Jag som alla andra hade bänkat mig framför tvn igår för att se Sverige stå upp och kanske till och med vinna mot Holland. Känslan var god i och med att det ”nya” landslaget med Hamrén vid rodret varit sjukt bra inför Hollands matchen. Men likt en ballong som tappar luften så ”PANG” så small det till efter bara 4 minuter. Holland var det bättre laget igår, punkt slut. Vi satsade allt men det gick helt enkelt inte, så är det ibland.
Jag anser att Elmander var Sveriges bästa spelare, han slet som vanligt och var väl den spelaren som skapade mest problem hos Holländarna. Vilket jädra lag dom har Holland, ojojoj…..Sneijder, Van der Vart är två hyfsade lirare. Lägg där till Van Bommel som är ett svin på planen men han är så äckligt rutinerad och professionell i allt han gör, i allt.  
Det är bara att hoppa upp på hästen igen för det svenska landslaget. En förlust borta mot Holland är inget att skämmas över, det händer dom flesta.

————————————————–

Våra ÖSK-lirare på den internationella scenen har haft det rätt så tungt på sina resor, tyvärr. Roni och hans Finland åkte på en svidande förlust hemma mot Ungern. Ett Ungern som avgjorde i den 95e minuten! Ajajajaj!  
Bedoya och hans USA fick 0-0 mot Colombia men tyvärr så fick Alé inte komma in och spela detta trots att USA gjorde 5 byten under matchen. Lite tråkigt för Alé eftersom att hans släkt är ifrån just Colombia. 
Detta är fotboll, ibland blir det jubel och kramkalas men ibland blir det också hängande huvuden och svordomar. Det är bara att glömma detta nu och komma hem till sköna Örebro och hitta tillbaka till glädjen igen, för vi behöver våra landslagskillar i topptrim inför den Allsvenska slutstriden!

Yes vi är tillbaka på Behrn Arenas heltäckningmatta och helgen har varit skön.

Det var pigga ben idag, killarna var utvilade och redan en kvart innan träningen så var omklädningsrummet tomt. Alla var så sugna att få joxa med trasan igen i Örebrosolen.  Ett bra bevis att vi är hungriga nu inför höstspurten. Dagens bästa var Henry Belle som avgjorde dagens smålagspel med ett vackert mål, han firade med vacker afrikansk sång inne i omklädningsrummet efter träningen!

———————————-

Vi saknar fortfarande våra landslagslirare. Porokara spelar imorgon en väldigt viktig EM-kvalmatch på Olympiastadion i Helsingfors mot Ungerna. En förlust där och Finland kan nog glömma EM slutspelet och Stuart Baxter lär få sparken.
IronMike ska försöka vända på steken mot Schweiz. Det ser ut som ett omöjligt uppdrar eftersom att U21 torskade med 4-1 senast. En rejäl uppförsbacke är det för killarna men chansen finns.
Bedoya ska lira internationell fotboll han också, USA spelar imorgon(Tisdag) mot Colombia. Det betyder att det är en väldigt speciell match för Ale och för hans familj i och med att dom härstammar ifrån just Colombia. Riktigt kul för Alejandro om han får speltid, spännande!
Alejandro fick speltid i Lördags då USA kryssade mot Polen, han blev inbytt i den 63 minuten då USA hade ledningen med 2-1. Men riktigt roligt för honom och bra för oss i ÖSK att han får speltid, viktigt med internationell rutin.

—————————– 

Jag såg på bio igår. Jag hade en helkväll med Gordon Gekko då jag först såg Wall Street 1 och direkt efter att den filmen var slut så gick jag upp med min gode vän Filip Nyängen och såg på Wall Street 2 ”money never sleeps”.  En helt underbar afton helt enkelt. Wall Street 1 vet ni alla som kan något om film är en klassiker. Uppföljaren blir ingen klassiker men jag var absolut inte missnöjd, 2an var bra och gillar du 1an så kommer du att gilla 2an. Gordon Gekko är fortfarande en fantastisk karaktär och en väldigt stabil 3a får Wall Street 2 i betyg!

—————————–

Hej!

Nu är det landslagsuppehåll och långt tills nästa Allsvenska match. Just därför så har vi fått långledigt nu denna helgen. Vi tränar först igen på måndag så vi kan ladda batterierna fysiskt och mentalt inför slutspurten.

