2-1 till Häcken blev det efter ett sent mål i den 86 minuten. En riktigt tung förlust helt enkelt, det känns riktigt surt och onödigt.

Vi har ofta svårt för just Häcken och visst är det så att Jonas Henriksson brukar göra mål på mig. Så är det bara och det är inget jag hakar upp mig på, dagens 2 mål är blytunga att släppa in men det gick som det gick.

Det tråkiga är att vi ger Häcken ett stort försprång efter 45 minuter. Dom leder med 1-0 i paus och vi var riktigt usla under dom första 45. 
Visst hade vi kunnat får in en boll med lite tur, som Paulinho Guaras jättechans efter bara 4 minuter.
Men sen så var det bara Häcken…..

Vi ryckte dock upp oss och fick igång vårt spel under den andra halvleken och så gjorde vi också 1-1 på en fin nick utav Anttonen.

Sen så var det chanser hit och chanser dit åt båda lagen. Vi hade skott i trävirket och Häcken hade skott i trävirket och jag och Källkvist räddade lite chanser här och lite chanser där.

Det kändes just då som att bollen inte ville in och det slutar nog oavgjort då. Men så från ingenstans så är bollen i vårt egna straffområde och precis vid fötterna på Häckens duktige Paulinho och det är 2-1.
– %f#a”)n(!

Riktigt jävla surt, en riktigt seg hemresa blev det också. Ett riktigt segt uppehåll kommer det nu att bli, jag vill spela en ny match i morgon så att vi glömmer denna. 
Neeeeej…nu så ska vi dega i 2 veckor innan vi spelar igen….Segt, segt, segt!

Förluster suger!

Vi ska fan krossa Axéns ”sparka och spring-Gais” i nästa match istället. Kom igen nu ÖSK!

Tänker högt: Fy fasen…Sitter nu in på sena timmen och slösurfar….tänk vad en förlust kan göra med ens humör. Jag vill bara dunka mitt huvud i skrivbordet men då väcker jag mina barn. 
Oj..mina barn, tur att jag kom att tänka på dom. Där har jag en anledning till att jag ska gå och lägga mig. Jag kan ju inte vara en trött och grinig pappa, det är i och för sig omöjligt med mina små troll i närheten. Dom ger mig styrka och glädje och hjälper mig att glömma dagens resultat. Men gladare blir jag absolut inte utav att läsa om AIKs Bangura, jag blir tårögd och väldigt ledsen när jag läser om den tragedin. Jag sitter här och är olycklig efter en förlust, det är en droppe i Atlanten i jämförelse med vad han och hans familj går igenom. Herregud ge dom styrka!