Allting känns bättre. Men jobbet tar mycket av min tid. Jag är oftast på kontoret runt 06.30 och lämnar inte förrän 20.00, i bland 23.00. Därför hinner jag inte uppdatera bloggen så ofta som jag vill. Just nu sitter jag i redigeringsrummet och ser till så att allting flyter på väl. Vi har klippt färdigt uttagningarna från Herat och Jalalabad. Det är spännande att jag nu har hela huvudansvaret för Afghan Star. Samtidigt vågar jag inte följa med resten av teamet som i dag reser till Kandahar. Som jag skrivit tidigare har det mer ett symboliskt värde. I själva verket är det inte alls många som ställer upp. Men bara om det kommer några så ser det bra ut för utvecklingen och regeringen blir nöjd. Från hela södra Afghanistan (Kandahar, Helmand, Zabul och Uruzugan) ställer inte mer än 100 personer upp. Men förra året lyckades faktiskt en kille från Helmand sluta på en andra plats. Samtidigt ställde inte en enda tjej upp då. I år har vi två talangfulla tjejer från Kabul, en från Mazar-i-Sharif och två från Herat. Jag tvivlar på att någon tjej kommer att ställa upp från Kandahar. Men vi får se.