en av de första personerna som stod framför kameran för Tolo, presenterade underhållningsprogram för miljoner afghaner och var delaktig i en ny sorts revolution av modern media i Afghanistan. 

Festen började med att de visade klipp från de allra första programmen. Jag var med. Sen dök det upp två komiker på en scen som drev med alla anställda. Men innan komikerna gjorde sin grej höll jag ett tal. Eftersom att jag var den första personen som presenterade musikprogram på Tolo TV kändes det naturligt att berätta om den tiden för de nu 850 anställda!

Jag är stolt över att ha varit med från början, då det inte fanns någonting och sedan vara här nu och se hur stort och modernt det här mediebolaget har blivit. Festen avslutades med musik, kaka och en fantastisk måltid.