Halloj hörrni, Vanja här! Ni vet – hon som i senaste programmet sitter å säger att hon är sugen på att testa den extreeeemt kontroversiella Femminutersmetoden för att få sitt barn att sova. Jupp – det är jag. Och jupp – det har jag funderat på.

För vårt barn – Iggy – har aldrig varit en sån där sjusovarbebis som en del andra lyllos päron begåvats med. Nää, vårt kiddo har sovit sisådär nästan sen start. Vilket nu är ett och ett halvt år. Och ett och ett halvt år av sisådär-sömn är…inte så rackarns härligt faktiskt.

Nu är sömnen okej, men för ett par månader sen hade vi ett halvår av icke-sömn, typ. Iggy vaknade en gång i timmen, nätterna igenom. I ETT HALVÅR. Det var tufft, på alla sätt och vis. Påverkade givetvis mig och Niklas på en massa otrevliga sätt, ett tag var vi verkligen på bristningsgränsen för vad vi kände att vi klarade av.

Och det är då man griper efter halmstrån, varav Femminutersmetoden är ett. När man hör om föräldrar som kört den, och efter TVÅ DYGN (!) fått ett barn som somnar själv och sen sover hela natten – ja inte fan är det underligt att man själv som är genomsliten av ett halvårs icke-sömn börjar fundera på om man inte ska testa.

Nu har vi inte gjort det, för oss blev sömnen mycket bättre av att vi tog bort maten under natten. Nu sover Iggy helt okej, men han vaknar alltid en eller ett par gånger per natt. Har man tur är det ett snabbuppvak; man stoppar in nappen och sen somnar han om. Har man otur har man en timmes bök å stök, napp- och snuttkastande och skrik och gråt framför sig.

Läggningarna är också lite av en kamp varje dag. Som ni såg i programmet la vi honom i vagnen tidigare, det gör vi inte längre. Vagnen funkade bra för att då kunde han inte böka runt och liksom störa sig själv när han skulle somna. Men eftersom vi inte ville att han skulle vara beroende av sin vagn för att sova när han började på föris, så började vi lägga honom i sängen istället.

Har vi extrem tur tar det 20 minuter för honom att sova, har vi otur är det en dryg timme. Som är fylld av tidigare nämnda nappkastande, snuttkastande, gråtande, skrikande, klättrande osv. En kamp. Förhoppningsvis blir det bättre ju äldre han blir. Håller tummarna för det i alla fall.

Jag frågade läsarna i min blogg hur deras läggningsrutiner ser ut och hur deras barn sover – och fick en maaaaassa svar. Väldigt intressant läsning om man är intresserad av barn, sömn och folks åsikter om Femminutersmetoden! Det hittas här!