Det var en stor Champions League kväll igår, inte minst i Milano och i Moskva.
Två skrällar gick in eftersom att favoriterna föll på deras respektive hemmaplaner. Att Inter slog ut Chelsea var riktigt kul om du frågar mig.
Dels det att Mourinho fick sin seger på Stanford Bridge men framför allt för att det var en upprättelse för den Italienska ligan som ständigt får ta kritik för att den blir svagare och svagare gent i mot dom andra stora ligorna. 
Jag som är uppvuxen med ”ono kryss Due” på tvn njöt lite extra då Abramovics blåmesar fick stryk.
Matchens skönaste ögonblock var då Walter Samuel glidtacklar och täcker ett skott i den första halvleken då Malouda får skottläge. Maicon hade också en härlig ”Hockey-täckning” i den första halvleken. Dom två sekvenserna sa väldigt mycket om den viljan Inter hade i matchen, dom ville så mycket och offrade så mycket, helt underbart som en målvakt att se sina egna backar offra sig på det sättet, jag tror Julio Cesar håller med mig om det!

Nu när vi är inne på målvakterna så lider jag mycket med Andres Palop idag. Palop är en helt fantastisk målvakt och för mig så är Palop en stor idol ich förebild. Jag kan hans långa historia med över sex år på bänken i Valencia och sen upprättelse i Sevilla med Uefa Cuptitlar och välförtjänta landslagsuttagningar. Palop är kung i Spanien och i Sevilla och många gånger har han burit sitt lag på sina axlar.

Men så igår kväll hemma på Ramon Sanchez-stadion så drar en Japan vid namn Honda(överraskande namn….näää inte direkt för en japan) på en ”häxpipa” och bollen får en sjuk jävla bollbana. Man kan se att Palop försöker säkra genom att huka sig ner på knä för att få styrka bakom bollen men Palop har svårt att beräkna bollbanan så han styr in bollen i eget mål.
Det blir en ”tavla” som alla jävla ”experter” kallar agarandet. Jag vill inte kalla det en tavla men jag är säkert blåögd i och med att jag själv är keeper och ett Palop-fan.
Detta är helt enkelt ett tydligt bevis på att just målvaktsjobbet är ett skitigt jobb och det är inte alla som klarar av det.
Det är just i dessa situationerna som man måste vara stark och det är så klart Andres Palop. Ingen tänker nu såhär efter matchen på Fabianos jättemiss i början utav match, alla kommer bara ihåg målvaktens miss………..sånt är livet som målvakt!
Ett skit-liv många gånger.

 

 

Men trots det så älskar vi det livet…….både jag själv och den fantastiska Andres Palop!