Jalalabad. Staden har runt två miljoner invånare och ligger vid gränsen till Pakistan. Det är en konflyktfylld stad, känd för att vara ett centrum för extremistiska muslimer. Jag följde med Afghan Star-teamet i en bil och det tog tre timmar. Vägen gick genom klippiga berg, upp och ner och runt. Vi passerade många fina platser på vägen. Lunchen åt vi i närheten av sjön Sorobi. Vi åt alla en mycket god grillad fisk. Sedan blev vägen mycket bra. Jag kunde knappt tro att vi var i Afghanistan. Den var som vilken europeisk motorväg som helst, med skillnaden att vid var femte kilometer stod det en grupp från den afghanska armén.
Vi kom fram på eftermiddagen och checkade omedelbart in på det bästa hotellet i stan – Spin Ghar. Området i och omkring hotellet kändes säkert. Det var mycket säkerhetspersonal. Jag berättar om säkerheten ganska ofta eftersom att jag är en försiktig person och gör mitt bästa för att klara mig. Samtidigt så är det oftast farligast när man slappnar av…
Bakom hotellet fanns en liten fotbollsplan. Jag och några till gick ut och lirade lite. När det började mörkna gick jag tillbaka för middag. Men i dörren mötte jag en extremist. Han blev rasande när han såg mig i en fotbollströja.
– Du måste tillbaka till ditt rum och byta kläder omedelbart! skrek han nästan.
Så jag återvände snabbt till mitt rum, bytte kläder och kom tillbaka. Sedan berättade jag om incidenten för vakterna som i sin tur hade fått andra, ännu sämre nyheter. Tydigen hade domarna för Afghan Star varit i stan för att shoppa och blivit allvarligt hotade. Enligt vakterna var läget inte bra. Därför bestämde jag mig för att åka tillbaka tidigt på morgonen. Jag lämnade uttagningarna i Jalalabad.
Jag kom tillbaka till Kabul och bestämde mig där och då att jag inte kan lämna den här staden någon mer gång. Risken är för stor. Man känner när ens liv är i fara. Det är som att hela världen krymps och adrenalinet i kroppen höjs, utan att man vet exakt varför. Därför har jag, som det ser ut nu i alla fall, ställt in resan till Kandahar igen. Jag ska prata mer om detta med chefen. Kommer med mer information då. Själv har jag fått uppfattningen att uttagningarna i Kandahar är mest symboliska. Den afghanska regeringen tvingar Tolo TV att också hålla uttagningar där för att visa för världen vilken säker plats det blivit och hur denna stad, som ur västs perspektiv fortfarande kontrolleras av talibaner, har utvecklats. Men jag tror inte att säkerheten egentligen är så bra…