Vi avslutade träningen i Torsdags med att springa ett konditionstest, ett såkallat Yo-yo test.
Man springer helt enkelt fram och tillbaka i mellan några koner tills man inte orkar mera. Vi var drygt halva truppen som sprang i och med att många killar är borta med landslagsspel och några hade fått den klassiska yoyo-test-sjukan (dvs en plötslig sjukdom som förhindrade dom att springa).
Men vi tappra som löpte gjorde det okay med tanke på omständigheterna. Alla fick vi lite sämre än sist tror jag med det är fullt förståeligt då vi inte gjort den sortens träning på väldigt lång tid, ett tag i sommars så löpte vi mycket och därför hade vi lite bättre resultat då. Vi är lite slitna nu också i kropp och själ efter en tuff vecka med mycket fotbollsträning i högt tempo. Vi fick gjort det och nu så är det ledigt med reservation för en egenträning vi ska ta ansvar för på lördag eller söndag. Sköööönt…..!

—————————————-

Jag är faktiskt i den kungliga hufvudstaden och umgås med en fd. ÖSKare och hans familj. Jag har också spelat med honom förr i Viborg. Kanske kan du gissa vem det är?
Vi har i alla fall ruggigt trevligt tillsammans då våra barn leker och busar ihop.

—————————————-

Jag satt i Torsdagskväll och tittade på U21 landslaget och resultatet i sig var ingen höjdare för killarna. Det var ett bra Schweiz som dom mötte, med en väldigt duktig målvakt.
Det positiva är om U21 landslaget inte kvalificerar sig för EM i nästa sommar är ju att vi slipper att starta upp Allsvenskan mitt i vintern. Så det gör faktiskt inte så himla mycket om dom åker ut    🙂

—————————————

Vi hörs

Vi har haft utbildning i Första Hjälpen och Hjärt & Lungräddning. Kolla in hur det gick till:

Nu har vi nästan en hel livstid innan det är ny Allsvensk match igen och det känns riktigt surt att vänta. Den där jädrans Häckenmatchen spökar långt inne i min skalle.
”Tänk om vi hade gjort så istället, tänk om vi hade satt den chansen, tänk om jag hade gjort så istället bla bla bla bla”.
Jag blir näst intill galen när jag tänker på det men men men men livet går vidare…!

Efter detta EM-kval-uppehåll så är vi inne på sista versen, sista kapitlet i sagan så det gäller för oss att borra ner huvudet i konstgräset och träna på så hårt och tufft vi kan fram tills i mitten utav nästa vecka sen så lyfter vi på huvudet igen och blickar fram i mot Gamla Ullevi. Vi fick reda på igår att det blir några tuffa dagar fram tills  helgen då vi har fått ledigt men med reservation för en egenträning någon dag under helgen. 
Vi fick också redan på det att vi kommer att ha ett såkallat Yoyo-test på Torsdag, där vi ska testa vår löpkapasitet och se vart vi står inför dom sista matcherna och inför vinterpausen.

Nu är det stolthet, hjärta och passion som vi ska visa fram tills den allra sista omgången som vi har den 7 November. Det är så jävla roligt att vi för en gång skull har något att kriga om (på riktigt) inför slutspurten. Det har alltid annars varit krig om topp 7 eller topp 6 eller något liknande och det är det inte krig om iår, det är en Europaplats vi slåss om och det är riktigt riktigt roligt och starkt utav oss att vi är med ända in i kaklet.

2-1 till Häcken blev det efter ett sent mål i den 86 minuten. En riktigt tung förlust helt enkelt, det känns riktigt surt och onödigt.

Vi har ofta svårt för just Häcken och visst är det så att Jonas Henriksson brukar göra mål på mig. Så är det bara och det är inget jag hakar upp mig på, dagens 2 mål är blytunga att släppa in men det gick som det gick.

Det tråkiga är att vi ger Häcken ett stort försprång efter 45 minuter. Dom leder med 1-0 i paus och vi var riktigt usla under dom första 45. 
Visst hade vi kunnat får in en boll med lite tur, som Paulinho Guaras jättechans efter bara 4 minuter.
Men sen så var det bara Häcken…..

Vi ryckte dock upp oss och fick igång vårt spel under den andra halvleken och så gjorde vi också 1-1 på en fin nick utav Anttonen.

Sen så var det chanser hit och chanser dit åt båda lagen. Vi hade skott i trävirket och Häcken hade skott i trävirket och jag och Källkvist räddade lite chanser här och lite chanser där.

Det kändes just då som att bollen inte ville in och det slutar nog oavgjort då. Men så från ingenstans så är bollen i vårt egna straffområde och precis vid fötterna på Häckens duktige Paulinho och det är 2-1.
– %f#a”)n(!

Riktigt jävla surt, en riktigt seg hemresa blev det också. Ett riktigt segt uppehåll kommer det nu att bli, jag vill spela en ny match i morgon så att vi glömmer denna. 
Neeeeej…nu så ska vi dega i 2 veckor innan vi spelar igen….Segt, segt, segt!

Förluster suger!

Vi ska fan krossa Axéns ”sparka och spring-Gais” i nästa match istället. Kom igen nu ÖSK!

Tänker högt: Fy fasen…Sitter nu in på sena timmen och slösurfar….tänk vad en förlust kan göra med ens humör. Jag vill bara dunka mitt huvud i skrivbordet men då väcker jag mina barn. 
Oj..mina barn, tur att jag kom att tänka på dom. Där har jag en anledning till att jag ska gå och lägga mig. Jag kan ju inte vara en trött och grinig pappa, det är i och för sig omöjligt med mina små troll i närheten. Dom ger mig styrka och glädje och hjälper mig att glömma dagens resultat. Men gladare blir jag absolut inte utav att läsa om AIKs Bangura, jag blir tårögd och väldigt ledsen när jag läser om den tragedin. Jag sitter här och är olycklig efter en förlust, det är en droppe i Atlanten i jämförelse med vad han och hans familj går igenom. Herregud ge dom styrka!

Nu väntar en ny och väldigt tuff borta match. Vi ska ner till Rambergsvallen för att lira mot Häcken och samma resa ner mot Hisingen ska även våra supporters göra.
Jag sprang på supportern Filip inför matchen…..han hade dock tagit lite fel på tiden.

Dagens Ps: Kom ihåg att jag personligen tar avstånd ifrån kombinationen alkohol och idrott. 

Som ni kanske vet om så skriver jag kröniker i Sportbladet på lördagar. I dagens krönika så åker jag 10 år tillbaka i tiden då jag inledde min fotbollskarriär på elitnivå. Men krönikan blev för lång och det som står i Sportbladet är en förkortad version. Jag ger dig här på min blogg en möjlighet att läsa krönikan i sin helhet. Jag kryddar med lite sköna foton ifrån det året som krönikan handlar om, år 2000.

—-Krönika 2 okt oklippt version—-

Tiden går fort när man har roligt sägs det och jag är i år inne på mitt 10e år på elitnivå. Jag tänkte idag bjuda på en tillbakablick på hur just det där första Allsvenska året var för mig.

Det var år 2000 och Göteborg var fotbollens huvudstad nummer 1 med 5 lag i Allsvenskan (på tok för många ifrån en och samma stad helt enkelt).
Jag ingick i Västra Frölundas Allsvenska trupp, på den tiden ett ganska så etablerat Allsvenskt lag. Vi stod dock stod inför ett tufft år då IFK Göteborg köpt storstjärnorna Gustav Andersson, Mikael Sandklef och Tomas Rosenqvist för fjuttiga 7 miljoner kronor. Den försäljningen hade fått succé tränaren och fotbollsgurun Torbjörn Nilsson att lämna skutan (han insåg helt enkelt att vi inte skulle räcka till så han valde att lämna det snart sjunkande skeppet).

För mig så var detta en dröm som gått i uppfyllelse. Jag var nu på Allsvensk nivå som 17-åring och livet kunde inte bli så mycket bättre. Jag visste att jag skulle få vara med och se och lära bakom den fantastiska och mycket lovande 23-åringen, Dime Jankulovski.
Dime som var stjärnan och rykternas man i VF, han kanske skulle med till sommarens EM-slutspel och Premier Leaguelaget Charlton ryckte i honom. Varje minut som jag fick träna med Dime var fantastisk och min utvecklingskurva gick spikrakt uppåt.

Stämningen i omklädningsrummet var magisk, jargongen var med dagens mått kanske lite hård men alla accepterade den och jag bara satt och njöt i omklädningsrummet efter varje träning. Tigerbalsam i kalsongerna och pisksnärt med handdukarna hörde till vardagen. Fotbollsmässigt så gick det uselt för oss det året men ändå hade vi det sjukt roligt tillsammans.

Så här långt i efterhand så var det väl helt enkelt så att vi hade lite för många ”goa göbbar” i laget.

Så för klubben Västra Frölunda så var det inget lyckat år men för mig så var det ett helt fantastiskt år där jag även fick min Allsvenska debut avklarad.
Det kan nog än idag vara mitt roligaste fotbollsår hittills.

Allsvenskan för exakt 10 år sen såg lite annorlunda ut jämfört med dagens kan man säga. Lagen och profilerna var lite annorlunda.
Halmstads BK tog hem guldet före Helsingborg och 3 stycken utav dom 5 Göteborglagen slutade i botten.
Mitt kära ÖSK slutade på 10e plats trots att dom hade storstjärnor som Niklas Skoog, Mats Rubarth och Lars Zetterlund i laget. Dagens storlag Malmö FF låg i Superettan med en viss Zlatan i laget. Djurgården och Kalmar FF slogs med MFF i Superettan där också Café Opera huserade.
Erik Hamrén tränade ÖIS och pannbands-Bella tog hem skytteligatiteln med 18 mål, 2 mål före en viss Marcus Allbäck. Veteranen Rolle Nilsson dominerade i Helsingborgs backlinje där Nanne var tränare. Bajen hade en 20-årig stjärna i laget som hette Kennedy och en 24-årig Stefan Selakovic blev guldlaget HBKs bästa målskytt med sina 10 fullträffar.
AIK hade ett superlag på pappret med superstars som Kåmark, Lucic, Andreas Andersson, Ola Andersson (dagens rit-Ola) och Novakovic i laget men slutade ”bara” på en 3e plats.
I Lennart Ottordahls Gais så sprang en hårfager Pelle Blohm runt på mittfältet och i det alltid lika favorit tippade Blåvitt så hittade vi supertalangen Jonas Lundén på topp och en viss 29-åring vid namn Håkan Mild sprang runt och skällde ut domarna efter noter.
BK Häcken lyckades hålla sig kvar via kvalspel då dom slog ut Mjällby på straffar där legenden Jocke Olsson blev stor hjälte. Två utav mina klasskamrater ingick också dom i Häcken laget, idag så är dom två hyfsade spelare. Ni kanske har hört talas om Kim Källström och Tobias Hysén.

        ”Tiden går fort när man har roligt”

Hej alla !
Idag så bjuder jag på något speciellt.
Det är så att jag allt som oftast har med mig min filmkamera på olika utflykter. Det samma gjorde jag år 2005 då jag var i Spanien med min dåvarande klubb IFK Gbg. I samma lag så spelade Jonas Henriksson, BK Häckens lagkapten. Eftersom att vi möter Häcken på Söndag med ÖSK så vore det väl kul att visa en sida ifrån Jonas som man kanske inte alltid ser på fotbollsplanen. 
För det är så att jag spelat med många olika spelare genom åren och ingen har givit mig så många goda skratt som Jonas!
I detta videoklipp så får ni följa med bakom ratten då vi åker igenom Marbella med Jonas och Sankan. Två levande legender helt enkelt. I baksätet så sitter jag med min kamera och lite tystlåten så sitter också Sebastian Johansson och ler. Mycket nöje…!

Dagens PS. En intervju med mig ifrån Nyheter24 kan du läsa här.

Då fick vi återigen sjunga så att väggarna dånade i Behrn arenas katakomber. 
Man kan aldrig sjunga en segersång för mycket, man vill aldrig att den ska ta slut. Men vi fick slita rejält för dom 3 poängen idag. Kalmar är ett bra lag men hade väl riktigt svårt med vår defensiv idag tror jag. Det var några stolpträffar i den första halvleken sen så stoppade vi det mesta.
Sobralense är en fantastisk fotbollspelare och han är nu lika viktig för sitt lag som Wanderson en gång var i GAIS. Allt spel ska gå genom honom och ofta så gör han det bra men jag hade blivit skogstokig på honom idag om jag varit forward i KFF. För hur många gånger kunde han inte slå in bollen i den första halvleken men han valde att dribbla och hålla bollen med skosulan så där kaxigt och o effektivt som bara en superstar kan göra. 

————————

Vi vann efter ett mål som kom till då vi endast hade spelat 15 sekunder. Riktigt kul att Bedoya fick gjort mål, jag älskar att ha en killen i mitt egna lag. Vilken kämpaglöd och vilket slit han visar upp match efter match. Jag diggar Bedoya riktigt mycket!
Trist att domaren Strömbergsson ”den nye” inte hade bättre känsla idag. Bedoyas två gula kort var riktigt billiga kan jag tycka. Sen när Sobralense gör ett mesförsök att skalla mig i mot slutet så får han ”bara” ett gult. Det trista är att jag tror Sobralense hade fått ett rött om jag filmat. Om jag gjort som i Serie-A och rullat 8 varv och skrikit på mamma så hade han nog åkt ut. Men det är inte min stil och det blev bara ett gult. Sånt är livet.

———————–

Det var en viktig seger inte bara för våra fans och för moralen inom laget. Vi kan helt enkelt behöva dom där 5 poängen ner till Borås Allstars nu när vi går in i en mycket tuff period med 2 stycken Göteborgs resor.

———————-

Skönt…nu ska jag sova och njuta utav 1-0 segern. Dessa segrar är sköna, bara en orättvis 0-1 seger på bortaplan är skönare…..den tar vi mot Häcken istället    😉